Kvicksilverhalterna fortsätter att öka i svensk fisk, och internationellt sett ligger Sverige dåligt till. Skogsbruket svarar för runt 25 procent av kvicksilvret i svensk fisk, så det finns god anledning att fundera över vilka åtgärder som behöver vidtas.
Anja Lomander, markspecialist vid Skogsstyrelsen, deltog i somras i en stor konferens i Kina, där forskare och andra experter från hela världen diskuterade alla tänkbara infallsvinklar på kvicksilver, från utsläpp och sociala aspekter till de senaste forskningsrönen kring reaktioner i mark, vatten och levande organismer.
Tidigare har det inte rått full samstämmighet om huruvida skogsbruket påverkar utlakningen av det kvicksilver som finns lagrat i marken, och i förlängningen i bland annat insjöfisk. Det gör det nu.
– Samstämmigheten beror på att det finns fler studier som säger samma sak nu, säger Anja Lomander. Sverige och Kanada bedriver mycket forskning kring hur kvicksilver reagerar i marken och hur skogsbruket påverkar läckaget från marken till vattnet. I flera andra länder finns studier som pekar i samma riktning.
Vid konferensen i Kina förvånades många av deltagarna över de svenska halterna av kvicksilver i fisk. Omfattande mätserier visar att svensk insjöfisk har halter som ligger nära den hos fisk i länder med mycket höga utsläpp av kvicksilver, som Indien och Kina.
En tung orsak till de höga halterna i Sverige står att finna i faktorer som är svåra att påverka här. Sverige ligger liksom Norge illa till beträffande lågtrycksbanorna. Eftersom de går som de går är nedfallet av föroreningar betydligt större här än i till exempel Finland.
Dessutom fungerar barrskog som stora luftfilter. Föroreningar fastnar på trädens barr och faller sedan ner på marken ihop med barren eller spolas ned av regnet. Detta gör också att man får mer föroreningar på marken i barrskogar.
Trots att de svenska utsläppen av kvicksilver har minskat fortsätter de totala halterna i marken att öka.
Det visar sig inte förrän efter 40–50 år vilka effekter dagens utsläpp får; det som finns i marken i dag är till stor del en effekt av de samlade utsläppen under den tid vi använt brunkol och fossila bränslen. På samma sätt kommer det att ta lång tid innan man ser effekten av minskade utsläpp i dag.
Även om skogsbruket alltså ”bara” står för en fjärdedel av kvicksilvret behöver läckaget från marken minskas. Beräkningar (av Kevin Bishop, SLU, med flera) visar att marken kan läcka minst dubbelt så mycket kvicksilver och metylkvicksilver efter som före en avverkning.
Problemet verkar vara störst i blöta marker och i samband med kraftiga markskador. Nya studier tyder också på att risken för läckage är kopplat till markens bördighet.
Det finns en del åtgärder som kan vidtas för att minska läckaget av kvicksilver vid skogsbruk (se faktaruta). Frågan har också fått större uppmärksamhet i forskningen på senare tid – flera nya projekt pågår i såväl Sverige som andra länder. Dessutom börjar intresset för problematiken rent generellt att öka.
– Flera skogsbolag vill ha uppdragsutbildningar under hösten, berättar Anja Lomander. Så det händer saker, men man vill alltid att det ska gå fortare än vad det gör.
Rikard Flyckt
Så minskas läckaget
Avverka om möjligt när risken för markskador är liten, alltså när marken är frusen eller torr.
Undvik att avverka alltför blöta områden.
Var särskilt rädd om marken vid sjöar och vattendrag.
Undvik alltid körskador. Använd hjälpmedel som broar, mattor och band, eller gör stabila basvägar.