Viltförvaltning och jakträtt
Vilda hjortdjur i Sverige, det vill säga älg, kronhjort, dovhjort och rådjur, har ett stort värde för friluftsliv, jakt och turism. Samtidigt åstadkommer de vilda hjortdjuren på många platser omfattande skador på skog. Att minska risken för skador är en viktig funktion för viltförvaltningen. I Sverige är jakträtten knuten till äganderätten.
Jakten på de olika vilda hjortdjuren regleras på lite olika sätt.
Markägarens ansvar och möjligheter
Markägare har, tillsammans med jakträttshavaren om jakträtten upplåtits till någon annan, ett ansvar att genom jakt se till att viltstammarna hålls på en lämplig nivå och anpassas efter allmänna och enskilda intressen.
Att vara markägare innebär att förhålla sig till Sveriges två jämställa skogspolitiska mål:
- att på ett effektivt och ansvarsfullt sätt nyttja skogsmarken så att den ger en hållbart god avkastning (produktionsmålet).
- samtidigt som biologisk mångfald och genetisk variation i skogen säkras och hotade arter och naturtyper skyddas (miljömålet).
Markägaren kan inom ramen för Skogsvårdslagen anpassa skogsskötseln för ökade fodermängder. Vid ett hårt betestryck av hjortdjuren försämras förutsättningarna för betesbegärliga träd att växa sig stora. För att hitta balansen mellan skog och vilt behövs ett samarbete med jägare.
Om en markägare skriver ett upplåtelseavtal om jakträtten är det möjligt att i det ställa krav på eller rikta önskemål mot jakträttshavaren avseende exempelvis viss avskjutning.
Om marken ingår i ett älgskötselområde är företrädarna för älgskötselområdet skyldiga att kalla markägaren till samråd en gång om året.
Hjortdjuren förvaltas inom olika system
Det finns olika regler för jakt på de olika hjortdjuren. För rådjur och dovhjort råder så kallad allmän jakt under en viss jakttid.
För älg har riksdagen beslutat följande målsättningar:
- en livskraftig älgstam av hög kvalitet
- en produktionsanpassad älgjakt
- en älgstam i balans med betesresurserna på lång sikt.
Dessa mål har därefter konkretiserats av Naturvårdsverket i samarbete med Skogsstyrelsen.
Varje län är uppdelat i ett antal älgförvaltningsområden. Dessa hyser en älgstam som är någorlunda avgränsad. Till varje område finns en älgförvaltningsgrupp knuten som består av tre markägarrepresentanter och tre jägarrepresentanter. Gruppen tar fram en älgförvaltningsplan i samråd med berörda älgskötselområden. I län med renskötsel representeras den av jaktintressets ledamöter av en företrädare från rennäringen.
Jakt på kronhjort sker oftast i kronhjortsskötselområde som ibland sammanfaller med älgskötselområdet. Utanför kronhjortsskötselområde är det bara tillåtet att jaga årskalv.
Ansvariga myndigheter för frågor som rör jakt och vilt
Naturvårdsverket är nationell jakt- och viltmyndighet. Länsstyrelserna har ett regionalt ansvar för respektive län och godkänner bland annat älgförvaltningsplaner. Det är hos länsstyrelsen man kan ansöka om skyddsjakt för att förebygga skada. Vid varje länsstyrelse finns en viltförvaltningsdelegation som bland annat stödjer länsstyrelsen då övergripande riktlinjer för viltförvaltningen tas fram inom länet.
Skogsstyrelsen har inget beslutsmandat inom viltförvaltningen, men har en viktig roll som expertmyndighet och inom viltförvaltningens samverkan. Skogsstyrelsen tillhandahåller också resultatet från älgbetesinventeringen Äbin som är ett underlag för älgförvaltningen.