Sådd är en bra föryngringsmetod för mark som passar för naturlig föryngring av tall. Fel utförd kan sådd emellertid bli ett dyrt misslyckande.
Jämfört med naturlig föryngring kan man så också i höjdlägen i Norrland där det är glest mellan fröåren. Bland barrträden är sådd av tall och contortatall vanligast, medan gransådd knappast förekommer.
För en skogsägare kan det vara attraktivt att använda sådd på marker som egentligen inte är lämpliga, eftersom det är klart billigare än att plantera.
Sådd rekommenderas på lavmarker, och där vegetationen är kråkbär, ljung eller lingon. På bördiga marker som gräs- och örttyper blir konkurrensen från hyggesvegetationen för stor för en såddplanta som är upp till en decimeter hög som treårig. På blåbärsmark kan sådd fungera, men kruståteln kan ibland bli så kraftig att såddresultatet blir alltför ojämnt.
Det finns mer lämplig såddmark i norr än i söder där boniteterna generellt är högre.
Även jordarten har betydelse. På mark med finkornig jord som lera, mjäla och högförmultnad torv är det lätt att groddplantorna fryser upp och att det blir syrebrist i plantans rotzon.
På grov sand och grövre jordarter är vattnets kapillärstigande förmåga är dålig. Vattenförsörjningen hos frö och groddplantor blir osäker. Jordarten ska finnas i mellanregistret, det vill säga vara sandig–moig eller moig.
Sådd kräver markberedning eller en hård hyggesbränning som bränner bort det mesta av humusskiktet. Opåverkad mark är en osäker groningsmiljö. Bara en bråkdel av det frö som hamnar utanför markberedning blir till plantor, undantaget är torra och magra lavhedar med tunn humus eller en del magra, fuktiga marker.
En nyutveckling av sådd som metod började omkring 1990. Innan dess var sådden i stort sett bortglömd efter storhetstiden fram till och med 1950-talet.
Genom att "mikropreparera" såddbädden (oftast harvspåret) kunde plantbildningen ökas ordentligt. Vid själva sådden hamnar fröet i små fördjupningar med branta kanter som eroderar och därmed täcker fröet med mineraljord. Det blir skyddat från fåglar, sniglar, jordlöpare och annat samt omges av jämnare fuktighet.
På maskinsidan finns nu utrustningar för säker frömatning, något som tidigare varit ett problem. Ett hygge kunde bli bara delvis besått, vilket ju inte är acceptabelt. I dag är en harv, fräs eller "borste" monterad bakom en skotare, följt av ett hjul som mikropreparerar och sist i ekipaget matas fröet ut, delvis med hjälp av tryckluft.
För både jämn och snabb plantutveckling är det viktigt med bra frö. Man kan antingen så rent beståndsfrö, en mix av bestånds- och plantagefrö, eller enbart plantagefrö. I dag finns inte full tillgång till plantagefrö för alla lägen, men bra beståndsfrö är inget dåligt alternativ.
Det är alltid en fördel om fröet är vitaliserat så att det gror snabbt. Vid sådd är det särskilt viktigt att markberedningen är färsk. Mineraljord som utsatts för regn och torka blir hård i ytan och ogästvänlig för fröet.
Sådd är en skötselåtgärd som passar den självverksamme skogsägaren. Senast 1 juli ska sådden vara klar (contortatall kan sås på hösten).
Det finns olika typer av manuella såddredskap vars viktigaste egenskap är en säker frömatning. Om man inte mikropreparerar marken med en "sko" är det bra om man helt lätt myllar över fröet när man sått.
I Svealand blir en såddplanta en halvmeter på fem år, medan den i nordligaste Sverige behöver tio år för att bli det. Vid den höjden eller lite senare är det dags att plantröja en sådd.
En två- eller trestegsröjning av en lyckad sådd kan ge högkvalitativt virke i framtiden.
Clas Fries
Klassisk metod som kommit igen
Sådd har på senare år börjat dyka upp igen som föryngringsmetod, efter att länge ha varit snudd på försvunnen. Jämfört med naturlig föryngring ger metoden betydligt mer.
Sådd av främst tall var förr en betydligt vanligare föryngringsmetod. Vid Skogsstyrelsens återväxtinventering av föryngringar i slutet av 1950-talet var andelen sådd cirka tio procent.
Föryngringsresultatet var då likvärdigt det för plantering och betydligt bättre än för naturlig föryngring. I södra Sverige var dock resultatet för sådd något sämre än för plantering, men fortfarande betydligt bättre är för naturlig föryngring.
I Skogsstyrelsens återväxtinventeringar av föryngringar från de första åren på 1980-talet hade sådden sjunkit till två–tre procent av föryngringsarealen för att nästan helt försvinna i slutet av 1980-talet då den omfattade endast några promille.
Under slutet av 1990-talet började intresset för sådd åter vakna. Utvecklingsarbete med markberedning, preparering av fröbädd och maskinell sådd gjorde det möjligt att genomföra sådd till ett lågt pris. Bättre tillgång till frö har även underlättat ett återinförande av sådd.
I Skogsstyrelsens återväxtinventeringar börjar sådd dyka upp i igen början av 2000-talet, till en början endast i norra Sverige men den har successivt spridit sig söderut (figur 1). Vid senaste mätningen 2009 omfattade sådden två procent av föryngringsarealen för landet som helhet.
Trots att sådd är under återintroduktion och man kunde förvänta sig misstag har andelen godkända föryngringar varit lika stor som för plantering.
Sådd handlar fortfarande till största delen om tall, men framgångsrika försök med att så contortatall har även genomförts.
Fördelen med att så contortatall är att den utvecklar betydligt bättre rotsystem än när den planteras, och den motstår därmed storm och snötryck bättre och blir rakare.
Redan på 1950-talet kunde man konstatera att sådden var mer riskabel i södra Sverige än i norr. De faktorer som främst försvårar i söder är problem med vegetationskonkurrens.
Ett annat problem är den ökade risken för uppfrysning då temperaturen ofta pendlar runt noll grader. Dessa problem har snarast ökat än minskat sedan 1950-talet på grund av nedfall och klimatförändringar.
Problemen går att hantera genom noggrant val av ståndort och ett gott utförande. Genom att lämna kvar en fröträdsskärm och så under denna, minskar man både problemen med vegetation och uppfrysning. Samtidigt får man lite extra frön från träden.
Sådd erbjuder en möjlighet att föryngra med tall till ett rimligt pris. Det stora antalet plantor innebär i sig ett visst skydd mot viltskador.
Jonas Bergqvist