Skogsstyrelsens senaste inventering visar att andelen skador på kända kulturlämningar har ökat vid föryngringsavverkning. Andel kulturlämningar med skada eller grov skada uppgick till 18 procent 2025. Det är en statistiskt säkerställd ökning jämfört med 2024 och den högsta nivån sedan 2020.
2025 var andelen skadade eller grovt skadade fornlämningar eller övriga kulturhistoriska lämningar 18 procent. Det är en statistiskt säkerställd ökning jämfört med 2024 då motsvarande andel var 10 procent. Under de senaste fyra åren har andelen skada eller grov skada varit lägre, mellan 10 - 13 procent. Andelen skada och grov skada 2025 är därmed den högsta nivån sedan 2020.
Om påverkan, som lättare körskador, nedrisning och tryckskador inkluderas, var 38 procent av kulturlämningarna påverkade eller skadade. 62 procent av kulturlämningarna hade varken påverkan eller skador.
Skada eller grov skada på den delen av fornlämningar som är fornlämningsområdet har de senaste fem åren varit omkring 40 procent i hela landet. Skador på fornlämningsområden bedöms i de fall där Skogsstyrelsen har tagit del av Länsstyrelsens beslut.
Markberedning fortsatte att vara den enskilt största orsaken till skador på kulturlämningar. Inventeringen 2025 visade att andelen kulturlämningar med skada eller grov skada på grund av markberedning var 10 procent.
Den näst vanligaste orsaken till skador var körskador, 5 procent. Sedan kommer vindfällda träd och avverkningsrester på vardera 3 procent.
Inventeringen visar att andelen skadade eller grovt skadade kulturlämningar var högre när det inte finns någon form av utmärkning. Andel kulturlämningar som fått skada eller grov skada och inte har någon form av utmärkning har ökat från 12 procent 2024 till 22 procent 2025. Skada och grov skada förekom i samma omfattning oavsett av hur kulturstubbarna var placerade.
Andelen skada och grov skada har ökat i hela landet, men en statistiskt säkerställd ökning finns endast i Götaland. Här var andelen med skada eller grov skada 25 procent under 2025. Markberedning stod för den största delen av skadorna (17 procent). I Götaland förekom även plantering på kulturlämningar i större omfattning än i övriga landet.
I Norra Norrland ökade andelen skada och grov skada från 8 procent 2024 till 15 procent 2025. Även här var markberedning den vanligaste orsaken. Södra Norrland låg på en liknande nivå med 16 procent, men hade den lägsta andelen skador orsakade av markberedning i landet, 4 procent. I Södra Norrland var körskador den vanligaste orsaken till skada och grov skada. I Svealand var andelen skada och grov skada 12 procent, vilket är den högsta nivån som noterats sedan 2014. Även här var markberedning den vanligaste orsaken, följt av skador orsakade av vindfällen. Förändringarna i Norra Norrland, Södra Norrland och Svealand är inte statistiskt säkerställda och bör tolkas med försiktighet.
På 61 procent av inventerade kulturlämningar fanns kulturstubbar vilket är i nivå med de senaste årens resultat. Däremot syns en stor variation mellan landsdelarna med 23 procent i Götaland och 74 procent i Norra Norrland.
Referenstid: Resultatet för 2025 bygger på föryngringsavverkningar som inventerats under 2025 och som avverkats mellan 1 juli 2021 och 30 juni 2022.
Kulturlämningar: Kulturlämningar är varaktigt övergivna lämningar efter äldre tiders bruk. I statistiken används kulturlämningar som ett samlingsbegrepp för fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar. Dessa har olika lagskydd.
Fornlämning: En lämning efter människors verksamhet under forna tider som tillkommit genom äldre tiders bruk, är varaktigt övergiven och kan antas vara tillkommen före år 1850. Exempel: stenåldersboplatser, fångstgropar och gravar. Länsstyrelsen kan fornlämningsförklara en yngre lämning om det finns skäl med hänsyn till dess kulturhistoriska värde. Fornlämningar omfattas av 2 kap. Kulturmiljölagen (1988:950).
Fornlämningsområde: Till alla fornlämningar hör ett fornlämningsområde. Fornlämningsområdet är en del av fornlämningen och har samma skydd som själva lämningen. Länsstyrelsen bedömer fornlämningsområdets utbredning i samband med samrådsärenden och tillståndsärenden enligt 2 kap. Kulturmiljölagen (1988:950).
Övrig kulturhistorisk lämning: Lämningar som har ett kulturhistoriskt värde men ej uppfyller alla kriterier för att bedömas som fornlämning. Oftast tillkomna efter år 1850. Exempel: kolbottnar och husgrunder. Skogsstyrelsen är tillsynsmyndighet för övriga kulturhistoriska lämningar på skogsmark. Dessa lämningar omfattas av 30 § Skogsvårdslagen
Skadegrader som används vid inventeringen:
Kulturstubbe: En 1,3 m hög stubbe (±0,5 m) som används som markering av kulturlämningar för att förhindra skador vid skogsbruksåtgärder.
Undersökningen ingår i Sveriges officiella statistik.
Resultaten finns i Skogsstyrelsens statistikdatabas.
Här kan du anmäla dig till vårt nyhetsbrev om Skogsstyrelsens statistik. Du kan när som helst avsluta din prenumeration genom att klicka på avanmälan i nyhetsbrevet. Om du vill ändra din e-postadress gör du först en avanmälan och anmäler dig sedan på nytt med din nya adress.