Vi har under många år i våra råd till skogsägare och rapporter till regeringen, konstaterat att skogen och skogsbruket behöver klimatanpassas. Effekterna av skyfallen i Västernorrland aktualiserar frågorna kring skogens betydelse för vattenflöden i landskapet och påverkan på samhällsfunktioner, skriver Skogsavdelningens chef, Staffan Norin, i en debattartikel i ATL.
Kanske reagerade du som jag när bilderna från Västernorrland började kablas ut för några veckor sedan. Jag stannade upp, scrollade bland bilderna, följde filmklippen på förödelsen. Järnvägsräls som hängde fritt i luften och vägar som kapats djupt ned i jordlagren. Krafterna som släpptes lös i extremregnet förskräckte och stämde också till eftertanke.
Vi ser också på bilderna att det finns områden intill skadorna där skog avverkats och frågor kommer: hur har skogstillståndet påverkat utgången?
Först och främst: Det är det extrema regnet som satt igång vattnets krafter i naturen och orsakat de omfattande skadorna. Det handlar om regnmängder per dygn som vi inte sett på mycket länge. I det här fallet känner vi inte till alla faktorer, och det är för tidigt att dra slutsatser innan berörda myndigheter har gjort en samlad bred analys, men vi vet att samlade, stora avverkade arealer bidrar till ökad avrinning av vatten som i sin tur kan bidra till höga vattenflöden, lokal översvämning till att flytta jordmassor och även orsaka erosion, ras och slamströmmar.
Vi kommer kanske inte säkert att få veta hur avverkningarna som utförts i de drabbade områdena i Västernorrland faktiskt har påverkat förloppen. Däremot behöver vi och andra aktörer dra lärdomar och kartlägga det vi kan. Skogsstyrelsen påbörjade omgående ett analysarbete utifrån uppgifter om skogstillståndet och olika kartunderlag där vår personal samarbetar med skogsbruk, myndigheter och andra aktörer.
För vi vet att klimatförändringarna är här. I vår klimat- och sårbarhetsanalys som vi släppte så sent som i maj i år, konstaterar vi att förändringarna fram till seklets slut väntas leda till ett varmare och mer nederbördsrikt klimat i Sverige. Samtidigt förutspås nederbördsdistributionen bli mer varierad med fler intensiva skyfall men också längre perioder av torka. Risken för skada till följd av erosion, ras och slamströmmar som uppkommit efter skogsskötselåtgärder bedöms redan nu vara hög och väntas dessutom öka.
Vi har under många år i våra råd till skogsägare och rapporter till regeringen, konstaterat att skogen och skogsbruket behöver klimatanpassas betydligt mer. Rasen i Västernorrland är en smärtsam och tydlig påminnelse om det.
Det kan förstås problematiseras om skogsägare inte kan fortsätta bedriva ett skogsbruk på grund av omständigheter de inte kan påverka, och att infrastruktur som vägar inte är tillräckligt robusta. Skador som i grunden troligen beror på klimatförändringar och extremväder drabbar också skogsägare genom skador på skogsbilvägar, växande skog och förutsättningar att bedriva skogsbruk. Här finns anledning att fundera på vilka insatser samhället kan bidra med för att förebygga även dessa skador.
Skogsstyrelsen tog för fem år sedan fram en handlingsplan för klimatanpassning av skogsbruket utifrån de lagkrav som finns. I mars släppte vi den första uppföljningen som visade att bara fyra av tolv delmål var uppfyllda. Det är för dåligt. Insatserna behöver öka och det brådskar. Det är den enskilda markägaren som enligt lagen har ansvaret för att skogsbruksåtgärderna inte ska störa miljön.
Det finns nu fem viktiga åtgärder i skogen som måste till:
Som myndighet med ansvar för att förverkliga skogspolitiken i Sverige, kommer vi fortsätta att kontinuerligt förtydliga och skärpa råd och stöd till skogsbruket när det gäller klimatanpassning.
Mycket finns kvar att göra för att vi tillsammans ska anpassa skogen och skogsbruket till ett nytt klimat. Mycket görs redan, men takten behöver öka. Västernorrland är en tydlig påminnelse om att vi kommer möte detta och vad kan vi behöva göra för att möta det?
Staffan Norin, chef för Skogsavdelningen
Skogsstyrelsens presstjänst är tillgänglig för media vardagar 8 - 16.30