Angreppen på skjutfältet i Skillingaryd ska hejdas. Skogsstyrelsen och länsstyrelsen planerar öppet krig mot barkborrarna i det militära övningsområdet. Man bildar enad front för att skydda såväl privatskogsbrukets granar utanför området som kvarvarande exklusiv naturgranskog inom. Uppgiften är tuff – det kan röra sig om landets värsta angrepp i år.
Rött som räven? Nej, vi hade fel målbild i bakhuvudet när vi rattade mot Skillingaryd.
Granarna hade hunnit bli bruna, ser vi. Hela skogskanten utmed ena sidan av vägen signalerar trist bråd död. Det är lite av suckarnas väg när vi färdas utmed östra kanten av det militära skjutfältet.
Snart ska ett nytt slag stå här. Myndigheterna planerar resoluta motangrepp. Nu får det vara nog. Barkborrarna ska inte få chans att sprida sig vidare. Övning ska bli allvar.
Men det är komplicerat:
● Det rör sig om det ett av de allra största angreppen. Stormen Gudrun lade grunden. Per spädde på. Sedan 2006 har runt 150 hektar skog drabbats hårt. Halva denna areal med granskog har dödförklarats.
● I år har skalbaggarnas angrepp varit explosiva. Bedömningen är att mellan 5 000 och 10 000 kubikmeter stående granskog har dött (vilket ändå är bättre än befarat!).
● Stora delar av marken är ”minerad”. Detta över hundra år gamla skjutfält hyser blindgångare. Det krävs i princip metalldetektorer och minsökare före varje skogsmaskin och skogsarbetare för att säkra av terrängen.
● Tusen hektar, därav 240 hektar skog, ingår i Natura 2000 som i sig begränsar möjligheterna till skogshygieniskt arbete.
Skogsstyrelsen och länstyrelsen i Jönköpings bildar nu gemensam pakt för att försöka ta udden av nästa års utbrott.
Markägaren, Fortifikationsverket, är med på noterna. Exempelvis har man gått med på att skjuta upp en omfattande stor slutavverkning (räddas vad som räddas kan…) till våren.
– Vi kände att vi måste ta tag i detta när det började löpa amok här ute. Det är dags att återta initiativet sedan staten agerat senfärdigt i barkborrefrågan, säger Thomas Gustafsson, skogskonsulent på Skogsstyrelsens Jönköpingsdistrikt.
Det är, menar han, också lite av en trovärdighetsfråga. Exempelvis vill han även framgent kunna biotopskydda fina områden med gran. Men just nu är det hart när omöjligt. Knappast någon skogsägare vill eller vågar. Barkborrefrågan är inflammerad.
– Här gäller det att fånga upp populationen. För angreppen lär fortsätta i ungefär lika stor skala nästa år, oavsett väder. Det är ett försök att stötta tredje part.
Distriktet axlar rollen som samordnare. Bland annat ska kontakter tas för att involvera skogsbrukarna i grannskapet liksom skogsbolagen.
Det finns dubbla skäl bakom offensiven. Framförallt att förhindra spridning från statlig militär- och naturvårdsskog till privatskogsbruket, men också att rädda resterna av den exklusiva naturgranskog som ännu lever.
– Vi vill ju ha kvar gammal granskog inne i området. Uitfrån bevarandeplanen är området nu delvis förstört, säger Kjell Mohlin, naturvårdsförvaltare på länsstyrelsen som är tillsynsmyndighet.
Arealen orörd naturgranskog i Jönköpings län var redan före massutbrottet i Skillingaryd ”försvinnande” liten, runt en promille.
Kjell Mohlin tycker att granreservaten orättvist får bära skulden att vara yngelhärdar. I grunden, menar han, är naturskogar väldigt ogästvänliga mot granbarkborrar. Gudrun var en extrem storm och händelse – som råkade drabba skjutfältet extra hårt.
Han får medhåll av Thomas Gustafsson som poängterar, för att få perspektiv på frågan, att det är skogsbruket som i grunden är boven i dramat. Granmonokulturer och trakthyggesbruk passar barkborrarna som handen i handsken.
Båda är övertygade om att skjutfältsskogen fram till dags dato varit en stor nettoimportör av skadeinsekter från skogarna utanför (sannolikt också från en flisterminal och ett stort upplag av stormvirke i närheten).
Djungeltelegrafen – via dofterna – har gått varm: Kom hit, grannbaggar – här finns lediga hannar, prima lägenheter och lämpliga barnkammare!
Nästa fas är farlig. Risken är uppenbar för en migration, export, till närliggande privata skogar – och att kvarvarande ”urskog” ryker.
Thomas Gustafsson vill jobba brett och skapa en beredskap i tid. När svärmningen drar igång till våren vill han kunna mobilisera direkt.
En unikt stor operation med krävande logistik väntar:
● Distriktets personal ska hjälpa markägare med sök och plock.
● Riskfria ytor invid vägarna ska ha ringats in med hjälp av metalldetektorer.
● Färskt grantimmer – som fångstvirke – ska köpas in. Nuvarande volym stående frisk skog räcker inte till!
● Inhyrda entreprenörer ska ligga i beredskap och snabbt kunna köra in virket och rulla ut det (modell enstockslager).
● Kapacitet att i tid upparbeta Fortifikationens uppskjutna slutavverkningsbestånd (fångstträd) i rättan tid..
● Virkesbilar ska finnas i beredskap för att löpande byta ut fullt angripet fångstvirke med nytt fräscht oangripet virke.
● Död skog ska ”bombarderas” med feromoner. Doftpåsar och barkborrefällor i mängd skas användas för att förvirra, hålla kvar och knäcka baggarna.
För att förstå vidden av arbetet: Mohlin och Gustafsson pratar om att använda i storleksordningen tusen kubikmeter prima granfångstvirke!
Kjell Mohlin lovordar Thomas Gustafssons initiativ. Det är offensivt. Alternativet att betala ut ersättning till drabbade grannar till skogsreservat löser inte grundproblemet. Det är fair play – men utdebitering på bankgiro påverkar inte barkborrestammarna.
Än är inte projektet helt sanktionerat från Naturvårdsverkets sida. Men Kjell Mohlin räknar med både acceptans och ekonomiskt stöd.
För nu gäller det att komma före – inte efter – barkborrarna.
Den läxan, om någon, har vi nog alla lärt oss.
Dan Rapp
FAKTA
Skillingaryds skjutfält
Skjutfältet anlades redan 1889 och är ett av de äldsta kvarvarande i bruk.
Det ligger i Vaggeryds kommun och omfattar totalt 3 500 hektar, varav 2 000 hektar skött skog samt 1 100 hektar Natura2000-område. Det ingår därmed i det europeiska nätverket för att bevara den biologiska mångfalden.
Skjutfältet – efter över hundra år av minimalt skogsbruk, sargningar via övningsskytte, terrängkörning och bränder – rymmer stora naturvärden. Det mest värdefulla finns i den stora torra, öppna ljungheden samt den slutna ”västliga taigaskogen”. Här ryms en stor mångfald; allt från sandödla och soldyrkande insekter till sällsynta trädlavar och tretåig hackspett.