Anlägga lekområden för laxfiskar
En rapport från Grip on Life ger unik kunskap om hur lekområden för laxfiskar bör anläggas. Rätt anlagda lekområden kan finnas kvar under många år. En studie av Vindelälvens biflöden visar att endast hälften av de anlagda lekområdena fungerade tillfredsställande efter 5–19 år.
Lekområden med tillräckligt mycket grus är en avgörande faktor för laxfiskars fortplantning. Men mänskliga aktiviteter såsom timmerflottning har genom rensning och kanalisering skapat vattendrag med hög vattenhastighet och få strukturer som bromsar flödet. Det i sin tur har lett till att lekgrus ofta eroderat bort.
I Vindelälvens biflöden har stora insatser gjorts de senaste 20 åren för att restaurera lekområden. Studien, gjord av Umeå universitet på uppdrag av Grip on Life, visar att enbart hälften av de 299 undersökta lekområdena fungerar som de ska 5–19 år efter att de anlagts.
Studien har genomförts både med hjälp av fjärranalys och fältinventeringar där man även haft tillgång till långa tidsserier med dokumentation av lekbottnar.
Det finns ett antal framgångsfaktorer vid restaurering av lekområden:
- Prioritera sjöutlopp och forsnackar vid större sel. Dessa områden både skapar goda förutsättningar för lek och har längre hållbarhet över tid.
- Använd lekbottenrestaurering som en del i helhetsarbetet med restaurering, där återskapande av naturliga flöden, konnektivitet (inga vandringshinder) och naturlig sedimenttransport är andra viktiga delar.
- Återställ komplexitet i vattendraget så att strukturer som block och död ved kan fungera som grusfällor och skapa nya lekbottnar.
- Vid restaurering, maximera erosionen av naturliga gruskällor i strandkanten för att skapa kontinuerlig tillförsel av naturligt grus.