Läget är tufft för Finlands skogsindustri. Finanskrisen och de hotande ryska virkestullarna samverkar till den svåra situationen. Mycket behöver åtgärdas – men det saknas inte idéer.
– Vi behöver mer resurssnåla processer med tanke på energi, råvaror och mänskliga insatser, och naturligtvis nya produkter, sammanfattar Antti Otsamo, skogsansvarig inom de finska Skogsindustrierna, läget.
Otsamo var en av de medverkande vid de finska skogsdagarna, som hölls i början av november i Finska Forstföreningens regi. Han spår att Europamarknaden inte kommer att växa, men räknar med att marknaderna i såväl Asien som Latinamerika gör det.
Antti Otsamo säger att de världsdelarna kommer att ta över också en del av den finska industriproduktionen.
– Den finska skogsindustrin kommer inte att lämna Finland, men det kan hända att vi etablerar dotterföretag i Asien och Latinamerika. De produkter som vi har producerat tidigare kan göras billigare av andra aktörer. Marknaden behöver inte heller samma papperskvaliteter som tidigare, säger Otsamo.
Juhani Karvonen, vd för Finska Forstföreningen, är inte särskilt orolig över talet om att skogsindustrin ska flytta utomlands. Han poängterar att Finland har många fördelar i form av bland annat kvalitativ råvara, yrkeskunnande och stabilitet.
– Men den ekonomiska krisen och de eventuella ryska tullarna har påskyndat diskussionen om den alltmer energislukande och något föråldrade skogsindustrin i Finland, säger Karvonen.
Flera fabriker har stängt – inte på grund av råvarubrist utan på grund av olönsamhet. Kostnader för energi, råvara och löner har överskridit inkomsterna.
Ett av Finlands problem i förhållande till Ryssland handlar om ökade virkestullar, som kan medföra att det blir orimligt dyrt att importera därifrån. I november kom visserligen beskedet att höjningen av tullarna skjutits fram med mellan nio och tolv månader, men hotet är inte avvärjt.
I dag importeras ungefär 12 miljoner kubikmeter årligen från Ryssland, i första hand i form av björkmassaved.
Meningarna är en aning delade kring vad det skulle innebära om importen från Ryssland kraftigt minskar eller upphör. Aarne Reunala, avdelningschef för skogsavdelningen vid jord- och skogsbruksministeriet, tror att virkesförsörjningen i stället kan komma från de egna skogarna.
– Finland har förberett sig i god tid för att öka uttaget från de egna skogarna, säger Reunala.
Antti Otsamo är inte lika säker:
– Det är osäkert om vi kan hitta 12 miljoner kubikmeter i de finska skogarna på en gång, säger han. Å andra sidan kan industrin leva utan den ryska importen; vi kanske ändå måste sänka produktionskapaciteten under en tid av andra orsaker.
Den finska planen är i alla fall att flytta hela sitt virkesuttag till de egna skogarna. Att den ryska tullhöjningen skjutits på framtiden gör ingen större skillnad, men man får mer tid på sig att genomföra omställningen.
Ett annat ”ryskt” problem är att många mindre finska skogsföretag lämnat Ryssland på senare tid eftersom de funnit det svårt att agera där. Som orsaker nämns rådande osäkerhet i skogsadministrationen.
Finlands skogliga framtid diskuteras också i mer allmänna termer. Mycket av diskussionen utgår från det nationella skogsprogrammet 2015 som antogs av riksdagen i våras. Tidigare i höst kom också Esko Ahos utredning om vilka möjligheter Finland har att öka sin skogsanvändning. Utredningen stämmer till 80 procent överens med skogsprogram 2015.
Just nu är de finska skogsägarna en aning tveksamma till att avverka. Virkespriserna ligger i dag 20 procent lägre än för ett och ett halvt år sedan, och många vill vänta på högre priser innan de låter skogen falla.
Skogsprogrammet talar ändå om att den årliga användningen av inhemsk skogsråvara ska kunna öka med mellan 10 och 15 miljoner kubikmeter på kort sikt. Antti Otsamo hävdar att en ökning av avverkningen inte skulle utgöra något hot mot naturvärdena, eftersom Metso-programmet anses skydda dem för framtiden.
Ett ökat utnyttjande av råvaran kommer dock inte av sig självt. Enligt Aarne Reunala är några av de åtgärder som krävs att skogsägarna får mer information om vilka möjligheter deras aktuella skogstillstånd ger, att olika servicefunktioner till skogsägaren utvecklas och att skattesystemet anpassas så att det gynnar skogsägaren aktiviteter.
– Vi måste också se till att vi har möjlighet att avverka och transportera virke året runt, säger Aarne Reunala. Det fordrar investeringar och förbättringar av befintliga vägsystem samt järnvägar. Vi behöver också utveckla de skogliga utbildningarna.
Resonemang förs också kring möjligheterna att utöka arealerna för skötsel av plantskogar. Gallringarna av ungskogar är eftersatta – om alla ungskogar gallrades skulle virket täcka ett års råvarubehov för den finska industrin. Aarne Reunala pekar också på behovet av dikesförbättringar och att nyplanteringarna blir bättre.
Trots utmaningarna tycks det finnas en framtidstro inom finskt skogsbruk. Antti Otsamo är övertygad om att den finska skogsindustrin kan förnya sig och behålla sin plats i världseliten:
– Skogen har en stor och positiv roll i den framtida klimat- och energipolitiken, och vi har kunskap och teknologi att förnya och utveckla skogsresursen på ett uthålligt sätt. Finland har sisu, och här kommer den till användning.
Marja Gustafsson
FAKTA
Nationella skogsprogrammet 2015
Skogsprogrammets mål är att den årliga tillväxten år 2015 ska vara minst 100 miljoner kubikmeter skog.
Målen är högt satta. Produktionen i skogssektorn ska öka med mellan 500 och 700 miljoner euro per år, inkomster från rotförsäljning och energived med mellan 400 och 500 miljoner euro, skatteinkomsterna med 200 miljoner euro och inkomsterna från naturturism med 200 miljoner euro. Programmet väntas ge 5 000 nya arbetstillfällen inom skogssektorn.
Samtidigt med skogsprogrammet antogs Metso-programmet, ett handlingsprogram för mångfald i södra Finlands skogar.