Foto Josefina Sköld

Fornlämningar

Fornlämningar, övriga historiska lämningar, det immateriella och det biologiska kulturarvet är olika typer av kulturarv som vi måste sköta och bevara.

Med fornlämningar menas "lämningar efter människors verksamhet under forna tider, som har tillkommit genom äldre tiders bruk och som är varaktigt övergivna" Lämningarna ska dessutom ha tillkommit före 1850. Det innebär att till exempel torplämningen ska ha tillkommit före 1850. När den övergavs spelar ingen roll för skyddet.

Till varje fornlämning hör även ett fornlämningsområde, så stort som det behövs för att bevara fornlämningen. Fornlämningsområdets storlek bestäms av länsstyrelsen och varierar bland annat beroende på lämningstyp och topografi. Detta område har samma skydd som fornlämningen.

Det är förbjudet att utan tillstånd göra något av följande med en fornlämning

  • rubba
  • ta bort
  • gräva ut
  • täcka över
  • genom bebyggelse, plantering eller på annat sätt ändra eller skada en fornlämning.

Våra fornlämningar skyddas i Kulturmiljölagen. Det är länsstyrelserna som har tillsynsansvar för kulturmiljövården i länen. Fornlämningarna, kända såväl som okända, skyddas i lagens andra kapitel.

I kulturmiljölagen har fornlämningar ett starkt skydd då länsstyrelsen i princip kan förbjuda arbeten på lämningen eller dess fornlämningsområde utan att markägaren får kompensation eller ersättning. Att bryta mot Kulturmiljölagen kan leda till böter och i grova fall fängelse.

Övriga kulturhistoriska lämningar

Med övriga kulturhistoriska lämningar menar vi lämningar som tillkommit 1850 eller senare. Även dessa ska ha tillkommit genom äldre tiders bruk och vara varaktigt övergivna. Hänsyn till övriga kulturhistoriska lämningar går att läsa om i Skogsvårdslagens 30 §.

Du ska förhindra skador helt eller begränsa dem så långt som det är möjligt utan att den pågående markanvändningen försvåras.

Det immateriella kulturarvet

Det immateriella kulturarvet är sådant som vi inte kan ta på. Det bygger på att vi människor för det vidare. Det kan vara ort- och platsnamn eller sägner och traditioner. Men det kan också vara kunskaper knutna till olika områden, verksamheter eller objekt.

Mycket av det immateriella kulturarvet är dåligt dokumenterat och riskerar att försvinna i takt med att den äldre generationen dör ut.

Det biologiska kulturarvet

Det biologiska kulturarvet är skogens levande kulturarv. Detta har uppkommit genom människans nyttjande av landskapet. Några exempel på detta är

  • skogsbetesmarker
  • slåttermarker
  • lövängsrester
  • torp- och fäbodmiljöer
  • hamlings-, vård- och ristningsträd.

För att kunna bevara dessa marker är det nödvändigt att de sköts och hävdas.