”Varje skog bär på en lång historia. Nästan alltid innehåller denna långa historia många olika slags berättelser. Det landskap som idag bär skog har utnyttjats på alla tänkbara och otänkbara sätt under århundradena och årtusendena.” (Hill & Töve 2003:11)
Det kulturarv som återfinns i dagens skogsmark har tillkommit genom äldre generationers arbeten och påverkan av marken. Där det i dag växer tät granskog låg för bara 100 år sedan kanske ett litet torp med betande djur och odlingar och i den i dag vackra pelartallskogen låg milröken tät. Alla visste var Petterssons kolbotten låg och varför platsen kallades ”Fläsklådan”. Detta är namn som idag kan leva kvar på jaktpass eller som kuriosa på fastighetskartan. Det som då var en skog som myllrade av liv, sägner, föreställningar och hårt arbete är i dag en produktiv skogsmark med i många fall glömda och övervuxna lämningar.
De traditionella sätten att bruka skogen var länge skonsamma mot kulturmiljöerna vilket har lett till att ett unikt kulturlandskap har bevarats. Men idag är situationen annorlunda. Det allvarligaste problemet är att det moderna skogsbruket med sina tunga maskiner skadar många forn- och kulturlämningar. Samtidigt håller delar av vårt kulturarv på att glömmas bort. Fastigheter byter ägare och många nya skogsägare bor inte längre på fastigheten.
Skogens kulturarv kan delas in i tre kategorier; det fysiska, det biologiska och det immateriella. De fysiska lämningarna kan i sin tur delas upp i fasta fornlämningar (skydd enligt kulturminneslagen) och övriga kulturhistoriska lämningar (hänsyn enligt skogsvårdslagen).
Fasta fornlämningar
Med fasta fornlämningar avses enligt Lag (1988:950) om kulturminnen m.m. (KML) 2 kap. 1 § ”lämningar efter människors verksamhet under forna tider, som tillkommit genom äldre tiders bruk och som är varaktigt övergivna”. Vanliga lämningar i skogsmark är gravar, fossil åkermark, fångstgropar och äldre skogsbrukslämningar, till exempel vissa typer av kolbottnar.
Riksantikvarieämbetet har angett som målsättning att det ska vara möjligt att bedriva ett anpassat skogsbruk även på områden där det finns fasta fornlämningar eller övriga kulturhistoriska lämningar. En förutsättning är att det sker på ett skonsamt sätt så att inga skador uppstår.
Övriga kulturhistoriska lämningar
Med övriga kulturhistoriska lämningar avses lämningar efter människors verksamhet som inte bedöms som fasta fornlämningar. Hänsyn till övriga kulturhistoriska lämningar regleras i Skogsvårdslagens (SVL) 30 § (1979:429). Vanliga lämningstyper i skogsmark är yngre bebyggelse- och skogsbrukslämningar som t ex. kolbottnar, såg- och kvarnlämningar samt husgrunder.
Det biologiska kulturarvet
Det biologiska kulturarvet är skogens levande kulturarv och kan definieras på följande sätt: ”Biologiska företeelser som uppkommit genom nyttjande och hävd av landskapets naturgivna resurser och som i normalfallet inte kan bevaras utan människans fortsatta aktiva kulturpåverkan.”
Det är människans historiska markanvändning, skötsel och hävd som gett upphov till mycket av den biologiska mångfald som finns i dagens landskap. För att dessa företeelser och värden ska kunna bevaras som en uthållig resurs krävs att de sköts och hävdas. Exempel på skötselberoende företeelser i skogslandskapet är skogsbetesmarker, slåttermarker, lövängsrester, torp- och fäbodsmiljöer samt hamlings-, vård- och ristningsträd.
Det immateriella kulturarvet
Det immateriella kulturarvet omfattar ort- och platsnamn, sägner samt traditioner och kunskaper knutna till olika områden, verksamheter eller objekt. Detta kulturarv bygger på att människor för det vidare. Det immateriella kulturarvet är dåligt dokumenterat och riskerar därmed att försvinna i takt med att den äldre generationen dör ut.