Naturrestaureringsförordningen – nationell plan för restaurering av natur

I ett myndighetsövergripande projekt bidrar Skogsstyrelsen i arbetet med att ta fram en nationell restaureringsplan enligt EU:s naturrestaureringsförordning.

EU:s förordning om restaurering av natur innebär att alla medlemsländer ska restaurera ekosystem och livsmiljötyper samt förbättra förutsättningarna för olika arter. Syftet med förordningen är att nå EU:s mål om biologisk mångfald samt att bromsa klimatförändringarna.

Naturvårdsverket har fått i uppdrag att tillsammans med Skogsstyrelsen, Havs- och vattenmyndigheten, Jordbruksverket samt Boverket utarbeta ett förslag till nationell naturrestaureringsplan enligt EU:s förordning om restaurering av natur. Naturvårdsverket ska redovisa uppdraget till Regeringskansliet senast den 27 februari 2026.

En illustration av ett varierat skogslandskap som visar på biologisk mångfald med älg, raggbock, blåbär, tretåig hackspett, blandskog, död ved, ekodukt och restaureringsåtgärder som naturvårdsbränning och skogsbete.
Ett varierat skogslandskap med livsmiljötyper, livsmiljöer för olika arter och ett omgivande landskap med bland annat brukade skogar. Naturvårdsbränning och skogsbete är två exempel på restaureringsåtgärder som kan vara aktuella i skogslandskapet. Illustration: Tobias Flygar/Studio Flygar

Skogsstyrelsens ansvar

Skogsstyrelsen ansvarar för den del av planen som handlar om restaurering av skogsekosystem. Vi deltar även i arbetet med andra delarna av planen som rör skogliga frågor. 

I den här filmen berättar Magnus Magnusson, naturvårdsspecialist på Skogsstyrelsen, övergripande om de skogliga ekosystemen och hur de berörs av naturrestaureringen.

Film om skogen och restaureringsförordningen 

Dialog och delaktighet 

Att ta fram en nationell plan för naturrestaurering berör många – medborgare, organisationer, näringsliv och myndigheter i Sverige. Därför tas förslaget till plan fram i dialog där erfarenhet, kunskap och perspektiv från många olika aktörer är en grund för arbetet.

Dialogen kommer att ske i många olika möten och forum. Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen, Jordbruksverket, Havs- och vattenmyndigheten och Boverket bjuder in aktörer till ett flertal olika möten beroende på sakfråga.  

Skogsstyrelsen anordnar ett informationsmöte som är öppet för alla intresserade, samt två dialogmöten som i första hand vänder sig till skogsnäringen, skogliga forskningsinstitut samt berörda ideella organisationer och föreningar.

Informationsmöte 19 mars

Syftet med informationsmötet var att informera om förordningen och hur arbetet med den nationella restaureringsplanen ska gå till. Mötet hölls digitalt över Teams och alla intresserade var välkomna att delta. 

Många intressanta frågor lyftes under mötet. Flera av dessa och andra frågor och svar publiceras kontinuerligt här på Skogsstyrelsens webbplats. 

Missade du informationsmötet? På Naturvårdsverkets webbplats finns en generell informationsfilm om förordningen och arbetet med att ta fram en nationell restareringsplan.

Filmer med information (naturvardsverket.se)

Dialogmöte 29 april

Det första dialogmötet är nu genomfört. Syftet var att projektet ska få inspel och information från berörda aktörer till relevanta delar i arbetet med restaureringsplanen. Det kan exempelvis handla om vad som görs redan i dag för att restaurera och bevara skogliga livsmiljötyper, samt vad som är möjligt eller inte möjligt att göra.

Sammanfattande anteckningar från mötet kommer att publiceras här på webbsidan inom kort.

Följande företag och organisationer deltog:

  • Birdlife
  • FSC
  • Fältbiologerna
  • GS Facket
  • Holmen
  • Initiativ 1415
  • Jordägareförbundet
  • Jägarnas Riksförbund
  • KSLA
  • LRF
  • Länsstyrelsen
  • Mellanskog
  • Moelven
  • Naturskyddsföreningen
  • Norra skog
  • SCA
  • Skogsindustrierna
  • SLU
  • Stora Enso
  • Sveaskog
  • Svenska jägareförbundet
  • Svenska kyrkan
  • Sveriges allmänningars riksförbund
  • Södra skogsägarna
  • Västerbottens allmänningsförbund
  • WWF.

Dialogmöte 13 november

Vid det andra dialogmötet kommer projektet att presentera ett utkast till nationell restaureringsplan, som deltagarna i mötet får möjlighet att ge inspel på. 

Mer information om detta dialogmöte kommer längre fram. 

Till dialogmötena har Skogsstyrelsen bjudit in de företag och organisationer som är representerade i de nationella sektorsdialogerna eller sektorsrådet, samt Svenska kyrkan och Sveriges allmänningars riksförbund. Undantagna är myndigheter, Svenska Samernas Riksförbund och Sametinget eftersom samverkan sker med dessa aktörer i andra forum.

Vill du veta mer?

På Naturvårdsverkets webbplats hittar du mer information om förordningen, uppdraget att ta fram en plan och på vilket sätt du kan vara delaktig i olika delar av arbetet.

På sidan ”Följ arbetet med regeringsuppdraget” hittar du datum för de möten som Naturvårdsverket eller andra myndigheter anordnar. Naturvårdsverket anordnar möten om övergripande frågor, till exempel angående finansiering och författningsändringar.

Läs mer om Naturrestaureringsförordningen (naturvardsverket.se) 

Läs mer om arbetet med en nationell restaureringsplan (naturvardsverket.se)

Läs mer om delaktighet och dialog (naturvardsverket.se)

Följ arbetet i regeringsuppdraget (naturvardsverket.se)

Frågor och svar

Var går gränsen för gott tillstånd för olika livsmiljötyper?

Det är upp till varje medlemsland att göra en tolkning av var gränsen mellan ”ej gott tillstånd” och ”gott tillstånd” går för en viss livsmiljötyp. Tolkningen ska göras utifrån den formella beskrivningen av livsmiljötypen i EU:s tolkningsmanual.

Inom kort kommer EU-kommissionen att publicera en vägledning för att stötta medlemsländernas arbete med bedömning och övervakning av livsmiljötypernas tillstånd.

Vad innebär restaurering av livsmiljötypen västlig taiga?

Västlig taiga är en variationsrik livsmiljötyp med många olika ekologiska undertyper och stadier.

Det finns en stor mängd relevanta restaureringsåtgärder som syftar till att förbättra det ekologiska tillståndet, exempelvis naturvårdsbränning, skapande av död ved och borttagning av oönskade trädarter. I vissa fall kan avsättning för fri utveckling vara en lämplig åtgärd i sig, så kallad ”passiv restaurering”.

Vilken åtgärd som passar i vilket område avgörs bland annat av områdets historik, nuvarande tillstånd, samt läge i landskapet.

Vad menas med hydrologisk restaurering?

Vid hydrologisk restaurering är vatten inblandat på något sätt. Det kan exempelvis innebära igenläggning av ett dike i syfte att återställa grundvattennivån till hur den var innan diket anlades. Det kan också handla om att ta bort jordvallar och andra konstruktioner längs vattendrag för att vattnet åter ska kunna svämma över stränderna vid höga flöden.

Kan relativt vanliga arter, till exempel tretåig hackspett, leda till ökade krav på restaurering?

Utöver restaureringsarbete i livsmiljötyperna ska medlemsländerna genomföra restaureringsåtgärder som är nödvändiga för att förbättra kvaliteten och kvantiteten av direktivarternas livsmiljöer.

Tretåig hackspett är en av arterna som skulle kunna bli föremål för sådana åtgärder. Det beror på bedömningen av kvantiteten och kvaliteten av hackspettens livsmiljö, samt på hur mycket av artens livsmiljö som eventuellt inte skulle fångas upp av det restaureringsarbetet som kommer att göras med fokus på livsmiljötyperna, exempelvis i västlig taiga.

Exakt vad detta innebär är i dagsläget inte klarlagt för någon art eller livsmiljötyp.

Vad innebär möjlighet till undantag enligt artikel 4.13?

Möjligheten innebär att man kan tillämpa icke-försämringskravet, som rör livsmiljötyper och livsmiljöer för arter, på nivån av biogeografisk region i stället för områdesnivå.

I praktiken skulle det innebära att ett specifikt område skulle kunna försämras avsevärt under förutsättningen att ingen avsevärd försämring sker på den större biogeografiska nivån.

Sverige har anmält till EU-kommissionen att man vill ha möjlighet att tillämpa denna punkt. Inom ramen för regeringsuppdraget ska Skogsstyrelsen utreda vad det kan innebära att tillämpa/inte tillämpa undantaget och ge regeringen ett underlag att fatta beslut utifrån.

Använder Sverige sig av undantaget så följer ett antal skyldigheter, exempelvis att förklara systemet som används för kompensationsåtgärder.

Vad finns det för kopplingar mellan NRF och avskogningsförordningen?

En av de mer uppmärksammade kopplingarna gäller betesmarker. Om det i framtiden fattas beslut av en myndighet om restaurering av betesmarker med stöd av EU:s förordning om restaurering av natur, kommer dessa marker att vara undantagna bestämmelserna i avskogningsförordningen. Det finns fler kopplingar.

Hur kan skogsägare som har avsättningar av hög kvalitet översätta detta till livsmiljötyp så att de kan räknas med i rapporteringen framgent?

På Naturvårdsverkets webbplats finns beskrivningar och vägledningar för alla EU-livsmiljötyper som förekommer i Sverige. Genom att läsa vägledningarna kan du få information om hur du känner igen de olika livsmiljötyperna.

Flera skogsägare har information om nyckelbiotoper i sina avsättningar. Skogsstyrelsens bedömning är att de allra flesta nyckelbiotoper är livsmiljötypsområden. Myndigheterna har påbörjat ett arbete med att ta fram en översättningsnyckel från nyckelbiotopstyper till livsmiljötyper.

Hur väl stämmer olika modeller för naturvärdesbedömning överens med livsmiljötyperna i NRF? Kommer det komma någon ny modell för bedömning av värden från myndighetshåll?

Nuvarande metoder för klassning av skoglig livsmiljötyp påminner om metoderna för naturvärdesbedömning i skog. Den exakta relationen mellan livsmiljötyp och resultaten från olika naturvärdesbedömningsmetoder är dock inte klargjord i nuläget.

Myndigheterna avser att utveckla verktyg så att det ska vara lättare att få kunskap om livsmiljötypers förekomst och tillstånd.

Hur väl stämmer olika modeller för naturvärdesbedömning överens med livsmiljötyperna i NRF? Kommer det komma någon ny modell för bedömning av värden från myndighetshåll?

Nuvarande metoder för klassning av skoglig livsmiljötyp påminner om metoderna för naturvärdesbedömning i skog. Den exakta relationen mellan livsmiljötyp och resultaten från olika naturvärdesbedömningsmetoder är dock inte klargjord i nuläget. Myndigheterna avser att utveckla verktyg så att det ska vara lättare att få kunskap om livsmiljötypers förekomst och tillstånd.

Vilka är de skogliga indikatorerna?

Medlemsstaterna ska uppnå en ökande trend för indexet för vanliga skogsfåglar, samt för minst sex av följande sju indikatorer:

  • stående död ved
  • liggande död ved
  • andel skogsmark med olikåldrig struktur
  • skoglig konnektivitet
  • lager av organiskt kol
  • andel skogsmark som domineras av inhemska trädarter
  • trädartsblandning.

Trenderna ska mätas vid förbestämda intervaller till dess att tillfredsställande nivåer har uppnåtts. Det här framgår av artikel 12, som handlar om restaurering av skogsekosystem. 

Hur ska indikatorerna mätas och följas upp?

Vi jobbar med att analysera indikatorerna just nu. I restaureringsförordningen ges vägledning till vilka källor som beskriver metodiken.

I Sverige finns data från riksskogstaxeringen och markinventeringen, båda från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Data för vanliga skogsfåglar tas fram av Svensk fågeltaxering vid Lunds universitet. Indikatorn skoglig konnektivitet avviker i sammanhanget och indikatorn analyseras just nu. Data finns framtaget på EU-nivå.

Enligt artikel 12.3 i förordningen ska trenden för indikatorerna mätas under perioden 18 augusti 2024 till och med den 31 december 2030, och vart sjätte år därefter, till dess att de tillfredsställande nivåer som har fastställts i enlighet med artikel 14.5 har uppnåtts.

Finns det en koppling mellan indikatorerna i skog som ska förbättras och restaureringen av skogliga livsmiljötyper?

Ja, det finns en koppling. Indikatorerna är definierade på olika sätt men flera av indikatorerna inkluderar all skog. I sådana fall kommer restaurering av skogliga livsmiljötyper påverka olika indikatorers trender.

Den största arealen skogsmark ligger dock utanför livsmiljötypsområden och därför kommer åtgärder i brukad skog vara särskilt viktiga för att uppnå en ökning av de nationella skogliga indikatorerna.

Är det tänkt att skogsägare ska inventera hela skogsbestånden löpande för indikatorerna?

Nej, skogsägare behöver inte göra inventeringar utifrån indikatorerna. Indikatorerna ska följas nationellt och det kommer att föreslås åtgärder som kan bidra till att indikatorerna ökar på nationell nivå.

Hur säkerställs att viktiga skogar inte avverkas innan denna förordning kommit hela vägen till genomförande av handlingsplan?

I dagsläget arbetar Skogsstyrelsen efter rådande lagstiftning och kan inte föregå eventuella kommande författningsändringar.

Skogsstyrelsens tillsynsarbete inkluderar indirekt livsmiljötyper och arters livsmiljöer. Det är till exempel olagligt att avverka livsmiljöer för vissa arter, om åtgärden kan förväntas påverka den kontinuerliga ekologiska funktionen för arten.

Det finns dock inget generellt förbud att avverka skogar med höga naturvärden.

Hur hanterar man intressekonflikter mellan restaureringsmål och etablering av ny industriell verksamhet på skogsmark?

Det finns skrivningar i förordningen som handlar om områden som används eller behövs för anläggningar för produktion av energi från förnybara energikällor.

Sådana områden får, under vissa förutsättningar, undantas från kravet att mindre skadliga alternativa lösningar ska saknas. Detta gäller inte bara skogsmark utan alla ekosystem.

Hur ska restaurering och arbetet med att uppnå målen finansieras?

Det är inte klarlagt ännu. EU-kommissionen ska ha kontakter med alla medlemsländer för att diskutera sådana frågor.

Hur ska uppföljningen av restaurering och skötsel hanteras?

Artikel 20 och 21 ställer krav på övervakning och rapportering. Under arbetets gång kommer vi få en bättre bild av vad som redan finns på plats och vad som kan behöva utvecklas för att uppfylla kraven.

  • Senast uppdaterad: 2025-04-23