Lövnaturskog
Varje nyckelbiotop får en biotoptypsbeteckning som beskriver dess karaktärsdrag. Här kan du läsa om biotoptypen lövnaturskog.
Definition
Bestånd med naturskogskaraktär på fast mark där minst 50 procent av grundytan utgörs av så kallade triviala lövträd. Nyckelbiotopskvaliteten tyder på att det i beståndet finns en lång kontinuitet i trädskiktet. I bestånden har ingen eller endast obetydlig avverkning skett.
Kännetecken
Biotopen domineras ofta av asp och vårtbjörk men andelen ädla lövträd kan vara alltifrån enstaka träd till ett betydande inslag, dock utan att övergå i ädellövskog enligt skogsvårdslagen. Inslaget av död ved i olika former är typiskt, till exempel högstubbar och lövträdslågor.
Biotopen finns i hela landet men är vanligare i södra Sverige där det ofta handlar om ett igenväxt kulturlandskap med före detta ängar och hagar.
Signalarter
Signalartsförekomsten är påfallande rik i samtliga grupper, till exempel: Mindre träfjäril, grön aspvedbock, stor flatbagge, aspvedgnagare, jättesvampmal, krusig ulota, stubbspretmossa, lunglav, korallblylav, rostfläck, rosa lundlav, blylav, dvärgtufs, ädellav, havstulpanlav, blomskägglav, stor aspticka, rävticka, kandelabersvamp, barkticka, koralltaggsvamp.
Andra namn
Lövblandskog är ett annat namn som i större eller mindre grad överlappar med biotoptypen.
Biotopskydd
Dessa miljöer kan ges ett formellt skydd genom beslut om biotopskydd. Då anges biotoptypen äldre naturskogsartade skogar. Eventuellt kan ras- eller bergbranter eller mark med mycket gamla träd anges.