Granrost
Granrost är en svampsjukdom som främst drabbar unga granar. Angripna träd får en rostbrun färg på barren.
Angreppen är koncentrerade till den nedre delen av kronan. Om hela kronan blivit brun beror detta på en kombination med andra skador, som torka eller olika barkborrar.
Sporspridningen sker under tidig vår och gynnas om det är fuktigt och milt på hösten och vintern då sporgömmena växer ut. Infektionen sker tidigt på våren i de växande skotten från sporgömmen på de fastsittande döda barren från året innan. Symtomen börjar synas på högsommaren i form av gula tvärband och gulfärgning på yttre delen av barren. Senare på hösten eller tidigt nästa vår dör hela barret.
Angriper inte knoppar
Om granarna har hyggligt med vatten skjuter de nya skott och granen blir grön och fin igen. Granrosten angriper inte knoppar och normalt sett överlever en gran ett angrepp av granrost. Syns gröna skott i grenspetsarna så är granen på gång igen.
Torka försvårar
Om det är torrt får de sjuka granarna svårare att försvara sig och det finns stor risk att de angrips av granbarkborre under försommaren. Håller torkan i sig kan de angripas av sextandad barkborre från mitten av juni eller av dubbelögad bastborre från mitten av juli tillsammans med en eventuell andra generation av granbarkborren.
Gallring förebygger angrepp
Lämplig skötsel är tidig och stark förstagallring, som ger vitala träd och utrymme så att beståndsklimatet inte blir lika fuktigt. Snabb tillväxt möjliggör också tidig slutavverkning, vilket minskar riskerna för en lång rad skador.
Skadade bestånd bör hållas under uppsikt. Fäll inte träd i onödan för det kan trigga igång barkborreangrepp. Kolla hur skotten ser ut – även kraftigt avbarrade granar kan återhämta sig. Om det blir barkborreangrepp (syns på nedfallande gnagmjöl) så bör skadade träd upparbetas och transporteras bort före 1 juli. Om det inte blir barkborreangrepp kan skadade bestånd lämpligen gallras under hösten/vintern.