Det svenska sättet att bruka skog kan hjälpa till att lösa världens klimatproblem. En ökad användning av skogsprodukter till byggen och bioenergi och ett ökat kollager i skogen är ekvationen som ska gå ihop.
Göran Örlander, professor och skogsskötselchef på Södra, har vid flera tillfällen under året framfört ståndpunkten, senast i en debattartikel i DI tillsammans med SLU-professorn Mats Olsson och Häradskogs vd Tomas Thuresson.
De tre anser att den svenska modellen borde ”föras fram med kraft” vid klimatkonventionens konferens i Köpenhamn i december 2009.
Resonemanget utgår från det faktum att koldioxidhalten i atmosfären höjs med 0,5 procent varje år på grund av förbränning av fossila bränslen, cementproduktion samt genom avskogning.
Ökad användning av skogsprodukter skulle kunna ersätta material ur processer där fossilbränsle används. Samtidigt skulle en global tillväxtökning i världens produktionsskogar innebära ett ökat kolupptag från atmosfären – en procents årlig ökning av virkesförrådet ökar upptaget med två miljarder ton kol per år.
– För många är ökad avverkning synonymt med att ta ut virke och tappa kol ur skogen, men jag menar att man inte behöver göra så – ökad avverkning, ökad tillväxt och förrådsuppbyggnad kan gå hand i hand, säger Göran Örlander. Svaret på det är skogsvård, det gäller att sköta skogsresursen på ett ansvarsfullt sätt. Då faller mycket av diskussionen att man frigör kol när man avverkar.
Örlander menar att Sverige – liksom Finland och en del andra västeuropeiska länder – redan har lyckats få ihop ekvationen.
Den bärande idén i hans resonemang är att föra ut den sortens skogsbruk och skogspolitik till de delar av världen där det är genomförbart. Hans beräkningar visar att dagens nettotillskott av kol till atmosfären – fyra miljarder ton årligen – helt skulle kunna motverkas på 20 – 30 års sikt genom upptag i skogen. De bärande komponenterna är stoppad avskogning, mindre skador och ökad tillväxt
– Det tar tid att få saker på plats. Men ju längre vi väntar, desto mer hinner hända – det är därför vi vill att man ska ta med det 2009. Det är inte allmänt förstått vilken roll stoppad avskogning och bättre skötsel av de stora arealerna kan ha för klimatfrågan.
Göran Örlanders beräkningar avser de skogar som klassats som produktionsskogar av FAO. De tillväxtökningar som föreslås ska vara genomförbara inom ramen för ett certifierat skogsbruk.
Örlander anser att det är fullt möjligt att föra över det svenska sättet att sköta skog till andra länder – men det kräver stora resurser och att man tror på idén.
– Beräkningarna visar på stora effekter, och kan man åstadkomma hälften eller en fjärdedel av den teoretiska potentialen är det gott nog. Vi har ett starkt verktyg i våra händer.
Hillevi Eriksson, Skogsstyrelsens klimatexpert, anser att Göran Örlander börjar i fel ände. Att sköta skogen för ett ökat kollager med metoder som i dag är olönsamma vore att kasta pengar i sjön.
– För att behålla det kollager som åtgärderna ger upphov till måste åtgärderna upprepas – det räcker inte med att göra dem en gång, säger Hillevi Eriksson. Åtgärderna medför antingen underhållskostnader eller att man ger upp.
Hillevi Eriksson tycker det är fel att utgå ifrån att det är omöjligt att minska utsläppen av växthusgaser. I stället måste man utgå ifrån att det vidtas globala åtgärder för att minska användningen. Ju mer man arbetar för att göra sig kvitt användningen av fossila bränslen, desto mer ökar efterfrågan på biobränslen. Då, menar Hillevi Eriksson, öppnar det möjligheter för en hållbar produktion världen över – även sett ur ett ekonomiskt perspektiv.
Hillevi Eriksson anser också att man stöder fel krafter i klimatförhandlingarna om man argumenterar på det sätt som Göran Örlander gör.
– Det finns starka krafter som vill sätta ett pris på lagerökningen i vanlig skog. Men följden av att markägare får betalt för lagerökningen blir att utbudet av biobränslen minskar, eller att priset ökar på ett helt onödigt sätt.
Rikard Flyckt