Växthusgasflöden i två restaurerade myrar
En studie från Grip on Life visar att restaurerade myrar kan få liknande kolbalans och metanutsläpp som naturliga myrar. Under tre år, cirka sex till åtta år efter restaureringen, har vi undersökt två myrar och jämfört dem med orörda myrar för att undersöka om restaurerade ytor har lika eller olika flöden av växthusgaserna koldioxid och metan.
Mätningar gjordes under tre sommarperioder och visade då en nettoinlagring av koldioxid både från restaurerad och orörd myr, när växterna binder in mer koldioxid än vad som andas ut. Sett över hela året var växthusgasbalansen dock nära noll, varken upptag eller utsläpp. Metanutsläpp är en naturlig del av myrars växthusgasflöden och blir som väntat högre när det är mycket blött. Restaurerade ytor visar dock lägre metanutsläpp än från den orörda myren.
Både vattennivå och vegetation påverkar växthusgasbalansen. Vattennivåer nära markytan, som också är ganska stabila över året, gynnar våtmarksväxter som vitmossa – vilket gör att myren har förutsättning att binda in kol genom vitmossans fotosyntes, samtidigt som nedbrytningen är låg i den blöta marken.
Rapportens slutsats är att restaurering av myrar har stor potential att förhindra utsläpp av koldioxid och möjligen återskapa deras roll som kolsänkor, utan att orsaka stora metanutsläpp. Restaureringen bör eftersträva stabila vattennivåer nära markytan såsom det oftast är i orörd myr. Detta skyddar torven i myren från att brytas ner och kan möjliggöra ny inlagring av torv under lång tid, en kolsänka, utan stor risk för höga metanutsläpp.