Hur står det till med den biologiska mångfalden i skogarna? Och hur förändras den? Det planerar Skogsstyrelsen att undersöka med början under 2010.
Varje år satsas det ganska stora pengar från samhälle och skogsnäring på att gynna den biologiska mångfalden. Samtidigt saknas det kunskaper – ett område kan vara klassat som skyddsvärt, men man har aldrig på allvar tagit reda på vad som faktiskt finns i det.
Det är ofta också osäkert vad som händer på sikt – hur påverkas artfloran om ett skogsområde lämnas för fri utveckling eller om man sköter det genom att till exempel gallra bort gran? Den typen av frågor behöver få svar.
Dessutom är en uppföljning av den biologiska mångfalden kopplad till miljökvalitetsmålet Levande skogar, där det bland annat står inskrivet att skogar med höga naturmiljövärden ska vårdas så att värdena bevaras och förstärks.
Skogsstyrelsen har under ett par år arbetat med att ta fram en metod för hur mångfalden ska kunna följas upp. Nina Dolk Fröjd i projektgruppen talar om vilket grannlaga arbete det är att göra uppföljningen, och vilka kunskaper det kräver av inventerarna.
– De måste kunna i stort sett hela signalartsfloran, och ska i princip kunna hitta en liten knappnålslav, säger hon.
Inventerarna ska jobba i lag om två personer. Enligt Nina Dolk Fröjd och projektledaren Sture Wijk väntas det ta mellan två och tre dagar att inventera ett objekt på två hektar – det är ett omfattande arbete.
Först ska området mätas in exakt. Inventerarna ska också titta på hur det ser ut i omgivningarna innan själva inventeringsarbetet börjar.
Sedan är det meningen att de ska hitta i princip allt som indikerar höga naturvärden – död ved, signalarter, eventuella rödlistade arter och så vidare.
– De rödlistade arterna förekommer ofta i så små mängder att de är svåra att inventera, men de noteras om de påträffas, säger Sture Wijk.
Man ska också titta på i vilken omfattning signalarterna förekommer, var och hur de sitter och en del annat.
Efter tio år är det meningen att inventeringen av ett objekt ska göras om. På så sätt kan man få reda på hur det har gått för de aktuella arterna och vad eventuella skogsbruksåtgärder har medfört.
Sture Wijk poängterar att inventeringarna genomförs som stickprover – bara nyckelbiotoperna är fler än 80 000 till antalet, och inte ens med stora resurser skulle det vara möjligt att inventera allt.
– Syftet är inte att beskriva hur det ser ut på den enskilda lokalen, säger Sture Wijk. Genom stickproverna ska vi kunna säga ”den här typen av skog utvecklas i den här riktningen”.
Rikard Flyckt
FAKTA
Mer om uppföljningen
Under 2009 har uppföljningen av biologisk mångfald testats i större skala. Sex inventerare från olika delar av landet har utbildats.
Under 2010 kommer ungefär 100 lokaler att inventeras. Går det som det är tänkt blir det ytterligare ett hundratal varje år under en tioårsperiod; därefter återvänder man till de första 100.
Inventerarna ska i första hand leta efter vissa arter av kärlväxter, mossor, lavar och svampar, men även efter insekter och spår efter vissa hackspettar. Dessa så kallade signalarter ”signalerar” höga naturvärden i området.