På skogsstyrelsen.se använder vi kakor (cookies). En kaka är en liten fil som lagras på din dator och som innehåller information om ditt besök på vår sida. Kakor används för att förbättra webbplatsen för dig.
Nödvändiga kakor
Kakor som behövs för att webbplatsen ska fungera och ge en bra och säker användarupplevelse. Dessa kakor kan du inte välja bort.
Analytiska kakor
Kakor som används för att analysera hur du som besökare använder vår webbplats, vilket i sin tur hjälper oss att förbättra webbplatsen.
Vi använder kakor
För att ge dig bästa möjliga upplevelse på vår webbplats använder vi kakor. Mer information om kakor hittar du på sidan Om webbplatsen.
Viltskador på skog i Svealand dubbelt så höga som målet
Viltskador på skog i Svealand dubbelt så höga som målet
Pressmeddelande -
08 juni 2022
12 procent av de unga tallarna i Svealand har skadats eller i värsta fall dött som en följd av bete från i huvudsak älgar. Det visar Skogsstyrelsens årliga inventering i Svealand där cirka 16 000 provytor kontrollerats. Därmed är skadorna på en i princip oförändrat hög nivå och mer än dubbelt så höga som målet på max fem procent.
– Det är tråkigt att vi fortsatt står och stampar här, trots att markägare varit aktiva med att sätta mer tall och att antalet älgar minskat på många håll. Men att förändra detta tar tid och alla aktörer behöver hålla ut med att fortsätta plantera tall och samtidigt anpassa antalet älgar och andra hjortdjur, säger Matts Rolander, viltsamordnare vid Skogsstyrelsens Region Mitt.
Tallen är begärlig mat för älgen och betet gör att en allt för stor del av ungtallarna hamnar i älgens och andra hjortdjurs magar. Betesskador på ungskog leder till en försämrad virkeskvalitet och minskad tillväxt i skogen, och därmed ekonomiska förluster för skogsägaren och samhället, uppemot miljardbelopp årligen, visar tidigare beräkningar. –
Värst i Värmland och Södermanland
Skogsstyrelsen har fått i uppdrag av politiken att minska skadorna i skogen och målet när det gäller viltbetesskadorna är att andelen ungtallar med färska skador inte ska vara högre än fem procent. Årets inventering omfattar nästan samtliga älgförvaltningsområden i landet och i Svealand har 16 000 provytor i ungefär 5 000 ungskogar kontrollerats.
Värmland och Södermanland är de län i Svealand som har högst andel skadade yngre tallar (18% respektive 14%). Inget av länen i Svealand når målet på högst fem procent skador, se tabell nedan.
Resultaten från Svealand spretar mellan områdena, men det finns några älgförvaltningsområden i Dalarna där skadorna tycks ha minskat så pass att målet nåtts. Om detta är en engångsföreteelse eller ej får kommande inventeringar visa. Det behövs resultat från flera år för att se om det är en trend.
Kräver långsiktighet
– Att minska betesskadorna genom att öka mängden tallar är ett långsiktigt arbete som kräver tålamod och samarbete mellan jägare och markägare. Det bygger inte minst på att markägarna törs sätta tall utan alltför stor risk att den blir nedbetad, säger Matts Rolander.
Resultaten från inventeringen i Götaland presenterades 23 maj, se länk nedan. Resultaten från Norrland kommer att presenteras senare i sommar och en samlad analys för landet som helhet kommer i höst.
Varje år presenterar Skogsstyrelsen den nationella älgbetesinventeringen, Äbin. Den visar hur omfattande betesskadorna är på tall av främst älg men även andra hjortdjur.
Äbin är en etablerad metod som används inom älgförvaltningen. Inventeringen utförs i fält på slumpmässigt utvalda rutor runt om i landet. Varje år inventeras cirka 45 000 provytor i cirka 12 500 ungskogar.
Inventeringen baseras på en kvalitetssäkrad statistisk metod som beräknar hur många av träden inom ett inventeringsområde som skadats av hjortdjur. Äbin tar även fram uppgifter om trädslag som är särskilt begärliga för viltet; rönn, asp, sälg och ek. Dessutom ger inventeringen information om vilka trädslag som använts då ungskogen anlades.
Inventeringen görs på våren, strax före lövsprickning. Därför är resultaten från Götaland klara först. Resultatet ska i första hand användas som ett underlag för beslut i älgförvaltningsgrupperna om hur stor avskjutningen ska vara under älgjakten.