Kronhjort.

Bekymmersamt läge lokalt

Kronhjortsstammen ökar i Sverige liksom betesskadorna på skogen. Både barrträd och lövträd drabbas och lokalt är problemen så stora att det är svårt att få upp ny skog överhuvudtaget. Olika åtgärder sätts in, men synen på hur man ska komma tillrätta med problemet delar experterna.

Värst utsatt är Skåne. De allvarligaste och mest omfattande skadorna drabbar granbeståndet, särskilt granen, men även lövträden skadas när kronhjortarna gnager på barken.

– Vi har slutat att plantera gran eftersom alla träd får betesskador, berättar Övedsklosters ägare Hans Ramel när han tillsammans med skogsansvarige Lars Andersson visar oss runt på godsets vidsträckta ägor norr om Sjöbo.

Vi går genom granskogar där alla träd är skadade och ser lövträd med flagnande bark och avgnagda toppskott. Många granar har rötskador, en del har knäckts av blåsten. Överallt ser vi spåren efter kronhjortarnas framfart. Några bestånd är helt förstörda.

Totalt finns här 1 600 hektar skog – hälften löv och hälften barr. Många av de skadade träden har angripits av röta och rotstockarna duger bara till massaved, vilket leder till stora förluster.

Kronhjorten trivs runt Vomsjön och i de stora skogarna, men Hans Ramel tycker att stammen på runt 150 kronhjortar blivit för stor och måste reduceras.

– Viltet har sin plats i naturen och vi accepterar en viss skadenivå eftersom vi gärna vill ha kronhjortarna här, men nu är skadorna oacceptabelt stora. Vi måste ha en balans och kan inte ha fler hjortar än marken bär.

Även lantbruket drabbas av klövviltet. På godset finns stora jordbruksfält med spannmål, raps och sockerbetor som kronhjortarna gärna äter av.

Skadorna har ökat i takt med att stammen växt, och det har blivit värre under de senaste åren.

– Skador på gran har vi alltid haft, men nu drabbas alla trädslag, och samtliga våra skogar, berättar Hans Ramel. I dag har vi stora problem även på lövträd och ädellövträd. Inget trädslag skonas. Hjortarna ger sig även på ungskogen och plantor. Även dovhjorten ställer till problem, men inte så allvarliga som kronhjorten.

Lars Andersson berättar att 80 procent av ädellövträden är skadade. Han visar oss ett område med körsbärsträd, där nästan alla träd har drabbats. Beståndet planterades 2009 och hägnades in. Men kronhjortarna lyckades bryta sig igenom staketet.

– Frågan är om vi ska hugga ner träden eller inte, något större värde har de inte. Återplanteringen blir ett problem eftersom träden hela tiden utsätts för nya skador.

Att hägna in alla nyplanteringar ser han inte som en realistisk lösning, och inte heller att ge hjortarna extra föda. Viltåkrar med lusern och klöver tror han mer på.

Kronhjorten i södra Skåne tillhör den ursprungliga svenska kronhjortsarten, den så kallade nominatunderarten, som invandrade till Sverige för 10 00 år sedan och är Skånes landskapsdjur.

Arten är rödlistad och finns bara i södra och sydöstra Skåne. Efter att ha varit mycket nära utrotning i början av 1900-talet finns i dag runt

3 000 kronhjortar före jakt, enligt Länsstyrelsen i Skåne.

Den svenska kronhjortsstammen på uppskattningsvis 26 000 djur, består till övervägande del av hjortar som har sitt ursprung i hägn och är korsningar av kronvilt från olika områden i Europa. Avskjutningen 2015/2016 uppgick till drygt 8 000 djur, enligt Svenska Jägareförbundet.

Kronhjort förekommer i delar av Götaland och Svealand, framför allt i Skåne, Södermanland, Östergötland och delar av Västra Götaland. Ett fåtal bestånd finns i norra Sverige, bland annat i Jämtland och Ångermanland.

Skador av kronhjort genom barkgnag på gran och tall förekommer på många platser, men inte överallt.

I vissa områden i Skåne har skogsägarna svårt att följa skogsvårdslagens bestämmelser om återbeskogning eftersom viltskadorna är så stora.

Skogsstyrelsens generaldirektör Herman Sundqvist menar att klövviltets påverkan på skogen är oacceptabelt stor och tycker att skogsägarna borde öka jakten.

– I dag har vi i Sverige sammantaget extremt stora stammar av hjortvilt i förhållande till fodertillgången. Så kan vi inte ha det. Det är inte rimligt att träd inte kan växa i våra skogar på grund av viltskador.

Stig Hermansson, som är skadesamordnare på Skogsstyrelsen i Skåne, ser dystert på skadesituationen och berättar att antalet skogsskador har accelererat under de senaste åren.

– Vi har haft kronhjort under lång tid i Skåne, men problemen har aldrig varit större än nu. Stammen ökar med stora koncentrationer av djur i vissa kärnområden. Förtvivlade skogsägare hör av sig och berättar att kronvilt har skalat av alla granstammar i deras skog. En del är på väg att ge upp och sälja sin skog.

Stig Hermansson menar att situationen nu börjar bli kritisk för många skogsägare.

– Hjortstammen måste ner, annars klarar vi inte av att uppnå de skogspolitiska målen. Vi anser inte att artens fortlevnad hotas av att stammen minskas något. Med färre kronhjortar kan skadorna bli acceptabla.

För att ta reda på vad betesskadorna kostar skogsägarna har Skogsstyrelsen och Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp inlett ett forskningsprojekt, som leds av forskaren Annika Felton. Tillsammans med Skogsstyrelsen har hon inventerat granbeståndet i kronhjortsområdena i Skåne.

– Alla bestånd hade gamla skador och hälften hade skador från denna säsong, och det var träd i alla åldrar och både före och efter gallring, berättar hon.

Så småningom ska all fakta från inventeringen resultera i en mobilapp där skogsägaren ska kunna inventera betesskadorna och räkna på kostnaderna för olika åtgärder och väga dem mot de inkomster som viltet ger.

I ett annat forskningsprojekt undersöker Annika Felton och Johan Månsson från SLU Grimsö om kronhjortarnas barkgnag påverkas av vad de ätit på fälten under natten.

– För att få klarhet i om det finns ett samband ska vi göra ett tio veckor långt experiment med hjortar i två hägn i Skåne, berättar Annika Felton. Varje vecka ska kronhjortarna få färska granstammar i hägnet. Under några veckor kommer hälften av djuren i varje hägn dessutom få nyskördad raps. På så sätt kan vi observera om hjortarna som får raps ger sig på granbarken och om det är någon skillnad om de ätit mycket eller lite raps.

Projektet leds av kronviltsexperten Anders Jarnemo på Halmstads Högskola. Han tror att brist på alternativ föda i många skånska granskogar är en viktig orsak till barkskalning.

– Som idisslare behöver kronviltet äta med jämna mellanrum och då det enda ätbara som finns i granbestånd är bark, är nog detta den viktigaste delförklaringen till de höga skadenivåerna. Lättsmälta grödor som raps behöver kompenseras med mer fiberrik föda vilket också leder till ett ökat intag av bark.

Eftersom även ett fåtal kronhjortar kan orsaka stor skada anser Anders Jarnemo inte att avskjutning är det effektivaste sättet att få bukt med barkskalningen. Han tycker det är bättre att se över skogsskötselmetoderna och kanske överväga en ändrad inriktning i vissa områden.

– Att överge granskogarnas monokulturer och i stället satsa på blandskogar och gynna vegetationen med viltåkrar i skyddade lägen kan vara en lösning. Att hitta foder som minskar behovet av att äta bark kan vara en annan. Två meter höga och ordentligt uppsatta stängsel kan vara ett bra skydd för ungtall och lärk medan granen knappast går att hägna eftersom den växer under så lång tid.

Förvaltningen av kronhjort sker enligt två olika system. I södra och sydöstra Skåne finns sex kronhjortsområden med syfte att bevara den ursprungliga svenska kronhjorten, och där sker licensjakt efter tilldelning från länsstyrelsen medan allmän jakt tillämpas på annan mark.

Länsstyrelsen styr avskjutningen med högre tilldelning i områden där koncentrationen av kronhjortar är hög.

De senaste fyra åren har avskjutningen i Skåne ökat med hundra djur. Senaste jaktåret sköts 800 kronhjortar och 2013 drygt 700. Enligt förvaltningsplanen ska stammen ligga på 3 000 djur för att vara livskraftig, enligt Länsstyrelsen. I botten ligger konventionen om biologisk mångfald. Inhemska arter och underarter ska bevaras.

– Vi är naturligtvis medvetna om skadorna som kronviltet vållar skogsbruket men vi kan inte riskera artens fortlevnad och måste hålla oss till förvaltningsplanen, säger Eva Johansson, som är jurist på Länsstyrelsen i Skåne.

I resten av landet liknar förvaltningen delvis systemet för älg med kronhjortsskötselområden vilka har en avskjutningsplan som godkänts av länsstyrelsen.

Jägareförbundet anser att förvaltningssystemet i Skåne fungerar bra och vill inte ha några förändringar.

– Vi förordar en dialog och samverkan mellan markägare och jägare hur viltet ska förvaltas för att nå en balans mellan mängden foder och vilt, säger jaktvårdskonsulent Jesper Einarsson.

Länsstyrelsen i Skåne har dragit igång ett projekt – Vild och bortskämd – för att visa hur det med enkla medel går att skapa mer naturligt foder för viltet.

– Syftet med projektet är att bidra till en viltstam i balans som kan leva på det foder som naturen kan ge, säger Tom Espgård på avdelningen för jakt- och viltfrågor.

Som exempel på naturligt foder nämner han viltåkrar med klöver och ett ökat inslag av bärande träd, som ek och kastanj. Att utnyttja kraftledningsgator för odling av naturligt foder, skapa sly, kanthugga och spara redan betade träd är andra är sätt att skapa mer naturligt foder.

Skogsstyrelsen stödjer satsningen på foderskapande åtgärder och viltanpassad skogsskötsel, men anser att det inte räcker. Betydligt kraftfullare åtgärder krävs.

– För att lösa problemet krävs en minskning av kronhjortsstammen så att vi får en balans mellan antalet djur och betestillgången. Vi måste också ta hänsyn till det totala betestrycket från klövvilt, säger Stig Hermansson.

Text Mats Nihlén

Foto Kenneth Johansson

  • Senast uppdaterad: 2017-12-05