Skogsstyrelsen har för första gången analyserat i vilken omfattning den brukade skogen i Sverige bidrar till den biologiska mångfalden som är knuten till EU:s skogliga livsmiljötyper. Brukad skog bidrar, men en slutsats är att en begränsad andel av det brukade skogslandskapet fungerar som livsmiljöer för krävande arter.
I Sverige finns 15 skogliga livsmiljötyper utpekade av EU. Det är skogar med så höga ekologiska värden att skogsbruk som regel inte är aktuellt. Två exempel är taiga och näringsrik ekskog.
Men även skog i det brukade landskapet bidrar till den biologiska mångfalden.
‒ Resultaten i analysen visar dock att en begränsad andel av det brukade landskapet erbjuder livsmiljö för krävande arter som är typiska för livsmiljötyperna. För att bevara livsmiljötyperna och deras arter är skyddade och avsatta områden därför fortsatt avgörande, säger Jean-Michel Roberge, naturvårdsspecialist på Skogsstyrelsen.
Krävande arter – till skillnad från de som brukar benämnas generalister – är arter med specifika krav på sin livsmiljö och som ofta behöver större sammanhängande områden. På grund av förändringar i miljön minskar många av dessa arter i antal och vissa är hotade.
– I analysen har vi utgått från de krävande arterna som är typiska för respektive livsmiljötyp.
Att vi fokuserar på dessa arter beror på att det finns krav från EU att de ska ha gynnsam bevarandestatus. Och om vi klarar de här arterna, är sannolikheten stor att vi också klarar alla andra arter.
Rapporten omfattar inte alla ekologiska nyttor som den brukade skogen kan ge. Den fokuserar på i vilken omfattning naturvärden i det brukade landskapet kan minska arealbehovet av livsmiljötyper.
– Utgångspunkten i analysen är dagens praxis vad gäller skogsbruksmetoder och naturhänsyn. Vi har inte räknat in eventuella förändringar i framtiden, säger Jean Michel Roberge.
Ett intressant resultat är att hyggesfritt brukade bestånd och hänsynsytor erbjuder betydligt större andel livsmiljöer för krävande arter än vad som finns i den övriga brukade skogen. Skillnaden är stor, i vissa fall handlar det om mångdubbelt större andelar livsmiljö.
– I praktiken betyder det att en ökad användning av hyggesfritt skogsbruk och hänsynsytor uppvisar stor potential för att förbättra tillgången på livsmiljöer, säger Jean-Michel Roberge.
Rapporten är ett underlag i ett regeringsuppdrag till Naturvårdsverket om så kallade referensarealer för skogliga livsmiljötyper, som redovisas idag. En referensareal beskriver hur stor areal som behövs för att långsiktigt nå gynnsam bevarandestatus för en livsmiljötyp. Dessa referensarealer är något som regeringen fattar beslut om och redovisar till EU.
Rapport Bidrag från det brukade landskapet till bevarandet av skogens biologiska mångfald
Nyhet reviderade vägledningar och förslag referensarealer (naturvardsverket.se)
Skogsstyrelsens presstjänst är tillgänglig för media vardagar 8–16.30