Gammal ek. Foto: Johan Nitare.

Ädellövträd

Varje nyckelbiotop får en biotoptypsbeteckning som beskriver dess karaktärsdrag. Här kan du läsa om biotoptypen ädellövträd.

Definition

Gamla och oftast solitärt uppvuxna ädellövträd som står ensamma, några få i grupp eller spridda i ett bestånd, och som idag hyser eller med stark förväntan kan hysa rödlistade arter.

Kännetecken

Har ofta en artrik epifytflora, spår från svampangrepp, ofta krokiga träd med ihåligheter och döda eller döende grenar som vittnar om att det handlar om högkvalitativa träd. Det är vanligt att dessa träd vuxit långsamt och är då sällan av grövre dimensioner. Det ska även sägas att det finns grova och "välmående" träd som saknar ovanligare arter.

Det är vanligt att gamla solitära askar, lindar och almar bär spår från hamling. Hamling leder till att träden växer sakta och kan bli mycket gamla. Långtida hamling av ett träd ger bland annat en speciell barkstruktur som är attraktiv för vissa lavar. I första hand eftersöks biologiskt intressanta träd, oavsett grovlek. I de fall träden har en brösthöjdsdiameter över en meter benämns dessa jätteträd och ska särskilt anges i beskrivningen av objektet.

Signalarter

Fällmossa, guldlockmossa, fjädermossor, baronmossor, almlav, gul dropplav, lönnlav, slät lönnlav, matt pricklav, sotlav, vitskivlav, grå skärelav, rosa skärelav, gam- melekslav, brun nållav, blekspikar, gulpudrad spiklav, blekticka, oxtungsvamp, korallticka, tårticka, saffransticka. 

Andra namn

Gammelträd, jätteträd och vårdträd är några andra namn som i större eller mindre grad överlappar med biotoptypen.

Biotopskydd

Dessa miljöer kan ges ett formellt skydd genom beslut om biotopskydd. Då anges biotoptypen mark med mycket gamla träd.

  • Senast uppdaterad: 2020-04-16