Älgar och andra vilda hjortdjur fortsätter att orsaka svåra skador på ung tallskog i Svealand. Det visar Skogsstyrelsens inventering. Andelen unga tallar som skadats av hjortdjurens bete det senaste året uppgår till 11 procent, målet är maximalt 5 procent. Samtidigt finns det vissa ljusglimtar.
Årsskadorna på tall har varierat mellan 10 och 13 procent i Svealand sedan 2016 då den nuvarande betesinventeringen började användas. Störst var skadorna 2019 för att därefter minska. Men redan 2024 vände det uppåt igen.
För Svealand som helhet uppgår årsskadorna på tallungskog till i genomsnitt 11 procent.
– Det är bekymmersamt att det under så många år varit stora årliga betesskador i Svealand och att det totalt sett inte sker någon varaktig förbättring, säger Matts Rolander, viltsamordnare för Skogsstyrelsens region Mitt.
Antalet älgar minskade tidigare i Svealand, men bedöms nu återigen öka i flera län, enligt Naturvårdsverket. Eftersom även stammarna av kronhjort, dovhjort och rådjur totalt sett bedöms öka, hårdnar konkurrensen om den mat som finns i skogen. Resultatet blir alltför ofta stora betesskador på just tall.
– Det är viktigt att skogsägare och jägare i dialog balanserar antalet älgar och andra vilda hjortdjur med mängden foder i skogen så att förutsättningarna både för lönsamhet och skogsskötsel för ökad fodermängd förbättras, menar Matts Rolander.
Parallellt med att årsskadorna på tall ligger kvar på en hög nivå, så ökar andelen tallungskog (i inventeringshöjd 1–4 meter) som aldrig fått någon skada. Den andelen uppgår nu till 66 procent. Även denna utveckling har pågått under några år och pekar i en positiv riktning, trots att målet på minst 85 procent oskadade stammar inte nås. En möjlig förklaring till att det är stora betesskador samtidigt som andelen oskadade tallar långsamt ökar, kan vara att hjortdjur ofta återvänder till samma träd eller planta för att äta. Sannolikheten för att det ska hända ökar när antalet älgar ökar.
Ytterligare en ljusglimt från Svealand är att skogsägare i många län är bra på att föryngra med tall på magra marker där tall bör väljas. Även på marker där både gran och tall är gångbart, väljer skogsägare tall i stor utsträckning. Inom båda dessa undersökta kategorier nås målet. Samtidigt är det viktigt att skogsägare håller i och håller ut genom att fortsätta att välja tall vid föryngring där det är lämpligt.
– Vi ser också att konkurrensstatusen för uppväxande rönn, asp, sälg och ek blivit bättre de senaste åren. Målet nås i alla län utom ett. Ofta är dessa trädslag hårt betade och riskerar att konkurreras ut av björk och barrträd. Men rönn, asp, sälg och ek är viktiga för den biologiska mångfalden, och för viltet, säger Matts Rolander.
Reslutatet från inventeringen i Götaland presenterades 27 maj, och resultatet för Norrland presenteras 13 augusti.
Inventeringen av betesskadorna på svenska skogen kallas för Äbin (älgbetesinventering) även om skadorna omfattar fler vilda hjortdjur. Inventeringen består av underlag från olika datakällor (foderprognoser, Riksskogstaxeringen med flera) som tillsammans syftar till att ge en sammanhållen beskrivning av tillståndet i skogen för de som förvaltar vilda hjortdjur eller intresserar sig för viltanpassad skogsskötsel.
Inventeringen utförs i fält på slumpmässigt utvalda rutor runt om i landet. Varje år inventeras cirka 45 000 provytor i cirka 12 500 ungskogar nationellt. I Svealand inventerades i år 17 319 provytor. Inventeringen baseras på en kvalitetssäkrad statistisk metod som beräknar hur många av träden inom ett inventeringsområde som skadats av hjortdjur. Inventeringen görs på våren, strax före lövsprickning. Därför är resultaten från Götaland klara först. Älgbetesinventeringen är ett av flera verktyg som används i älgförvaltningen när Älgförvaltningsområdena skriver sina förvaltningsplaner för sin älgstam.
Skogsstyrelsens presstjänst är tillgänglig för media vardagar 8–16.30