Återvätning av dikad torvmark kan leda till att föroreningar som ligger lagrade i marken läcker ut i våra sötvattensystem. Att rensa diken är inte heller riskfritt utan förenat med andra utsläpp som kan försämra vattenkvaliteten. Det visar slutrapporten från ett vetenskapligt försök som Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, gjort på uppdrag av Grip on Life.
Forskningen har genomförts på Trollberget i Västerbotten – ett försöksområde som Grip on Life etablerat i samarbete med SLU. 2018 utförde projektet en återvätning av en myr inom försöksområdet och denna återvätning har forskare följt sedan 2018 före, under och efter åtgärden.
Den fem år långa dataserien ger en unik inblick i vad som sker efter en torvmarksrestaurering under svenska förhållanden. Resultaten pekar på tydliga risker för vattenkvaliteten. När vattennivån höjs hamnar ytliga torvlager som varit torrlagda i omkring 100 år åter under vatten, vilket startar en rad kemiska processer. Forskarna kunde se ökade halter av organiskt kol, kväve och fosfor i bäckvattnet. I de delar av försöksområdet där fler diken pluggats igen blev utsläppen betydligt större. Där ökade även halterna av tungmetaller tydligt.
– Det finns en effekt där gammalt historiskt nedfall av luftföroreningar som kvicksilver och bly börjar lakas ut. Metaller som gillar att hänga ihop med organiskt material börjar tvättas ut i samband med att man återväter. Det skedde inte överallt, men det finns en tydlig generell risk, säger Hjalmar Laudon, professor vid SLU.
På Trollberget har forskarna även studerat effekterna på vattenkvaliteten efter dikesrensning i ett nyligen avverkat skogsområde och jämfört med avverkningar där dikena lämnats orörda.
Även avverkning kan höja grundvattennivån. Trädens upptag av vatten avbryts och markerna blir blötare vilket ökar utflödet av näringsämnen och tungmetaller. När dikena rensades på försöksytan sjönk grundvattnet igen, vilket mildrade avverkningens effekter jämfört med referensområden där dikena inte rensades. Utflödena kunde dock inte motverkas helt och forskarna uppmätte ihållande höga halter av större partiklar från de rensade dikena, vilket kan påverka vattenkvaliteten avsevärt.
– Vi ser att vissa aspekter blir bättre efter dikesrensningen. Men vi ser samtidigt en ökad sedimenttransport och en sänkt grundvattennivå som kan leda till sekundäreffekter på skogens tillväxt vid till exempel torka, säger Eliza Maher Hasselquist, ansvarig forskare vid SLU.
Grip on Life hoppas att resultaten från forskningen – både vad gäller återvätning och dikesrensning – kan komma till stor nytta.
– Det här är mycket värdefulla resultat att ha med sig framåt, som en del i ett helhetstänk när det gäller vattnet i skogslandskapet, säger Elisabet Andersson, ekolog på Skogsstyrelsen/Grip on Life.
Tobias Eriksson, Länsstyrelsen Västerbotten och temaledare i Grip on Life, menar att resultaten från försöket med återvätning kan bli en viktig pusselbit i det kommande åtgärdsarbetet.
– Till exempel som beslutsunderlag för vilka våtmarker vi väljer att jobba med, hur åtgärderna utförs och riskanalyser för påverkan på livsmiljöer nedströms, säger han.
Rapporten Dikesrensning och återvätning - effekter på vattenkvalitet