Träff med Spillkråkan och Emåförbundet vid demoslingan Sandvadsbäcken-Emån. Foto: Carina Pålsson

Spillkråkor på besök vid Sandvadsbäcken-Emån

Nyhet - 14 april 2022

Nyligen hade vi besök av Spillkråkan vid vår demoslinga Sandvadsbäcken-Emån. Ämnena för dagen var vattnets betydelse i landskapet, livet i vattnet och återvätning.

Spillkråkan är en förening för kvinnliga skogsägare som genom sin verksamhet vill stärka kvinnors inflytande inom den svenska skogsnäringen, öka kunskap och medvetenhet om hållbart skogsbruk och bygga kvinnliga nätverk för kunskapsutveckling och erfarenhetsutbyte. En perfekt målgrupp, tyckte vi.

”Kunniga trevliga föreläsare, lagom tempo, bra storlek på gruppen, fin samlingsplats, gott fika och skönt väder”
- En deltagare om träffen


Vattengråsuggor och lake

Till vår hjälp under dagen hade vi Emåförbundet. De berättade om vattnets betydelse i landskapet, att vatten inte bryr sig om administrativa gränser. I stället följer vattnet landskapet på sin slingriga färd ner mot havet och avslöjar mycket av den aktivitet som finns inom ett avrinningsområde. Med hjälp av håvning av bottenfauna och elfiske kunde vi skapa oss en bild över hur vattendraget mår och diskutera vad som kan göras för att minska påverkan från mänskliga aktiviteter, bland annat skogsbruk. Arter som vattengråsugga och lake indikerar att Sandvadsbäcken mår förhållandevis bra men det finns saker som kan bli bättre. Bland annat finns det ett vandringshinder i anslutning till Emån som vi behöver och ska åtgärda inom projektet.

Återvätning

En åtgärd som kan bidra till en förbättrad situation för vattenlevande organismer och den biologiska mångfalden är att återskapa våtmarker genom restaurering, så kallad återvätning. Men det kanske viktigaste motivet till återvätning av utdikad marker är den klimatnytta som det innebär. Återvätning innebär att grundvattennivån på en plats höjs för att minska utsläppet av växthusgaser. Samtidigt är det en kostnadseffektiv klimatåtgärd som också har positiva effekter på den biologiska mångfalden. På bördigare torvmark i södra Sverige ger dikad torvmark mellan 6 till 26 ton koldioxidekvivalenter per hektar och år större utsläpp än odikad torvmark. Det motsvarar vad förbränning av 2–8 kubikmeter olja ger.

Detta diskuterade vi vid Ryssängen, en av stationerna utmed vår demoslinga där vi pluggat ett dike på dränerad torvmark. Här har vi möjlighet att följa områdets utveckling för biologisk mångfald och minska klimatpåverkan då nedbrytningen av syresatt torv stoppats.

Sammanfattningsvis en mycket lyckad och lärorik dag vid Sandvadsbäcken!