Svampskador på träd
Granrost, törskate och rotröta är exempel på olika svampar som kan angripa din skog, orsaka problem och leda till ekonomiska förluster.
Almsjuka
Almsjuka kan drabba alla inhemska arter av alm. Sjukdomen sprids främst av almsplintborre, vilken bär på svampens sporer, men också genom att smittade verktyg används på friska almar. Lokalt kan spridning ske genom rotkontakt mellan almar.
Kännetecken
Nysmittade almar får gula blad i delar av kronan under juli till augusti. Sjukdomen sprider sig ofta snabbt och snart består kronan av bruna, torra löv som sitter kvar länge - ofta ända in på vintern. Ibland kan det vara svårt att fastställa att det rör sig om just almsjuka och då bör du ta ett grenprov.
Åtgärder för att förebygga eller bekämpa almsjuka
Om bekämpning av almsjuka ska ge resultat måste den genomföras konsekvent på alla marker inom ett stort sammanhängande område.
Almsplintborre övervintrar som vuxna larver i de angripna almarna och därför måste du avverka och destruera dessa, genom flisning eller avbarkning, så snart de upptäcks. Bark, flis och grenar behöver eldas upp.
Du kan läsa mer om almsjuka på sidorna 34–40 i Skogsskötselserien - Skador på skog, del 2.
Almsjuka på Gotland
Skogsstyrelsen bekämpar almsjuka över hela Gotland och varje år destrueras sjuka almar för att rädda almpopulationen på ön. Sedan mars 2025 är bekämpningen ett regeringsuppdrag och arbetet sker med stöd av växtskyddsförordningen (2022:795).
Askskottsjuka
Askskottsjuka orsakas av en invasiv mikrosvamp som angriper ask i alla åldrar. Även askfrön kan innehålla askskottsjukesvampen.
Kännetecken
Du känner igen färska angrepp på att nya blad och bladskaft blir svartbruna. På våren blir angripna årsskott rödaktiga eller bruna och knopparna slår ofta inte ut. Utslagna blad brukar dö snabbt. Angreppet växer vidare in i grenar och stam, vilka kan få kräftsår.
Sjuka träd har ofta döda kvistar spridda i kronan, blandat med nya skott från äldre delar av kronan. Vid långt gången sjukdom kan friska skott vara begränsade till kronans inre del och på sikt kan hela trädet bli angripet. Rotdelen drabbas ofta av honungsskivling.
Olika askar uppvisar olika grad av infektion. Även svampens tillväxthastighet inuti trädet varierar.
Åtgärder för att förebygga eller bekämpa askskottsjuka
Angreppen går inte att förhindra men forskning har visat att 1–5 procent av askarna i Europa är relativt motståndskraftiga mot askskottsjukan. Svampsjukdomen är genetiskt styrd och det finns goda förutsättningar att lyckas med att ta fram askar som är mindre känsliga för askskottsjukesvampen.
Du kan läsa mer om askskottsjuka på sidorna 41–46 i Skogsskötselserien - Skador på skog, del 2.
Diplodia
Diplodia är en svampsjukdom som angriper barrträd, särskilt tall. Sjukdomen är relativt ny i Sverige, den upptäcktes första gången 2012. Diplodia finns nu över hela landet.
Kännetecken
Diplodia sprids via sporer genom regn och vind och angriper de unga årsskotten, vilka blir bruna. Även angrepp på grenar, stammar och kottar har observerats. När årsskotten dödas skjuter tallen extra skott. Årsskott som är angripna böjs och, till skillnad från knäckesjuka, vissnar skottet på båda sidor av kröken.
Sjukdomen kan drabba hela bestånd och orsakar i första hand tillväxtförluster, i sämsta fall kan träden dö och detta kan gå långsamt eller väldigt fort. Diplodia är kopplat till olika typer av stress, speciellt är torkstress under maj till juni en stor riskfaktor, men även mekaniska skador kan utlösa sjukdomen. Svampen kan ligga latent i flera år men när träden blir tillräckligt stressade bryter sjukdomen ut.
För att säkerhetsställa att det är diplodia krävs oftast en DNA-analys eller studier av fruktkroppar i mikroskop.
Åtgärder för att förebygga eller bekämpa diplodia
Ståndortsanpassning är en viktig faktor för att motverka angrepp. När sjukdomen är bekräftad kan du ta ner de mest angripna träden och låta dem ligga kvar. Under skottskjutningen bör du undvika åtgärder, eftersom det är då sporerna sprids som mest. Gynna de mest välväxande tallarna i beståndet.
Granrost
Granrost är en svamp som förekommer i hela landet och angriper gran. Barren får en rostbrun färg och det är främst unga träd som angrips. Hos äldre gran är angreppen koncentrerade till den nedre delen av kronan.
Kännetecken
Spridningen av sporer sker under tidig vår och gynnas om det varit fuktigt och milt under höst och vinter då sporgömmena växer ut. Infektion sker tidigt på året på de späda årsbarren och börjar att synas på högsommaren i form av gula tvärband och gulfärgning på yttre delen av barren. Senare på hösten bildas en tegelröd spordyna. De angripna barren sitter kvar över vintern.
Normalt sett överlever en gran ett angrepp av granrost. Är angreppen mycket kraftiga kan granen få en tillfällig tillväxtförlust.
Åtgärder för att förebygga eller bekämpa granrost
Som skogsägare behöver du tänka på ståndortsanpassning samt tidig och stark förstagallring, vilket ger vitala träd och träden får tillräckligt med utrymme för att undvika att beståndsklimatet blir för fuktigt.
Gremmeniella
Gremmeniella är en svamp som angriper tall, gran och contortatall och förekommer i hela Sverige. På svenska kallas den också för tallens knopp- och grentorka eller granens topptorka, eftersom den skadar genom att döda unga skott och knoppar.
Kännetecken
Barren dör och färgas bruna från basen och ut mot spetsen, men svampen kan också orsaka kräftsår på stammar och grenar.
Vid svåra angrepp dör träden. Det är vanligt att den större märgborren angriper träden efter att gremmeniella har försvagat dem. Vid kalla och nederbördsrika somrar och milda och nederbördsrika vintrar kan större angrepp av gremmeniella bryta ut och orsaka stora ekonomiska förluster.
Åtgärder för att förebygga eller bekämpa gremmeniella
Ståndortsanpassning och rätt proviens för klimatet, högläggning och aktiv skogsskötsel är effektiva skadeförebyggande åtgärder. Gallrade bestånd verkar vara mindre mottagliga än täta bestånd.
Vid avverkning av infekterade bestånd rekommenderas hyggesvila i minst två år, alternativt hyggesrensning av grenar och toppar innan markberedning och plantering, för att minska risken för att den nya träden infekteras.
Du kan läsa mer om gremmeniella på sidorna 15–22 i Skogsskötselserien - Skador på skog, del 2.
Knäckesjuka
Knäckesjuka är en rostsvamp som förekommer i hela landet. Svampen värdväxlar mellan tall och asp och infekterar årsskotten på yngre tallar. Skadorna sätter ner tillväxten på tallen och deformerar stammen och grenarna. Små plantor kan dö, plantor som blivit några decimeter höga överlever oftast. Tallar över cirka tre meter angrips sällan.
Kännetecken
Det är endast årsskotten som angrips och skadorna är oftast koncentrerade till toppskottet och de övre grenvarven. På årsskottet bildas i slutet av juni till början av juli en 10–30 millimeter rostgul sporsamling. Sporsamlingen syns bara ett kort tag, därefter bildas ett sår som försvagar skottet så att det böjs eller knäcks. Om svampen ”stryper” skottet dör delen utanför angreppet. Om skottet överlever bildas en kraftig böj och stammen eller grenen får en S-form.
Åtgärder för att förebygga eller bekämpa knäckesjuka
Knäckesjuka kräver att det finns asp i närheten, främst aspsly. Sporerna bildas på aspens blad. Att röja bort aspsly i tallföryngringar är ett arbetsintensivt och näst intill omöjligt sätt att minska spridningen av knäckesjuka. Det är ofta bättre att låta bli att avverka gamla aspar vid avverkningar för att minska mängden rotskott på områden som ska föryngras med tall.
Du kan läsa mer om knäckesjuka på sidorna 23–27 i Skogsskötselserien - Skador på skog, del 2.
Phytophthora
Phytophthora är svampliknande mikroorganismer med förmågan att orsaka allvarliga skogsskador på framför allt al, ek och bok i södra Sverige. Det går inte att utesluta att även andra trädslag kan angripas.
Phytophthora är på stark uppgång på många håll i världen, bland annat genom ökad internationell handel och klimatförändringar.
Kännetecken
Phytophthora skadar de fina rötterna och orsakar utglesade kronor eller sår på stammen. Träden blir stressade och får minskad motståndskraft mot andra skadegörare. Symtomen är diffusa och kan lätt förväxlas med andra skador, smittan bör därför konstateras med laboratorieanalys.
Åtgärder för att förebygga eller bekämpa phytophthora
Det är den internationella växthandeln som är den viktigaste spridningsvägen, exempelvis genom att man flyttar jord från smittade till friska områden via transporter av maskiner. Phytophthora sprider sig sedan genom vatten, växter och fuktig mark. Den kan överleva i torr mark i många år eller simma i vattendrag för spridning.
När sjukdomen har etablerat sig är den svårt att bekämpa och det finns inga bekämpningsmedel. Du kan anpassa skogsskötseln genom kortare omloppstid.
Du kan läsa mer om phytophthora på sidorna 47–52 i Skogsskötselserien - Skador på skog, del 2.
Rotröta är ett samlingsnamn för skador som orsakas av flera vednedbrytande svampar. Den viktigaste är rottickan, vilken årligen orsakar stora ekonomiska förluster när den angriper träd och bryter ner cellulosa och lignin i veden. Följden blir kvalitetsnedsättningar, tillväxtförluster och ökad dödlighet samt ökad risk för snöbrott och stormfällning.
Kännetecken
I Sverige finns rottickan i två former; S-form (från engelskans Spruce) som angriper gran och finns i hela landet förutom i fjälltrakterna, och P-formen (från engelskans Pine) som angriper tall, gran, lärk, björk, ek med flera. P-formen har en sydligare utbredning, som längst till trakterna av norra Hälsingland.
Rottickans sporer sprids vid plusgrader och infekterar nyblottad ved, främst via stubbar vid avverkning. Spridningen av sporer är låg vid temperaturer under +5 grader.
Åtgärder för att förebygga och bekämpa rotröta
Undvika ny infektion av stubbar och bestånd genom att stubbehandla med Rotstopp vid avverkning om temperaturen är över +5 grader. Har rötan väl tagit sig in i beståndet sprider den sig via rotkontakt mellan träden.
Du kan läsa mer om rotröta på sidorna 16–34 i Skogsskötselserien - Skador på skog, del 1.
Snöskytte
Snöskytte angriper tallföryngringar i norra och mellersta Sverige och finns under snötäcket.
Kännetecken
Svampen angriper endast barr som varit täckta med snö och det finns därför ofta en vågrät gräns för skadan. Svampens rottrådar (mycel) växer genom snön från planta till planta och på våren är infekterade barr gröna med ett grått tunt mycel. Under sommaren övergår barren till att bli bruna med svarta små fläckar, för att mot hösten bli gråbruna och de svarta fläckarna spricker. De döda barren kan sitta kvar flera år och blir då silvergrå.
Plantor som inte når upp över snötäcket riskerar att dö. Plantor som når över snötäcket får en tillväxtförlust.
Åtgärder för att förebygga eller bekämpa snöskytte
I områden där snöskytte är ett känt problem bör du välja plantor med nordligt ursprung eftersom dessa är härdigare. Det kan även vara bra att plantera blandskog med gran och tall, där granen kan fungera som barriär och ersättare. Om du avverkar på hösten bör du vänta två år innan plantering. Genom att öka avståndet mellan plantorna försämras svampens möjligheter att sprida sig.
Du kan läsa mer om snöskytte på sidorna 35–41 i Skogsskötselserien - Skador på skog, del 1.
Tallskytte
Tallskytte är en svampsjukdom som främst drabbar unga tallar i södra och mellersta Sverige samt i plantskolor över hela landet.
Kännetecken
Under april till maj blir fjolårsbarren i tallkronans nedre del rödbruna på bara några dagar. Tallen tappar sedan barren under sommaren. Beroende på angreppets intensitet kan smittan spridas i omgångar till äldre barr under försommaren. Knopparna angrips inte utan trädet kan stå grönt med en omgång barr vid sommarens slut.
Angrepp leder till minskad tillväxt och små plantor dör ofta. Vid svåra angrepp kan även stora tallar angripas och om angreppen upprepas kan tallen dö.
Tallskytte är ettårig, sporerna sprids på sensommaren och hösten och strax därefter kan du se bleka fläckar på angripna barr. Barren hinner ofta falla av under sommaren innan fruktkropparna utvecklas. Dessa är svarta, ovala och öppnar sig med en längsgående springa.
Hög nederbörd under sensommaren gynnar sporspridningen och kan leda till stora angrepp under hösten. Om juni är sval och regnig kan även mycket hårt angripna träd repa sig och överleva.
Åtgärder för att förebygga och bekämpa tallskytte
Vitala träd och väljröjda bestånd klarar sig bäst mot tallskytte. Du bör röja i täta tallföryngringar när dessa är cirka 0,5–1 meter höga och följa utvecklingen. Om ett stort antal plantor dör bör du överväga att hjälpplantera.
Törskate
Törskatesvampen angriper både yngre och äldre tall och finns i hela landet. Under senare år har betydande angrepp på yngre tall dykt upp i norra Sverige, framför allt i norra Norrland.
Kännetecken
Angripna tallar få gulorangea sporblåsor under sommaren och svarta kräftsåren på infekterade stammar. Rödbruna grenar i en annars frisk tallkrona kan vara tecken på infektion av törskate.
Svampen infekterar via barren och växer i barken in mot stammen. Därefter växer svampen sig runt grenen eller stammen och så småningom stryper den grenens eller stammens vatten- och näringstransport, vilket leder till att delen utanför infektionen dör. Törskate kan ge stora ekonomiska förluster eftersom den leder till stora avgångar i ungskog och yngre gallringsskog.
Åtgärder för att förebygga och bekämpa törskate
Som skogsägare kan du förebygga angrepp genom bra ståndortsanpassning, variation i trädslag och en aktiv skogsskötsel. I bestånd med återkommande angrepp kan det vara bra att röja eller gallra bort angripna träd och gynna andra trädslag. En sista utväg kan vara att avverka beståndet i förtid.
Du kan läsa mer om törskate på sidorna 28–33 i Skogsskötselserien - Skador på skog, del 2.