Aspskog
Varje nyckelbiotop får en biotopbeteckning som beskriver dess karaktärsdrag. Här kan du läsa om biotoptypen aspskog.
Definition
En nyckelbiotop där asp utgör minst 50 procent av virkesförrådet. Koden används i första hand för bestånd i Götaland och Svealand, men även i delar av Norrland, som har ett annat uppkomstsätt än lövbrännorna. De representerar i stället en rik fas i det äldre igenväxningslandskapet.
Kännetecken
I dessa nyckelbiotoper har ofta asparna nått hög ålder. Det är vanligt att bestånden är tydligt angripna av aspticka och ofta finns det både högstubbar och lågor och frekvensen av bohål i asparna är hög. Biotopen finns oftast i den blockrikaste delen av gamla betesmarker, blockrika branter eller i övergångszonen mot åker eller sjö.
Signalarter
Mindre träfjäril, grön aspvedbock, stekelbock, asppraktbagge, fällmossa, krusig ulota, gelélavar, skinnlav, lunglav, njurlavar, västlig gytterlav, korallblylav, blylav, grynig filtlav, rävticka, veckticka, barkticka, stor aspticka, kandelabersvamp, vit vedfingersvamp, borsttagging, vedlavklubba.
Biotopskydd
Dessa miljöer kan ges ett formellt skydd genom ett beslut om biotopskydd. Då kan vissa aspskogar kan hänföras till biotoperna Äldre naturskogsartade skogar, Ras- eller bergbranter eller Mark med mycket gamla träd.