Lövet kommer på bred front – åtminstone på sikt, när klimatförändringen gör det svårt för granen i södra Sverige. Men det kommer inte att gå av sig självt, det finns mängder med frågor som behöver en lösning.
Ungefär så kan man ganska grovt sammanfatta två dagars skogskonferens i SLU:s regi i slutet av november. Drygt ett par hundra forskare, skogliga tjänstemän och andra intresserade hade sökt sig till Alnarp för att diskutera lövskogens framtid och få sig de senaste rönen till livs.
Här följer kortversioner av några av de resultat och ståndpunkter som kom fram på konferensen.
Löv och kunskap
Att det kan behövas uppdateringar i kunskapen visade Magnus Löf, programledare för Ädellövprogrammet – det finns kunskapsluckor. Skötseln och utvecklingen av ädellövskogar bygger fortfarande på gamla metoder. De större programmen dog ut för flera decennier sedan, och först på 1990-talet drogs forsknings- och förädlingsarbetet igång igen.
– Kontinuitetsglappet är speciellt allvarligt vid skogsträdsförädling eftersom det tar så lång tid att få resultat, sa Magnus Löf.
Botten nåddes, menar han, när 1979 års skogsvårdslag antogs – den var alltför produktionsinriktad och gynnade barrskog.
Olof Johansson, miljöchef på Sveaskog, var inne på samma linje och sa att barrskogen ”inte minst på statens mark” gynnats ensidigt. Andelen lövskog på Sveaskogs marker är i dag 13 procent, men ambitionen är att öka den till 20 – av såväl naturvårds- som produktionsskäl.
Löv och klimat
Det är ingen nyhet att den förväntade klimatförändringen kommer att missgynna barrskogen i Sydsverige, och att lövträd gynnas i motsvarande grad.
Thomas Hickler, forskare vid Lunds universitet, visade modeller för förändringen i skogen: Om 30 år är södra Sverige lika varmt som Mellaneuropa är i dag. Redan då blir det svårt för granen att klara sig. Och 2085 kommer hela det sydsvenska skogslandskapet att utgöras av lövskog.
– Olika lövträd är lösningen – lägg inte alla ägg i samma korg, sa Thomas Hickler. Satsa på självföryngring och nya provenienser, låt naturen göra jobbet.
Christian Nørgård Nielsen vid Skov & Landskab, Köpenhamns universitet, tog upp trädslagen utifrån perspektivet stormtålighet. Gran står generellt pall sämst, medan ek i princip tål mest vind.
Också här finns mycket att fundera på inför den förväntade vindökningen i framtiden. Nørgård Nielsen talade för blandade åldrar i bestånden; då skyddar större träd de klenare mot storm – tar man bort dem ökar risken för de små träden.
Skogsskötsel för hög virkeskvalitet kan också ge sämre stormstabilitet – dock värst på barrsidan.
Här förde Magnus Löf ett resonemang kring varför så få satsar på ädellöv efter stormarna, trots att det finns bidrag för det. En tanke var att det saknas kunskaper eller intresse, en annan att det även med bidragen är både dyrare och besvärligare med ädellöv än med gran.
Det är nödvändigt, menade han, att nå ut bättre med den kunskap som finns, och kanske också att bidragen blir högre.
Löv och skador
I klimatfrågan ligger också en förväntad ökande skaderisk i skogen. Mykologen Pia Barklund vid SLU i Uppsala påpekade att extremer i väderleken kommer att utsätta träd för stress och nedsatt vitalitet. Det kan gynna vissa patogener (sjukdomsalstrare).
Det kan även högre temperaturer göra – patogener kan invandra från sydligare breddgrader.
Klimatförändringen kan också medföra fler insektsarter som kan skada skogen. Enligt entomologen Åke Lindelöw vid SLU i Uppsala är det svårt att förutse vilka, och hur de kan slå.
Åke Lindelöw gjorde en försiktig bedömning att en ökad blandning av trädslag kan medföra en minskad effekt av insektsangrepp. Det är inte blandningen i sig som i så fall avgör, utan hur man blandar – effekten blir bättre om man blandar barr och löv.
– Det minskar inte risken, men det blir mindre effekt av skadorna, sa Åke Lindelöw. Det blir större effekt av skador om man har större sammanhängande skog av samma slag.
Löv och trädval
Produktionen kan höjas med 50 procent på betydande arealer genom byte av trädslag, hävdar Lars Rytter på Skogforsk som jobbar med hybridasp och poppel. Mångsidig är trädslagen också – de kan användas som biobränsle och som virke, och kan dessutom öka biodiversitet och sociala värden.
Men behoven är många innan vi är där: plantorna måste bli billigare, det måste fram bättre växande och anpassade kloner, säkrare föryngringar, en bättre viltsituation med mera.
Björn Sundberg vid Umeå Plant Science Center talade sig varm för genmodifierade träd. Han ser inga direkta begränsningar i tekniken, och hävdade att en enda gen kan öka tillväxten kraftigt.
– Vi driver på evolutionen i en riktning som är kommersiellt intressant, sa han.
De problem Björn Sundberg trots allt såg ligger på ett annat plan: det krävs investeringar, det måste finnas ett ekonomiskt värde att hämta, och inte minst krävs en social acceptans. Här måste forskare, miljörörelse och politiker hjälpas åt att skapa ”mottagarkapacitet”, menade Sundberg.
Jörg Brunet vid SLU i Alnarp utgick från uppfattningen att ädellövskogar som etableras på åkermark ger upphov till artfattiga miljöer. På kort sikt stämmer det, eftersom allt som inte är de planterade träden måste vandra in i skogen. Men de här planteringarna är bättre än sitt rykte, menar Brunet.
– Rödlistade arter etablerar sig i ny ädellövskog på kalkrik mark. Åkermarksplanteringar spelar en roll i floravården.
Löv och ekonomi
Göran Örlander, skogsskötselchef på Södra, såg problem med lövskogen ur bland annat ekonomisk synvinkel. Han undrade dels hur man ska kunna plantera löv på typiska barrmarker, till exempel torra marker i östra Götaland, dels hur markägarna ska kunna få ekonomi i lövskogen.
Esben Möller Madsen vid Skåneskogens Utvecklings AB ansåg att dagens bidragssystem inte fungerar för markägare. Det är rent allmänt svårt att få ekonomi i ädellöv – det behövs mindre byråkrati och mer hjälp att klara den långa perioden fram tills man kan börja använda sin ädellövsinvestering.
Lotta Woxblom vid SLU i Uppsala hade en annan infallsvinkel. År 2007 importerades till exempel mer än hälften av massaindustrins förbrukning av rundvirke av löv, och även på andra områden är efterfrågan betydligt större än utbudet.
Där, menade Lotta Woxblom, finns det en potential att öka lönsamheten inom lövskogsbruket. Det krävs en mer målinriktad skötsel av lövskogen och en bättre kommunikation mellan industri och skogsbruk, men det borde gå att producera mycket av det som i dag importeras inom Sverige.
Löv och skötsel
Anders Karlsson vid SLU i Umeå konstaterade att där tekniken för föryngring, avverkning och transporter har gått framåt de senaste decennierna, röjs det på ungefär samma sätt i dag som för 50 år sedan.
Han presenterade några olika alternativa röjningsformer, där så kallad toppröjning fick störst uppmärksamhet. Vid toppröjning kapar man stammarna högre upp än brukligt.
Vinsterna är att de toppröjda stammarna lever vidare och blir kvalitetsdanande konkurrenter till huvudstammarna, samtidigt som skotten på de toppkapade stammarna drar till sig älgarnas uppmärksamhet och därmed minskar betesskadorna på huvudträden.
Rikard Flyckt