Insektsskador på träd
Granbarkborre, Röd tallstekel och Dubbelögad bastborre är några olika skadeinsekter som kan angripa din skog. Det kan leda till stora problem och ekonomiska förluster.
Här finns information om de arter som Skogsstyrelsen följer upp på olika sätt. Mer information om olika insekter som kan angripa träd finns på SLU:s webbplats.
Blåsvart björkstekel
Den i Sverige nya arten Blåsvart björkstekel (Arge Pullata) har larver som är giftiga att äta. När de lämnar björkarna i augusti kryper de runt i gräset innan de gräver ner sig. Då kan betande djur råka få dem i sig. Giftet skadar levern och har lett till ett fåtal dödsfall hos får, getter och hundar.
Så känner du igen blåsvarta björkstekeln
Blåsvarta björkstekelns larver är 1,5–2,5 centimeter långa och är gula med sex smala svarta längsgående ränder på ryggen. Larverna har tre par kraftiga svarta bröstfötter samt små svarta bukfötter på undersidan av resten av kroppen. De förekommer alltid i stora grupper.
Den fullvuxna björkstekeln är blåsvart, 1-1,5 centimeter lång och flyger ganska långsamt över gräset och i björkkronorna. Den svärmar i juni och lägger äggen inuti björkens bladkanter, som får en liten bula över varje ägg.
Utbredning
Arten har hittills påträffats i hela Skåne, i Hallands och Blekinges kustland samt i Kronobergs län. Två arter av parasitsteklar som äter björkstekelns larver har etablerat sig och tycks kunna begränsa utbrotten till att bli mer lokala.
Skadorna påverkar inte björkens tillväxt
Angripna björkar får ofta hela grenar kalätna, medan andra delar av trädet förblir oskadat. Larverna lämnar alltid kvar mittsträngen på bladen. När mittsträngen vissnar får den en rödbrun färgton som syns även på långt håll i kontrast mot björkens i övrigt friskt gröna krona. Kraftigt angripna björkar blir helt kalätna. Skadorna är inte särskilt allvarliga för björkarna eftersom kalätningen sker sent på säsongen då det mesta av årets tillväxt är färdig.
Svår att bekämpa
Det är svårt att bekämpa arten. Om man vill hugga bort sina björkar är detta mest effektivt från midsommar och ett par veckor in i juli, för då finns hela populationen som ägg eller små larver i björkarna och dödas om man fäller träden. På trädgårdsmark kan du kontakta en trädgårdsfirma för tips om lämpliga preparat.
Björkstekelförgiftning hos idisslare (sva.se)
Dubbelögad bastborre
Det finns tre arter av dubbelögade bastborrar i Sverige - mindre dubbelögad bastborre, nordlig dubbelögad bastborre och större dubbelögad bastborre. Det är främst den större dubbelögade bastborren som angriper döende eller döda granar. Den följande informationen på den här sidan avser den större dubbelögade bastborren.
Angrepp på träden
Arten angriper främst nyligen dödad, döende eller stressade granar i medelålders till äldre bestånd. Vid torra somrar kan skadorna av insekten bli omfattande, särskilt i yngre granbestånd som står på för svaga och torra marker för att granen ska trivas. Torkstressen är den primära orsaken till skadorna och den dubbelögade bastborren är ett symtom.
Den dubbelögade bastborren svärmar i juli månad och äggen läggs i månadsskiftet juli/augusti. Insekten övervintrar i huvudsak som larv i barken. Den nya generationen kläcks från början av juli månad.
Gångsystem
Modergångarna, cirka 1 millimeter breda och cirka 4 centimeter långa, går relativt rakt ut från den stjärnformiga parningskammaren dolt inuti barken. Äggen läggs i modergången. När äggen har kläckts äter sig larven fram inuti barken och bildar ett tätt och slingrande gångsystem.
Kläckhålen som den färdiga skalbaggen använder när den lämnar granen är runda och cirka 1 millimeter. Innerbarken torkar ofta fast mot veden, medan ytterbarken lossnar lättare och pickas gärna bort av hackspettar.
Bekämpning
Bekämpning av den dubbelögade bastborren förhindrar inte de skador som torkan orsakar. På längre sikt är det därför ståndortsanpassning som gäller för att undvika omfattande skador på gran. Undvik granen på svaga och torra marker.
Till skillnad från granbarkborren kan antalet dubbelögade bastborrar minskas kraftigt genom att avverka angripna träd på vintern om man får med sig barken ur skogen, då den dubbelögade bastborren övervintrar som larver i värdträdet. Men bekämpningen minskar också mängden vinterföda åt bland annat hackspettar som är en viktig fiende till granbarkborrarna. Därför är det tveksamt om bekämpningsåtgärder mot dubbelögad bastborre har någon positiv effekt på den sammanlagda mängden barkborreskador i skogen på sikt.
Granbarkborre
Granbarkborren är den insekt som gör mest skada på våra granskogar. Störst risk för skador är det under perioden maj till augusti då granbarkborren svärmar. De angriper då både nedblåsta och stående granar. Med förberedelser och kunskap kan du ta upp kampen mot insekten och rädda värdet i din skog.
Mer information om granbarkborre
Röd tallstekel
Röda tallstekeln förekommer i hela Götaland och Svealand samt i Norrlands kustland. Den angriper såväl ungskog som äldre bestånd. Det verkar som om angrepp av den röda tallstekeln främst sker på hedmarker och mossmarker, men under år med stora förekomster sprider sig angreppen till all typ av skogsmark.
Larven gör skadorna på skogen
Röda tallstekeln är en 6–10 millimeter lång stekel. Dess larver, som är de som förorsakar skadorna, är 25 millimeter långa då de är fullvuxna. Larven har blanksvart huvud och grågrön kropp med längsgående svarta linjer.
Arten äter huvudsakligen på fjolårsbarren. Orsaken till att de sällan äter av årsbarren är att dessa vanligtvis inte hunnit växa ut innan larverna blivit fullvuxna. Också äldre barrårgångar än fjolårsbarr kan ätas.
Stekeln svärmar på hösten
Röda tallstekeln svärmar och lägger sina ägg under september-oktober. Äggläggningen är temperaturberoende och ju varmare hösten är desto längre pågår äggläggningen. Den rödfärgade honan lägger sina ägg i hål som hon sågar i kanten av ett årsbarr.
Äggen läggs framför allt i barr i övre och mellersta delen av kronan på tallar i bestånd från en meters höjd och uppåt. Äggen övervintrar och larverna kläcks i slutet av maj till början av juni. Larverna håller ihop i grupper om 20–40 individer (kolonier) och äter på de barr där äggen lades.
I slutet av juni och juli har larverna blivit fullvuxna, spinner en kokong och bildar så småningom puppa. Vissa puppor övervintrar, vilket innebär att röda tallstekeln har både 1-årig, 2-årig och ibland längre generationstid.
Virus hejdar angreppen
Angrepp brukar vara fleråriga, men eftersom larverna inte äter årsbarren begränsas skadorna till tillväxtförluster. Parasiter och rovdjur bidrar till härjningarnas sammanbrott. Viktigaste orsaken till att angrepp går tillbaka efter några år är ett virus som finns i populationerna. Viruset får sitt utbrott först efter några års massförekomst av röda tallstekeln.
Troliga effekter av angreppen
Efter omfattande angrepp i Kalix 2006 har man kunnat se att effekterna av angreppen är begränsade till tillväxtförluster. Eftersom nästan alltid årsskotten med barr återstår, dör inte tallen av angreppen. Däremot kan sekundära skador leda till träddöd.
Man har funnit en minskning av volymtillväxten med 20 procent under en 5-årsperiod. Om angreppen upphör får tallen för varje år nya barrårgångar och kan därför återhämta sig till normal tillväxt.
Vid upprepade angrepp kan ett träd dö eller dödas sekundärt av främst större märgborre. Det är därför viktigt att hålla angripna bestånd under uppsikt och att ta tillvara eller barka döda träd så märgborrar inte får något yngelmaterial.
Vill du minska risken för sekundära skador kan du välja att "sanitetsgallra" kraftigt skottklippta tallar som förlorat mer än 80 procent av sin barrmassa. Det är antagligen inte nödvändigt för att undvika att träd dör efter tallstekelangrepp.
Barrätande insekter vanligt i barrskog
Det är viktigt att veta att barrätande insekter finns i nästan all barrskog. En utglesning av barrskruden på ca 20–30 procent märks knappast för ögat. Först vid ca 70–80 procent utglesning märker du skadan. Bedömningen att angreppen sannolikt inte leder till att träd dör grundar sig på samtal med entomologen Bengt Ehnström, Nås, Dalarna, samt finska undersökningar.
Skadorna kan förväxlas med andra steklar
Det är viktigt att avgöra om skadorna verkligen förorsakats av den röda tallstekeln. Larverna till vanliga tallstekeln äter i mitten av juli och kan ibland döda träd. Det finns också arter som lilla tallstekeln, bleka tallstekeln och vanliga tallspinnarstekeln.
Du kan läsa mer om röd tallstekel på sidorna 76-78 i Skogsskötselserien - Skador på skog, del 1.
Snytbagge
Snytbaggen gnager av barken på barrträdsplantor men även på tunnare grenar och rötter av större barrträd. Nyplanterade plantor dödas i stor utsträckning genom att gnaget ringbarkar stammen.
För närvarande finns inga insekticider som får användas på skogsplantor i Sverige. Däremot får behandlade importerade plantor planteras ut. De kemiska plantskydd som använts under lång tid ersätts successivt av mekaniska skydd med god verkan.
Du kan läsa mer om snytbaggen på sidorna 46-64 i Skogsskötselserien, del 1 eller på SLUs webbplats.