Ädellövskog.

Ädellövskog

Varje nyckelbiotop får en biotoptypsbeteckning som beskriver dess karaktärsdrag. Här kan du läsa om biotoptypen ädellövskog.

Definition

Av skogsbruksåtgärder mer eller mindre påverkat ädellövbestånd enligt 23 § SVL, dock med arealgränsen undantagen. Skogstillståndet tyder på långvarig trädkontinuitet och biotopen har oftast ett stort inslag av gamla träd. Gallring eller föryngringshuggning har dock lett till att naturskogskaraktären saknas.

Kännetecken

Biotopen karakteriseras oftast av gamla bredkroniga ädellövträd, vanligen bok men ibland även ek eller andra ädellövträd. Bestånden kan vara enskiktade med liten diameterspridning men är oftast tvåskiktade med glest stående överståndare respektive ett betydligt yngre och ofta ganska välslutet skikt. Då överståndarna kan ha en mycket hög ålder är det inte ovanligt med rötskador, bohål och savflöden i dessa träd. Död ved förekommer sparsamt, och främst i klena dimensioner.

Trots påverkan av skogsbruk kan dessa bestånd ha en flerhundraårig trädkontinuitet och innehålla ett stort antal rödlistade lavar och svampar.

Signalarter

Blåsippa, myskmadra, tandrot, fällmossa, guldlockmossa, platt fjädermossa, bokfjädermossa, grov fjädermossa, klippfrullania, porellor, västlig hakmossa, havstulpanlav, bokvårtlav, bokkantlav, rosa lundlav, lönnlav, almlav, lunglav, liten ädellav, stiftklotterlav, ädelkronlav, mussellav, blodsopp, bittersopp, bronssopp, lömsk flugsvamp, druvfingersvamp, blek fingersvamp, svart taggsvamp, liten stinksvamp, igelkottröksvamp, rutbläcksvamp, cinnoberspindling. 

Andra namn

Bokskog och ekskog är några andra namn som i större eller mindre grad överlappar med biotoptypen.

Biotopskydd

Dessa miljöer kan ges ett formellt skydd genom beslut om biotopskydd. Då anges biotoptypen mark med mycket gamla träd, äldre betespräglade skog eller äldre naturskogsartade skogar.

  • Senast uppdaterad: 2020-04-16