Asplöv. Foto: Michael Ekstrand

Miljöbalken i skogen

Skogen berörs av vissa delar av miljöbalken. Skydd av skog med höga naturvärden är ett exempel.

Miljöbalken innehåller regler om bland annat skydd av områden, miljöfarlig verksamhet, vattenverksamhet, genteknik, kemiska produkter och avfall. 

Flertalet regler i miljöbalken är allmänt hållna. För att precisera reglerna har regeringen gett ut ett stort antal förordningar. Skogen berörs bland annat av förordningar om områdesskydd, artskydd och anmälan för samråd.

Skogsstyrelsen ansvarar för tillsynen inom vissa delar av miljöbalken, främst

  • biotopskyddsområden,
  • skogsbruksåtgärder som kan påverka miljön i ett Natura 2000-område och
  • skogsbruksåtgärder som omfattas av samrådsplikt enligt 12 kap. 6 § miljöbalken.

Miljöbalken tillämpas parallellt med skogsvårdslagen, men har i vissa avseenden företräde. 

Allmänna hänsynsregler

De allmänna hänsynsreglerna i miljöbalkens andra kapitel reglerar den hänsyn som alla måste ta till människors hälsa och miljön vid verksamheter eller åtgärder som prövas enligt miljöbalken. Reglerna är bindande för var och en och gäller oavsett om Skogsstyrelsen har fattat något beslut om dem. De är allmänt hållna och gäller parallellt med annan lagstiftning om det inte särskilt anges att miljöbalkens regler inte ska tillämpas.

Av miljöbalkens andra kapitel framgår bland annat följande: 

Bevisbördan

I miljöbalken har lagstiftaren lagt bevisbördan på den som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd. Detta framgår av 2 kap. 1 § och innebär att det är markägaren/ verksamhetsutövaren som ska visa att de allmänna hänsynsreglerna följs.

Kunskapskravet

Kunskapskravet i 2 kap. 2 § miljöbalken innebär att det är den som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd som ska ha tillräcklig kunskap om hur människors hälsa och hur miljön påverkas och kan skyddas.

Försiktighetsprincipen

Försiktighetsprincipen i 2 kap. 3 § miljöbalken innebär att redan risken för att en verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön ställer krav på att markägaren/verksamhetsutövaren vidtar försiktighetsmått.

Rimlighetsavvägning

Rimlighetsavvägningen i 2 kap. 7 § miljöbalken innebär att kraven i 2-6 §§ endast gäller i den utsträckning det inte kan anses orimligt att uppfylla dem. I bedömningen ska nyttan av skyddsåtgärderna jämföras med kostnaderna för dem. Det är markägaren/verksamhetsutövaren som måste visa att en åtgärd är orimlig. 

Skydd av områden

I 7 kapitlet i miljöbalken finns bestämmelser om skydd av värdefull natur. Det finns många olika skyddsformer för natur i Sverige, bland annat naturreservat som kan beslutas av länsstyrelse eller kommun. Skogsstyrelsen har möjlighet att bilda biotopskyddsområden som kan liknas vid små naturreservat.

Miljöbalken innehåller också regler om Natura 2000, som är ett nätverk av skyddade områden i hela EU. Åtgärder som på ett betydande sätt kan påverka miljön i ett Natura 2000-område kräver tillstånd från länsstyrelsen. Skogsstyrelsen är tillsynsmyndighet för skogsbruksåtgärder som på ett betydande sätt kan komma att påverka ett Natura 2000-område. 

Artskydd

Vilda fåglar, vissa andra djurarter och vissa arter av bland annat växter och svampar är fridlysta genom regler i artskyddsförordningen. Mark- och miljööverdomstolen har i praxis slagit fast att artskyddsförordningen ska ses som en precisering av de allmänna hänsynsreglerna i 2 kapitlet miljöbalken. Du kan läsa mer om artskyddsförordningens regler på sidan Artskydd.

Samråd om skogliga åtgärder

En skoglig åtgärd eller verksamhet som kan komma att väsentligt ändra naturmiljön ska enligt 12 kap. 6 § miljöbalken anmälas för samråd till Skogsstyrelsen minst sex veckor innan den påbörjas. Vissa typer av skogliga åtgärder ska också alltid anmälas för samråd enligt särskilda föreskrifter. Du kan läsa mer på sidan Skogliga åtgärder som kräver samråd. 

Dikning i skogen

Vid dikning skiljer man på följande tre åtgärder varav de två första regleras i miljöbalken.

  • Markavvattning
  • Rensning
  • Skyddsdikning

Markavvattning innebär framförallt grävning av nya diken, frånsett sådana som grävs vid skyddsdikning. För att få markavvattna krävs att länsstyrelsen lämnar tillstånd. I större delen av södra Sverige är markavvattning i princip förbjuden.

Rensning av diken till samma djup och läge som de haft tidigare kräver i de flesta fall inte tillstånd. Rensning ska i många fall anmälas till Skogsstyrelsen för samråd. Om fisket kan skadas av rensningen ska anmälan göras till länsstyrelsen innan arbetet påbörjas.

Skyddsdikning efter avverkning syftar till att leda bort överskottsvatten under en begränsad tid för att ge bra förutsättningar för plantorna. Skyddsdikning kräver inte tillstånd men ska anmälas till Skogsstyrelsen enligt skogsvårdslagen minst sex veckor innan åtgärden påbörjas.

  • Senast uppdaterad: 2023-11-15