Naturvårdsarter
Naturvårdsarter är ett samlingsbegrepp för rödlistade arter, signalarter och lagskyddade (fridlysta) arter som i sig är särskilt skyddsvärda eller indikerar områden med höga naturvärden.
Frekvensen och kombinationen av olika naturvårdsarter kan förstärka eller ge ytterligare information om ett områdes naturvärde. Signalarter kan ha olika signalvärde (indikatorvärde) i olika delar av landet. Rödlistning görs däremot på nationell nivå, där en viss hotkategori speglar risken för att arten ska försvinna ur landet som helhet. Olika biotoptyper kan hysa helt olika grupper av naturvårdsarter.
I en barrnaturskog utgör vanligtvis vedlevande arter och trädepifyter, såsom vedsvampar och hänglavar, en stor andel av de naturvårdsintressanta arterna. Där kan mängden död ved och dess kvalitet spela en mycket stor roll för den biologiska mångfalden. Däremot kan vedlevande naturvårdsarter helt saknas i en tidigare betad kalkbarrskog, en sandtallskog eller en hävdad löväng. Här kan det i stället vara kärlväxterna eller de marklevande mykorrhizasvamparna som utgör det största bidraget till områdets naturvärde. Det är därför inte befogat att i alla biotoper söka efter exempelvis vedlevande arter eller betrakta död ved som en avgörande struktur/nyckelelement.
- Signalarter (S). Naturvärdesindikatorer på objektsnivå, vilka inte är rödlistade men som är praktiskt användbara för att lokalisera och urskilja områden med höga naturvärden. Arternas signalvärde kan variera i olika delar av landet.
- Rödlistade arter. Naturvårdsarter där utdöenderisken klassificerats enligt IUCN:s system som DD, NT, VU, EN, CR eller RE enligt svenskt
myndighetsbeslut. Uppdateras vart femte år av Artdatabanken. - Skyddade/fridlysta arter. Arter förtecknade i artskyddsförordningen (SFS 2007:845).
Mer information
Mer information om naturvårdsarter finns hos Artdatabanken samt i Skogsstyrelsens bok ”Skyddsvärd skog. Naturvårdsarter och andra kriterier för naturvärdesbedömning” (Nitare 2019).