Körskador
Det finns mycket du som skogsägare kan göra för att undvika körskador. Ofta uppstår dessa vid föryngringsavverkning eller gallring. När skadan har skett är det oftast för sent att göra något åt det. Se därför till att förebygga körskador.
Körskador har flera negativa effekter både på miljön och skogens tillväxt. Erosion kan uppstå i spåren. Det betyder att jorden spolas bort med vatten som rinner i spåren. Jorden kan sedan föras ut i sjöar eller bäckar och grumla vattnet samt skada de djur som lever där. Vattnet för även med sig nedbrutna växtdelar, så kallad humus, näring och tungmetaller, ut i bäckar och sjöar.
Inom branta områden, och speciellt när innehållet av sand eller något mer finkornig jord (silt) i marken är högt, kan erosionen i körskador bli kraftig och orsaka att marken rasar. Riskerna för detta och hur du förebygger det kan du läsa om på sidan om brant och erosionskänslig terräng.
Sammanpressad, hård mark och spår är negativt för träden. Träd i närheten av hjulspår växer långsammare. Rötterna kan slitas av vid körning och den hårda sammanpressade marken gör att de blir grunda och korta och får sämre tillgång till syre. Körskador blir också en inkörsport för rotröta och träden kan lättare blåsa omkull.
Målbild - Körning i skogsmark (pdf)
Förebygg körskador
Som skogsägare är du enligt Skogsvårdslagens hänsynsparagraf skyldig att förhindra allvarliga körskador. En viktig del av det arbetet är att planera lämpliga körvägar, överfarter och avläggningsplatser i god tid före en avverkning. Känsliga områden, som blöt mark, mark med fin jord, eller fornlämningar ser du lättast när det är snöfritt ute. De olika kartskikten på Mina sidor är också till stor hjälp.
En bra kommunikation mellan dig som markägare eller ditt ombud och de som ska utföra åtgärderna i skogen, är viktigt. Alla som ska arbeta i området måste få ta del av bra och tydliga underlag med kartor och beskrivningar av vad som ska göras. Det gäller skördarförare, skotarförare och senare ofta markberedare. Ibland ska även grot (grenar och toppar) skördas. Då behöver de som ska göra arbetet med detta också få informationen.
Risa i första hand, ta ut grot i andra hand
Använd i första hand riset till att köra på. Kraftiga risbäddar som byggs upp av skördaren och sedan underhålls av skotaren är ett bra skydd mot markskador. Blir det ris över kan det tas ut som grot.
Tips för att förebygga körskador
Några tips för att förebygga körskador:
- Gå över området när det är barmark och notera områden som kan vara känsliga, till exempel blöta områden, branta sluttningar, fornlämningar, övriga kulturhistoriska lämningar eller stigar och leder.
- Använd gärna en jordsond för att se hur marken är uppbyggd. Ju mer finkornigt material och ju mer humus, desto sämre bärighet har marken.
- Notera och markera blöta eller svaga partier eller partier där flera körningar kommer att koncentreras. Det gör det lättare att planera för att bygga ris- eller kavelbro eller ta dit flyttbara broar eller andra hjälpmedel.
- Kör inte i låga partier, där är marken ofta blötare och har sämre bärighet.
- Kör inte i kantzoner mot bäckar, sjöar eller våtmarker.
- Följ alltid länsstyrelsens beslut då en fornlämning berörs. Tänk på att den omgivande miljö som lämningen behöver för att bevaras också ingår i fornlämningen. Undvik skador på eller intill övriga kulturhistoriska lämningar.
- Kör inte på stigar och leder.
- Ta vara på den kunskap och erfarenhet som finns hos maskinförarna.
- Titta på aktuella GIS-skikt som finns på Mina sidor
Risbädd
Att risa bas- och stickvägar, det vill säga bygga tjocka risbäddar, är ett enkelt och billigt sätt att förbättra bärigheten och därmed minska spårbildning och körskador. Riset slits dock ganska snabbt och måste därför fyllas på eller rättas till under arbetets gång.
Du bör planera för att skördaren risar bas- och stickvägar innan skotaren börjar köra ut virke. Det ska även finnas ris som skotaren kan använda för att underhålla risbädden. Är bärigheten mycket dålig kan du förstärka med massavedsbitar under riset. Risning och förstärkning av bas- och stickvägar måste ske förebyggande. När körskador väl uppstått är det svårt att förstärka marken igen.
Kostnaden för risning är den tid som det tar för skördaren att lägga ut riset. Värdet av riset påverkas också om det är tänkt att säljas som skogsbränsle. Tidsåtgången för risning varierar, men är inte hög när skördaren gör det samtidigt som avverkning sker. Dessutom vinner skotaren ofta körtid och sänker kostnaden för bränsle.
Försäljning av grot bör inte ske på bekostnad av mark- och vattenskador. Principen är därför att i första hand använda riset till att köra på och i andra hand ta ut det som grot.
Efter avslutat arbete är det viktigt att ta bort ris eller virke som hamnat i diken eller vattendrag och riskerar att dämma. Laga körskador som riskerar att slam rinner ut i sjöar och vattendrag. Ris på stigar, leder och forn- eller kulturlämningar måste du också ta bort.
Kavelbro
Genom att lägga massaved tätt efter varandra kan du bygga en kavelbro över partier med dålig bärighet. För att stärka bron ytterligare kan du ha längsgående virke eller slanor i botten. Du kan öka bärigheten ytterligare och minska slitaget genom att även risa bron. Använd lågt betalda sortiment till kavelbrovirket.
Erfarenheten visar att en praktisk gräns för byggande av kavelbro är cirka 40 meter, det vill säga cirka två skotarlass.
Markskonare
Markskonare, stockmattor, träbroar - kärt barn har många namn och utseendet kan variera något. Vanligen består en markskonare av bjälkar eller klent timmer som hålls samman av en bult eller en vajer. De kan variera i längd från cirka 4.70 - 7 meter och bredden är vanligen 0.75 meter. Vanligen använder man dem i par om två, över partier med dålig bärighet. Det är viktigt att de läggs så plant som möjligt för att undvika att de knäcks eller trycks undan av maskinen som kör över dem.
Stabilisera kanterna
Markskonare kan också användas för att maskinen ska kunna ta sig över ett dike eller en bäck. Det är viktigt att du stabiliserar kanten på diket eller bäcken med tvärliggande virke innan markskonaren läggs dit. Du måste även stabilisera på- och avfarterna. Annars kan du skada dikes- och bäckkanterna och riskera att slam och andra föroreningar förs ut i vattnet.
Kostnaden för att använda markskonare är låg eftersom de har en låg inköpskostnad i förhållande till sin hållbarhet och lätt kan tas med av en skotare. De flesta bolag och entreprenörer har i dag markskonare på lager som de tar ut vid behov.
Virkesbro
Det blir allt vanligare att skördaren bygger broar av material på plats, över diken eller vattendrag. Genom att stabilisera diket eller vattendragets kanter med stockar och sedan lägga bärande virkesbitar över vattendraget gör du en stomme till bron. Kavla sedan denna med massaved och risa.
Metoden är både billig och effektiv och ger dessutom broar som du kan använda under flera år framöver. Ofta behöver du inte ta bort dem utan de ruttnar ned och försvinner med tiden. Är det risk för dämning eller mycket höga flöden kan du behöva ta bort broarna eller kontrollera så att de inte rasat ihop.