Brink
Varje nyckelbiotop får en biotoptypsbeteckning som beskriver dess karaktärsdrag. Här kan du läsa om biotoptypen brink.
Definition
Mer eller mindre skogklädd brant, sluttande ner mot vattendrag, sjö eller hav. Brinken är vanligtvis utbildad i kornfraktionerna finmo eller mjäla och har uppkommit genom erosion och skred. Brinkskogar förekommer främst i norra Svealands och Norrlands älvdalar. Detta är en dynamisk biotop med upprepade störningar i varierande skala.
Kännetecken
Lövträdsinslaget är ofta stort och gråalen typisk. På grund av de upprepade störningarna och de ständigt nya successionerna är förekomsten av död ved i klenare dimensioner påtaglig. Dessa objekt kan ge ett skräpigt intryck, plockepinnutseende. Blottade sedimentytor är ytterligare en vanlig struktur i dessa bestånd.
Signalarter
Bågpraktmossa, lunglav, läderskål, alsopp, tulpanskål, scharlakansröd vårskål.
Andra namn
Älvbrink och nipa är några andra namn som i större eller mindre grad överlappar med biotoptypen.
Biotopskydd
Dessa miljöer kan ges ett formellt skydd genom ett biotopskyddsbeslut. Då anges biotoptypen äldre naturskogsartade skogar.