I Götaland och stora delar av Svealand övervintrar knappt hälften av granbarkborrarna i trädens bark oavsett odlingszon. Störst andel granbarkborrar hittar man i granar med tjock bark. Det visar en ny studie över granbarkborrarnas övervintring.
Om granbarkborrarna övervintrar i barken eller i marken har betydelse för hur stor bekämpningseffekt man kan förvänta sig av vinteravverkning. En ny studie, som Skogforsk och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) genomfört på uppdrag av Skogsstyrelsen, visar att det finns flera faktorer som påverkar granbarkborrarnas övervintring.
Bland annat jämfördes övervintringen i olika odlingszoner. I Götaland och större delen av Svealand sågs ingen skillnad i valet av övervintringsplats. Knappt 50 procent av granbarkborrarna övervintrade i barken, oavsett odlingszon. Däremot var det en lägre andel som övervintrade i barken längre norrut (norra Värmland och Jämtland) där vintrarna oftast är kallare.
– Tidigare har det saknats data på andelen granbarkborrar som övervintrar i barken för mellersta Svealand så detta är en ny kunskap som vi inte haft tidigare, säger Jan-Olov Weslien, seniorforskare på Skogforsk.
I studien jämfördes även andra faktorers påverkan på granbarkborrarnas val av övervintringsplats. De granar som hade störst andel granbarkborrar i barken var granar med tjock bark, granar som stod en bit in i skogen (ej i hyggeskanter) och granar som fortfarande hade en del gröna barr (blivit angripna sent på säsongen). Den viktigaste variabeln var barktjocklek som delvis berodde på trädens ålder – ju äldre träd desto tjockare bark.
– Om du avverkar angripna träd på vintern så visar den här studien att du troligen får bäst bekämpningseffekt om barken är tjock, träden har gröna barr och står inne i beståndet. Men det gäller under förutsättning att träden har mycket bark kvar och att barken inte faller av vid avverkningstillfället, för då blir granbarkborrarna ändå kvar i skogen, säger Kerstin Ström, skogskonsulent på Skogsstyrelsen.
En grundförutsättning för att avverkning av angripna granar ska ha bekämpningseffekt är att det finns granbarkborrar i barken och att barken följer med ut ur skogen vid upparbetningen. Om det inte är minusgrader sitter barken ofta väldigt löst på de angripna träden och faller lätt av, vilket gör att granbarkborrarna blir kvar och överlever i skogen. Sedan tidigare rekommenderar Skogsstyrelsen därför att angripna träd avverkas under sommaren när granarna nyligen angripits. Då är bekämpningseffekten som störst.
Vinteravverkning av angripna granar kan vara motiverat av andra skäl än bekämpning. Ofta görs avverkningen för att rädda virkesvärde, av säkerhetsskäl eller för att ge plats för ny skog. En viss bekämpningseffekt kan man få, men bekämpning bör inte vara det huvudsakliga skälet för avverkning under vintern.
Författare till rapporten är Jan-Olov Weslien och Olle Rosenberg, båda seniorforskare på Skogforsk, och Martin Schroeder, professor i skogsentomologi på Sveriges lantbruksuniversitet.