Askåterföring kan vara en viktig åtgärd – men också helt onödig. Dagens verktyg är för osäkra för att kunna ge ett säkert svar, och det kan vara dags att ta time-out och utvärdera vad metoden verkligen tillför.
Det hävdade Jonatan Klaminder, forskare vid Umeå universitet, vid SLU:s skogskonferens i Uppsala förra veckan. Han anser att dagens skogspolitik i vissa delar bygger på osäkra modeller. Det är till exempel inte självklart hur vittringen, som bland annat frigör viktiga näringsämnen i marken, egentligen ska beräknas.
Det finns i dag en oro för att ett intensifierat skogsbruk riskerar att utarma förrådet av så kallade baskatjoner, alltså kalcium-, magnesium-, natrium- och kaliumjoner, som är viktiga näringsämnen och bidrar till att hindra försurning. Det kan på sikt leda till sämre vattenkvalitet och även hota framtida skogsproduktion.
För att hjälpa marken att återhämta sig lämnas till exempel barr och grenar kvar efter avverkning. En annan flitigt använd metod är att återföra näring till marken via aska.
Det är här Jonatan Klaminder menar att skogsbruket måste stanna upp och tänka ett varv till. Han säger att det inte har hänt mycket i diskussionen kring vittring i Sverige sedan 1980-talet, och att mycket av den osäkerhet som tidigare identifierats kring vittringsberäkningar har glömts bort.
– Dagens vittringsmodeller ger information om relativa trender i vittring, men börjar man lyfta in absoluta värden i näringsbalanser till följd av detaljerade skogsbruksmetoder lurar man sig själv och har för god tilltro till uppskattningarna, säger han.
Jonatan Klaminder ser inte askåterföring som en skogsbruksåtgärd, utan snarare som en vattenvårdsåtgärd. Även om han inte vill generalisera ifrågasätter han starkt att använda aska för att ge marken näring.
– Det är kväve som är det begränsande näringsämnet i svensk skogsmark, och det finns inte i aska. Så även om vi trycker på aska som är rikt på kalcium och kalium får vi ingen produktionsökning. Samtidigt är de mängder vi måste tillföra för att det ska ge positiva effekter på vattenkemin så stora att det får ekologiska konsekvenser i skogsmarken.
Det kan dessutom vara så att marken ändå får de baskatjoner som behövs genom vittring och nederbörd.
Jonatan Klaminder håller nu, inom ramen för forskningsprojektet Future Forests, på att jobba med att öka förståelsen för hur processerna fungerar och hur man kan minska osäkerheten kring vittringens bidrag till katjonsförrådet i marken.
Rikard Flyckt