Mer om Grip on Lifes arbete
Med Skogsstyrelsen som projektägare har myndigheter, skogsägarföreningar och intresseorganisationer arbetat tillsammans mot målet att förbättra förutsättningarna för djur och växter som lever i värdefulla vattendrag och våtmarker i skogslandskapet. Detta samtidigt som Sveriges naturresurser kan fortsätta att användas på ett hållbart sätt.
Grip on Life har genomförts som ett kunskapshöjande projekt. Sammanfattningsvis har projektet handlat om att utveckla nya och bättre metoder och arbetssätt, förbättra samverkan mellan olika aktörer, samt inhämta och sprida kunskap.
Våra målgrupper har bland annat varit enskilda skogsägare, yrkesverksamma inom skogsbruket och myndighetspersonal som arbetar med skog- och vattenrelaterade frågor. Barn och unga har också varit en stor målgrupp.
Kunskap och material från projektet kan helt kostnadsfritt användas och utvecklas vidare för andra miljöer och områden som också är i behov av förbättringar.
Grip on Life IP pågick mellan åren 2018-2025. Vi arbetade i utvalda vattendrag med avrinningsområden, flera av dessa vattendrag innehåller eller angränsar till Natura 2000-områden. Projektets långsiktiga mål var att miljön i alla typer av Natura 2000-habitat ska förbättras.
Partners
Skogsstyrelsen, Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten, länsstyrelserna i Västerbotten, Jämtland, Västmanland, Jönköping, Kalmar, Blekinge och Halland, Våtmarksfonden, Ume/Vindelälvens fiskeråd, Bottenhavets vattendistrikt/Länsstyrelsen Västernorrland, samt skogsägarföreningarna Norra Skog, Mellanskog och Södra
Verksamhetsområde
Länen Västerbotten, Jämtland, Västmanland, Jönköping, Kalmar, Blekinge och Halland
Avrinningsområden
Umeälven, Öreälven, Lögdeälven, Indalsälven, Ljungan, Norrström, Motala Ström, Emån, Virån, Alsterån, Mörrumsån, Bräkneån, Lyckebyån, Nätrabyån, Mieån, Sillestorpsån, Viskan, Ätran, Nissan, Lagan, Suseån, Fylleån, Genevadsån och Stensån
Budget
Cirka 16,6 miljoner euro, varav EU:s LIFE-program finansierat 60 procent. Andra stora finansiärer var Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten.
Namnet Grip on Life IP
Grip står för "Using functional water and wetland ecosystems and their services as a model for improving green infrastructure and implementing PAF in Sweden", vilket kan översättas till "att använda funktionella vatten- och våtmarksekosystem och deras tjänster som en modell för att förbättra grön infrastruktur och implementera PAF i Sverige".
PAF, eller Prioriterad åtgärdsplan för Natura 2000, var projektets styrdokument. Planen definierar prioriterade åtgärder för att Natura 2000-områden ska nå gynnsam bevarandestatus.
Sveriges prioriterade åtgärdsplan för Natura 2000 (naturvardsverket.se)
Natura 2000 är ett nätverk av skyddade områdeuropa.euen i hela EU. Områdena väljs ut för att de innehåller naturtyper eller arter som är särskilt skyddsvärda i ett europeiskt perspektiv. I Sverige finns ungefär 4000 Natura 2000-områden.
Mer om Natura 2000 (naturvardsverket.se)
EU:s miljöprogram LIFE finansierar projekt som arbetar för att bevara och förbättra natur, miljö och klimat. IP står för Integrerat Projekt, vilket innebär att man arbetar med att införa miljö- och klimatplaner i större skala, till exempel regionalt eller nationellt.
Mer om EU:s LIFE-program (europa.eu)
Fler projekt arbetar mot samma mål
Även om Grip on Life var ett stort projekt kunde vi inte på egen hand uppnå alla mål i vårt styrdokument, Prioriterad åtgärdsplan för Natura 2000. Därför har vi gjort en förteckning över andra projekt som också arbetar för att förbättra miljön i olika typer av Natura 2000-habitat. Dessa projekt kallas kompletterande projekt. När Grip on Life avslutades fanns mer än 730 projekt i förteckningen, med en total budget på drygt tre miljarder kronor.
I Grip on Life arbetade vi med att bevara känslig och värdefull natur i och intill Natura 2000-områden, med fokus på vattendrag och våtmarker i skogslandskapet. Målet var att förbättra miljön och livsvillkoren för de arter som lever där.
Projektet styrdes av Sveriges Prioriterade åtgärdsplan för Natura 2000 (Prioritized Action Framework for Natura 2000), ofta förkortad "PAF", som pekar ut prioriterade åtgärder för att Natura 2000-områden ska nå gynnsam bevarandestatus.
Sveriges prioriterade åtgärdsplan för Natura 2000 (naturvardsverket.se)
En viktig del var samarbetet med intressenter inom skogsbruk, naturvård och vattenförvaltning. Tillsammans delade vi kunskap och erfarenheter och gjorde gemensamma insatser för att sköta och utveckla områdena. Vi tog också fram förslag på hur markägare och andra aktörer kan sköta och utveckla Natura 2000-områden, samt en modell för att uppdatera bevarandeplaner mer regelbundet. Syftet var att ge en korrekt bild av området och förslag på lämpliga skötselåtgärder - som i förlängningen kan ge fler habitat med gynnsam bevarandestatus.
Grip on Life var bara början på arbetet att genomföra den prioriterade åtgärdsplanen för Natura 2000. Genom så kallade kompletterande projekt, som också arbetar för att genomföra PAF - men i andra geografiska områden eller andra naturtyper - fortsätter arbetet. På så sätt har vi skapat ringar på vattnet för ett långsiktigt hållbarhetsarbete.
Inom Grip on Life samlade vi kunskap och byggde kapacitet för att stärka arbetet med åtgärder i skogslandskapets vattendrag och våtmarker. Arbetet bidrog också till en mer hållbar användning av naturresurser i Natura 2000-områden.
Runt om i landet fanns redan stor erfarenhet och etablerade metoder för planering, restaurering och uppföljning. Vi tog tillvara denna kunskap, dokumenterade arbetssätt och spred dem vidare, samtidigt som vi utvecklade nya metoder och skapade demonstrationsområden för att visa hur åtgärder kan genomföras i praktiken. Det handlade bland annat om att följa upp åtgärder från tidigare LIFE-projekt, ta fram manualer och filmer om vattendragsrestaurering, utveckla uppföljning med hjälp av drönarfotografering och bildanalys samt sprida verktyg för stöd vid prioritering av åtgärder ui vattendrag.
Vi arbetade också för att stärka det lokala engagemanget kring särskilt värdefulla vattendrag. Genom Smultronställemetoden fick markägare möjlighet att själva lyfta fram naturvärden och föreslå åtgärder. Vi utvecklade även frivilliga avtal med större skogsägare om ökad hänsyn och särskilda insatser för att förbättra vattenmiljöernas status.
Inom projektet gjorde vi en kartläggning av ekosystemtjänster i Emåns avrinningsområde, med fokus på våtmarkernas betydelse för vattenbalans, vattenrening och som lekområden för fisk. Vi utvärderade också restaurerade våtmarker genom att undersöka hur utsläpp och upptag av koldioxid och metan i myrar påverkas av de åtgärder som genomförts.
Genom demonstrationsområden visade vi hur skogsbruk kan bedrivas med minsta möjliga påverkan på vattenmiljöer. Vi genomförde utbildningar och vattendragsvandringar för studenter, lärare och yrkesverksamma för att stärka kunskapen om ekologiska värden och god miljöhänsyn vid vatten. Som en del av arbetet skapades också ett informationscenter om flodpärlmussla för att stödja utbildningen av framtida skogsentreprenörer och öka kunskapen om arten och dess livsmiljöer.
Precis som vattnet rör sig genom landskapet, skapade vi kontakt mellan aktörer som arbetar i och vid biologiskt värdefulla vattenmiljöer – från enskilda entreprenörer och privata markägare till intresseföreningar, organisationer och myndigheter – för att förbättra samverkan.
Målet var att arbetet med restaurering och miljöhänsyn i vattendrag inom Natura 2000-nätverket skulle löpa smidigt från idé till finansiering, genomförande och uppföljning. Vi uppdaterade den befintliga restaureringshandboken för vattendrag och våtmarker, som tidigare endast fanns i pappersformat, och gjorde den till ett digitalt "uppslagsverk" som underlättar planering och genomförande av natur- och biotopvårdande åtgärder.
Vi förbättrade också samarbetet mellan myndigheter som hanterar tillståndsansökningar inom Natura 2000-områden, med målet att att göra ärendehandläggningen mer likvärdig och effektiv.
Åtgärder i biologiskt känsliga områden kräver ofta specialanpassningar, till exempel manuellt arbete för att skona mark och vatten. Insatser som att återställa strömfåror, skapa lekbottnar för fisk eller ta bort vandringshinder behöver ofta sådana lösningar. För att underlätta ekonomiskt stöd skapade vi två databaser: en finansieringsdatabas som samlar fonder att söka, och en projektdatabas där små projekt kan samarbeta, dra nytta av varandra och växa till större insatser. På så sätt kan likartade projekt dra nytta av varandra, skapa mervärde genom samarbete och undvika att samma arbete görs flera gånger på olika platser.
Att göra rätt åtgärd på rätt plats var avgörande för att skapa ett mer effektivt miljöarbete. Vi behövde utveckla metoder som gav långsiktiga, hållbara och kostnadseffektiva lösningar, väl förankrade hos dem som lever och verkar i landskapet. För att nå dit krävdes mer kunskap, bättre informationsdelning, ökad samverkan och effektivare arbetssätt. Att omsätta ny kunskap i praktiken var därför ett av Grip on Lifes fyra teman.
För vattendrag och våtmarker finns ofta flera olika planer för samma område, med fokus på bevarande och skötsel. För att arbeta mer samlat tog vi initiativ till att integrera dessa planer i gemensamma helhetslösningar. Syftet var att förenkla naturvårdsarbetet och stärka samarbetet mellan statliga myndigheter. Arbetet resulterade i modeller och arbetssätt för hur planer för vattendrag och våtmarker kan samordnas, samt i ett stöd för att prioritera vilka åtgärder som bör genomföras och var.
Vi testade också olika metoder för att restaurera våtmarker och följde upp effekterna av genomförda åtgärder. Genom att utvärdera vilka metoder som fungerade bäst och hur uppföljningen bör utformas fick vi viktig kunskap för framtida insatser. Det gav oss också bättre underlag för att beskriva hur åtgärderna påverkar de ekosystemtjänster som restaurerade våtmarker bidrar med.
För att nå långsiktiga och hållbara lösningar prövade vi olika former av samverkan, både med berörda intressenter och mellan myndigheter. Det ledde till gemensamma åtgärdsplaner som tydliggjorde hur, när och var insatser skulle genomföras, samt till metoder som underlättar fortsatt samarbete.
Vi informerade även markägare om alternativa skogsbruksmetoder och om de fonder som finns att söka medel ur för naturvårdsåtgärder. Genom dialog och vägledning ville vi göra det enklare att hitta rätt finansiering för rätt åtgärd och därmed bidra till att tillgängliga medel används på ett sätt som ger största möjliga nytta för den biologiska mångfalden.