Metoden för att inventera betesskador av älg och andra hjortdjur i skogen, Äbin, är statistiskt korrekt men ger en spridning som gör att enskilda årsresultat kan variera stort. Det visar en utvärdering från SLU som samtidigt ger förslag på förbättringar.
Äbin (älgbetesinventering) är ett av flera underlag som används inom älgförvaltningen som grund för hur många älgar som får skjutas. Inventeringen mäter bland annat kvalitetsnedsättande skador på tall som de vilda hjortdjuren orsakar när de betar. Skadorna orsakar stora virkesförluster.
Resultaten inom vissa älgförvaltningsområden (ÄFO) kan visa en relativt stor variation av skador från år till år. Variationer som inte gått att förklara med förändringar av till exempel förekomst av vilda hjortdjur, fodertillgång eller olika väderförhållanden. Det var ett av skälen till att Skogsstyrelsen gav i uppdrag till Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) att utvärdera Äbin som metod och föreslå förbättringar.
Utvärderingen visar att metoden med stickprovsundersökningar på provytor är statistiskt korrekt för att skatta skador. Men variationerna från år till år på ÄFO-nivå blir ganska stora. Det är signifikativt för stickprovsundersökningar men det försvårar att från ett år till ett annat se några säkerställda förändringar.
– Det här kan delvis förklara varför vi ibland kan se stora årsvariationer. Resultaten från inventeringen presenteras idag med treårsmedelvärden för att minska den effekten och i rapporterna framgår också felmarginalen, men vi behöver bli ännu bättre på att förklara detta, säger Ebba Henning Planck, viltspecialist på Skogsstyrelsen.
I sin utvärdering har SLU lagt fram flera förslag på förbättringar av metoden. Till exempel skulle inventerarna kunna besöka samma inventeringsrutor varje år, ha en jämnare geografisk spridning på rutorna eller utgå från var det finns mest ungskog. Idag väljs inventeringsrutorna med ett slumpmässigt urval.
Att öka storleken på stickprovet skulle kunna minska felmarginalen men det är en kostsam lösning, visar utvärderingen. Det krävs en fyrdubbling av stickprovsstorleken för att halvera medelfelet, vilket blir oerhört kostsamt. Idag inventeras cirka 45 000 ytor varje år, fördelat på cirka 12 500 ungskogar över hela landet.
– Oavsett metod kommer det finnas felmarginaler, som i alla stickprovsundersökningar, men givetvis behöver vi hela tiden arbeta för att minska dem. Nu får vi titta på förslagen från SLU och se hur vi ytterligare kan förbättra inventeringen inför 2025 års inventering, säger Neil Cory, dataanalytiker på Skogsstyrelsen.
Förberedelse och upphandling av Äbin 2024 pågår och inga förändringar kommer därför att göras i årets inventeringsmetod.
Skogsstyrelsen har sedan tidigare tillsammans med Naturvårdsverket lagt förslaget att se över viltförvaltningens behov av underlag och då blir utvärderingen en viktig del. I den översynen kommer eventuella behov av utveckling och behov av ytterligare underlag för ändamålsenlig viltförvaltning att klargöras.
Inventeringsmetoden Äbin har använts sedan 2015 och har utvecklats av Skogsstyrelsen och SLU.
Skogsstyrelsens presstjänst är tillgänglig för media vardagar 8 - 16.30