Fakta om undersökningen om kulturmiljöhänsyn

Omkring 15 inventerare från Skogsstyrelsen besöker varje år omkring 500 föryngringsavverkningar där det finns kända kulturlämningar. Vid besöken registrerar inventerarna om kulturlämningen har påverkats av avverkningen eller återväxtåtgärder, och bedömer därefter skadegrad och skadeorsak. De dokumenterar även vilka åtgärder som har vidtagits för att märka ut kulturlämningarna inför avverkningen och de efterföljande återväxtåtgärderna.

Kulturmiljöhänsyn vid föryngringsavverkning genomförs som en årlig stickprovsundersökning av avverkningsanmälningar där avverkningen har genomförts tre år före inventeringstillfället och där det finns minst en känd och registrerad kulturlämning. 500 objekt lottas ut i fyra landsdelar; Norra Norrland, Södra Norrland, Svealand och Götaland. Utlottningen fördelas lika mellan ägarkategorierna enskilda ägare och övriga ägare. Utlottningen sker bland normal skog, fjällnära skog och ädellövskog.

Kvalitetsdeklaration Kulturmiljöhänsyn vid föryngringsavverkning

Inventeringsinstruktion

Definitioner och förklaringar

Kulturlämningar

Kulturlämningar är varaktigt övergivna lämningar efter äldre tiders bruk. I statistiken används kulturlämningar som ett samlingsbegrepp för fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar. Dessa har olika lagskydd.

Fornlämning

En lämning efter människors verksamhet under forna tider som tillkommit genom äldre tiders bruk, är varaktigt övergiven och kan antas vara tillkommen före år 1850. Exempel: stenåldersboplatser, fångstgropar och gravar. Länsstyrelsen kan fornlämningsförklara en yngre lämning om det finns skäl med hänsyn till dess kulturhistoriska värde. Fornlämningar omfattas av 2 kap. kulturmiljölagen (1988:950).

Fornlämningsområde

Till alla fornlämningar hör ett fornlämningsområde. Fornlämningsområdet är en del av fornlämningen och har samma skydd som själva lämningen. Länsstyrelsen bedömer fornlämningsområdets utbredning i samband med samrådsärenden och tillståndsärenden enligt 2 kap. kulturmiljölagen (1988:950).

Övrig kulturhistorisk lämning

Lämningar som har ett kulturhistoriskt värde men ej uppfyller alla kriterier för att bedömas som fornlämning. Oftast tillkomna efter år 1850. Exempel: kolbottnar och husgrunder.. Skogsstyrelsen är tillsynsmyndighet för övriga kulturhistoriska lämningar på skogsmark.. Dessa lämningar omfattas av 30 § Skogsvårdslagen (1979:429).

Skadegrader

  • Ingen skada.

  • Påverkan – påverkan som kan återställas. Till exempel lättare körskador, nedrisning och tryckskador.

  • Skada - skada som kan återställas. Till exempel körskador, viss markberedning och kraftig nedrisning.

  • Grov skada - irreversibla skador som inte kan återställas. Till exempel skada genom markberedning, körning eller rotvältor som har blottlagt kulturlager.

Påverkan från markberedning och notering om planterade kulturlämningar

Andel påverkan från körspår, markberedning, nedrisning, vindfällda träd och notering om planterade kulturlämningar beräknas på alla inventerade föryngringsavverkningar oavsett om avverkningarna varit föremål för föryngringsåtgärder (markberedning och plantering) eller inte.

Från och med 2013 noteras om markberedning har utförts vid tidpunkten för inventeringen och från och med 2019 noteras även om plantering har genomförts.

Övrig påverkan såsom körspår, nedrisning och påverkan från vindfällda träd kan förekomma på alla föryngringsavverkningar.

Redovisade skadeorsaker

  • Annat skogligt - påverkan från stubbrytning, dikning, fäll- och släpskador samt grotavlägg och större grothögar.

  • Körskador - påverkan från skördare, skotare och markberedare.

  • Markberedning - påverkan från manuell eller maskinell markberedning.

  • Avverkningsrester –avser grenar och toppar från avverkade träd. Påverkan från avverkningsrester bedöms aldrig som grov skada, då skadan teoretiskt går att åtgärda. Påverkan från grotavlägg och större grothögar redovisas under annat skogligt.

  • Vindfälle - träd på kulturlämning som blåst omkull efter avverkning med skador från rotvältan (rotsystemet) som följd.

  • Plantering - plantor planterade på kulturlämning eller i fornlämningsområde.

Högst skadenivå beräknas

Då en kulturlämning kan få flera skador, exempelvis både körskador, markberedning, avverkningsrester och skador från vindfällda träd, väljer vi skadetyp med högst skadenivå vid beräkningar.

Kulturstubbar

En kulturstubbe är 1,3 meter hög (± 0,5 meter) och används som markering vid kulturlämningar för att förhindra skador vid skogsbruksåtgärder.

Sedan 2015 definieras 5 olika utmärkningar i undersökningen:

  • Kulturlämningen är utmärkt med en ensam kulturstubbe.
  • Kulturstubbar står på kulturlämningen.
  • Kulturstubbar är korrekt placerade, utanför och runt om kulturlämningen.
  • Annan tydlig utmärkning (käppar, skyltar, högstubbar som använts för att markera kulturlämningen).
  • Ingen utmärkning, kulturmiljön är inte utmärkt med kulturstubbar eller annat.

Landsdelar

  • Norra Norrland (Norrbottens och Västerbottens län)

  • Södra Norrland (Jämtlands, Västernorrlands samt Gävleborgs län)

  • Svealand (Stockholms län, Uppsala län, Södermanlands län, Västmanlands län, Dalarnas län, Örebro län och Värmlands län)

  • Götaland (Östergötlands län, Kalmar län, Blekinge län, Kronobergs län, Jönköpings län, Gotlands län, Västra Götalands län, Hallands län och Skåne län)

Ägarklasser

  • Enskilda ägare: fysisk person, dödsbon och bolag som inte är aktiebolag.
  • Övriga ägare: staten, statsägda aktiebolag, övriga allmänna ägare, privatägda aktiebolag samt övriga privata ägare