Bilden föreställer avverkning i brant erosionskänslig terräng med bostäder nedanför i Åre som kan påverkas vid ras från Åreskutan och ned i Åresjön. Foto: Anja Lomander

Brant erosionskänslig terräng

I brant terräng och i raviner kan det vara besvärligt att bedriva skogsbruk. Innehåller marken dessutom mycket finkornigt material som sediment av sand och silt, det vill säga mo och mjäla, finns risk för erosion, ras och slamströmmar.

Även moräner med mycket finkornigt material har dessa risker. I till exempel nipor, älvbrinkar och raviner är erosion och ras naturliga processer. De kan utlösas av exempelvis häftiga eller långvariga regn. När kraftig erosion eller stora ras utlöses ligger ofta mänsklig aktivitet bakom.

Åtgärder i samband med skogsbruk kan leda till erosion, ras eller slamströmmar. Det kan vara aktiviteter som

  • avverkning
  • körskador
  • byggande av skogsbilvägar
  • dikning eller andra aktiviteter som påverkar mark och vatten.

Effekterna är många och ofta kostsamma. Ta reda på vilken jord du har, hur mycket olika områden lutar och var vatten rinner. Med rätt kunskap om lokala förhållanden kan du anpassa dina skogsbruksåtgärder och förhindra eller minska riskerna.

Sand och silt i brant terräng är riskabelt

Jorden består av partiklar av mineral och organiskt material. Mellan partiklarna finns små hålrum, porer, med vatten och/eller luft i. Mineralpartiklarna brukar vi dela in efter vilken storlek de har. Block, sten, grus och sand är fraktioner som de flesta känner igen. De minsta partiklarna kallas silt och ler. Silt känner du igen genom att jorden känns mjölig när den är torr. Du kan även göra ett skakprov av jorden när den är blöt. Ta en jordklump i din hand och skaka handen. Blir jordklumpen flytande har du ett högt innehåll av silt. Jordprover med silt går inte att rulla till tunna korvar, vilket man kan när de innehåller ler. Du kan även skilja lera från silt genom att smaka på jorden. Silt knastrar mellan tänderna, vilket lera inte gör.  

Ras och erosion sker vanligen i jordar som innehåller en stor andel sand eller silt. Välsorterade jordar, det vill säga sediment, som huvudsakligen innehåller finsand och mellansand är de som löper störst risk för erosion. I osorterade jordar, som till exempel morän, ökar risken för erosion ju mer silt eller lera moränen innehåller.

Vatten och vegetation påverkar markens stabilitet

Jorden är sällan helt torr utom möjligen på ytan. Hålrummen mellan jordens alla små partiklar kan vara fyllda med vatten. Ju mer vatten en jord innehåller desto sämre hållfasthet får den. Förenklat kan man säga att grundvattenytan är den nivå när alla hålrum i marken är fyllda med vatten. Ligger den nivån nära markytan försämras markens stabilitet och risken för ras ökar.

Långvariga eller häftiga regn kan öka mängden vatten i jorden.
Växterna är viktiga för en marks stabilitet. Växternas rötter håller samman jordens små partiklar och fungerar som en armering. Rötterna suger även vatten och minskar på så sätt mängden vatten i jorden. Blad, grenar och döda växtdelar fungerar också som ett skydd mot regnets spolande verkan på marken och dämpar hastigheten på vatten som rinner på markytan.

Skogsbruk påverkar markens stabilitet

Alla åtgärder som påverkar mängden vatten i marken eller vegetationen på marken påverkar risken för erosion, ras eller slamströmmar i de fall området är känsligt. Det innebär att nästan alla åtgärder inom skogsbruket har inverkan. I följande tabell kan du se vilken påverkan du får av vilken åtgärd.

 

Skogsbruksåtgärd Påverkan på markens stabilitet
  • Föryngringsavverkning
  • Gallring
  • Röjning
  • Markberedning
  • Plantering
Vegetationen avlägsnas eller förändras
  • Markberedning
  • Terrängkörning
  • Grävning
  • Schaktning
Trädens rotsystem påverkas
  • Markberedning
  • Terrängkörning
  • Grävning
  • Schaktning
  • Rensning av diken
  • Vägbyggen
Mineraljord blottläggs
  • Terrängkörning
  • Avlägg av timmer
  • Upplag av jordmassor 
Belastning av slänt
  • Föryngringsavverkning
  • Gallring
  • Terrängkörning
  • Vägar
  • Diken
  • Markberedning
Ytvattnets flöden ändras
  • Föryngringsavverkning
  • Gallring
  • Dämning
Grundvattennivån höjs

Effekter av erosion, ras och slamströmmar 

Erosion, ras och slamströmmar till följd av skogsbruk kan leda till en rad effekter. Många av dem är kostsamma för både markägaren och samhället. Det kan handla om allt från förlust av mark, försvårad drivning och påverkan på vattenkvalitet till skador på hus, vägar och järnväg. I värsta fall kan det leda till skador på människor och i värsta fall dödsfall.

Lär dig se varningstecken

Ras, erosion och slamströmmar sker ofta snabbt. Det är därför viktigt att du är observant på tecken i naturen. Lutar träd och stolpar i en slänt? Sprickor i marken eller vägslänter och erosion på mark och längs vattendrag är andra vanliga tecken på att en mark är instabil. Sprickor i marken eller vägslänter och vattendrag som eroderar är andra vanliga tecken på att en mark är instabil. Högar med jord och erosion längs botten i bäckraviner är tecken på slamströmmar.

Förutom att anpassa dina åtgärder ska du också låta bli att vistas i dessa raviner vid kraftigt regn. Märker du ett plötsligt minskat flöde i ett vattendrag kan det tyda på ett ras uppströms som dämmer flödet. Kontrollera orsaken till förändringen före du arbetar i eller vid vattendraget. Brister en fördämning kan vatten och en slamström ge stora skador nedströms.

Slutligen är en bra tumregel att undvika arbete när det regnar mycket eller har regnat länge. Mycket vatten försämrar alltid slänters stabilitet och ökar risken för ras och slamströmmar.

  • Senast uppdaterad: 2023-11-06