Gransumpskog. Foto: Johan Nitare.

Gransumpskog

Varje nyckelbiotop får en biotoptypsbeteckning som beskriver dess karaktärsdrag. Här kan du läsa om biotoptypen gransumpskog.

Definition

En grandominerad nyckelbiotop som ryms inom sumpskogsdefinitionen. Dessa bestånd har lång kontinuitet som trädbärande mark och i främst norra Sverige råder det ofta träd- och lågakontinuitet i utpräglade brandrefugier.

Kännetecken

Vattnets dynamik har givetvis en stor betydelse för sumpskogens utseende. Normalt är dessa objekt odikade eller att en mindre markavvattning ej eliminerat naturvärdena. Biotopen kännetecknas av senvuxen gran av hög ålder, hög luftfuktighet, gott om död ved i olika former som ger många mikromiljöer för ovanliga arter. Beskuggade rotben på gamla granar är exempel på ett värdefullt substrat för vissa knappnålslavar. I biotopen kan det också förekomma ett viktigt inslag av björk, gråal och klibbal.

Signalarter

Rörsvepemossa, terpentimossa, vedsäckmossa, blåmossa, stor revmossa, skuggmossa, skör kvastmossa, kornknutmossa, trådbrosklav, garnlav, rostfläck, kattfotslav, gam- melgranslav, hållav (på klibbal), liten sotlav, smalskaftslav, vitgrynig nållav, kötticka, rödgul trumpetsvamp.

Biotopskydd

Dessa miljöer kan ger ett formellt skydd genom beslut om biotopskydd. Då anges biotoptypen örtrika sumpskogar eller äldre naturskogsartade skogar.

  • Senast uppdaterad: 2020-04-16