Stora variationer av älgbetesskador på skog

6 oktober 2014

Älgbetesskadorna efter senaste vintern varierar stort över landet. Störst är skadorna i södra Sverige. Det visar Skogsstyrelsens summering av alla årets älgbetesinventeringar. Totalt har områden motsvarande halva Sveriges yta inventerats.

I år är det första året som Skogsstyrelsen sammanställt samtliga älgbetesinventeringar som olika aktörer gjort runt om i Sverige och gjort dem tillgängliga på skogsstyrelsen.se. Totalt har 55 älgförvaltningsområden på sammantaget 20 miljoner hektar – motsvarande halva Sveriges yta – inventerats. Så stor andel har aldrig inventerats förut.

– Älgbetesinventeringen mäter betesskador på träd som är särskilt allvarliga och resultatet utgör ett beslutsunderlag till hur älgstammen ska förvaltas. Målet är att älgstammen ska vara i balans med foderresurserna, säger Christer Kalén, viltspecialist, Skogsstyrelsen.

Sammanfattningsvis så syns det i Sveriges nordligaste delar en anmärkningsvärd minskning av betesskadorna den senaste vintern. Överlag ligger andelen ungtallar med färska skador på 1 till 3 procent, vilket betraktas som mer acceptabla nivåer. Året innan låg skadenivån på cirka 12 procent.

– En så pass kraftig minskning kan inte förklaras av en motsvarande minskning i antalet älgar. Troligen har den snöfattiga vintern och lokala stormfällningar haft stor betydelse för var älgarna har hittat sin föda senaste vinterhalvåret, säger Christer Kalén.

I Mellansverige varierar skadorna från måttliga nivåer på upp till fem procent till kraftiga skadenivåer på över 10 procent. Värst är skadorna i södra Sverige där betestrycket överlag är mycket stort och skadorna på tallungskog allvarliga. Andelen skadade tallar är högre i de grandominerade områdena. Här finns inte tillräckligt med tall för att mätta älgens behov. Obalansen syns genom att även gran betas mer i dessa områden trots att den rankas lågt av älgen. Ett högt granbete, som förekommer bland annat i Blekinge, kan vara en signal om en obalans mellan antalet älgar och hur mycket foder det finns.

Den kraftiga svängningen i norra Sverige visar att man inte enbart kan dra slutsatser från ett enskilt år, som den senaste vintern. Även skador som ackumulerats över lång tid samt hur många oskadade stammar som finns kvar behöver beaktas vid förvaltningsbeslut. Skador från tidigare år sitter kvar i trädstammarna, vilket ger tillväxt- och värdeförluster.

– Eftersom den svenska älgförvaltningsmodellen bygger på att jägare och markägare har en bra dialog och tar gemensamt ansvar för att begränsa betesskador i skog är nästa viktiga steg omsätta resultaten i praktisk älgförvaltning, säger Christer Kalén.

Äbin finansieras av olika aktörer, bland annat länsstyrelser och skogsbruket. Skogsstyrelsen bidrar med utvecklingskostnader. I södra Sverige har fältarbetet genomförts av ett flertal aktörer, däribland Skogsstyrelsen, som också ansvarar för inventeringens utformning samt för analys och sammanställning av resultat. I Mellansverige har inventeringen utförts av Svensk Naturförvaltning och i norra av Skogsstyrelsen.

Samtliga rapporter finns samlade på Skogsstyrelsens webbplats.
Se karta över hur skadorna fördelar sig runt om i Sverige.

Mer information:
Christer Kalén, viltspecialist, Skogsstyrelsen, 033-48 25 24
Ulrika Lamberth, pressansvarig, Skogsstyrelsen, 036-35 93 30


 
SÖK LOKAL
INFORMATION