Skogstyrelsens älgbetningsinventering (Äbin) visar att de årsfärska skadorna på ungskogar med tall ökar i Norrbotten och Västerbotten. Bilden är ungefär densamma för båda länen – på sju år har skadorna i genomsnitt ökat från fem till tio procent.
Förutom Äbin visar till exempel Sveaskogs flyginventering förra året att älgarna är betydligt fler i norra Sverige än vad som är lämpligt med hänsyn till fodertillgången. I ett område på över 1 miljon hektar i Norrbotten räknade man till 16 älgar per 1 000 hektar jämfört med en–två som är mer rimligt utifrån tillgången på foder.
– De höga och oacceptabla älgskadorna på ungskogar med tall får stora konsekvenser för skogsbruket och sågverken i framtiden. Det behövs kraftfulla åtgärder, säger Skogsstyrelsens nytillträdde regionchef Staffan Norin i Umeå.
– Vi har sett ungskogar med mer än 30 procent skadade huvudstammar. Att återbeskoga dessa bestånd innebär stora kostnader för markägaren. Vissa bestånd är så hårt betade att de inte skulle klara skogsvårdslagens krav på godkänd föryngring
Strax innan älgjakten gick Skogsstyrelsen tillsammans med företrädare för skogsbruket och jägarna i Västerbotten ut gemensamt och uppmanade till att skjuta fler kalvar under årets jakt. Åtgärden är positiv för älgstammen då den reproducerar sig bättre. Samtidigt innebär den en minskning av antalet älgar vintertid och mindre skada på skogen, menar parterna.
Martin Lundgren, representant för privatskogsbruket och viltansvarig på Norra skogsägarna, är en av dem som står bakom uppmaningen till jägarna att skjuta mer kalv.
– Det är positivt att vi från alla parter kan gå ut med ett gemensamt budskap, säger han.
Det är markägarna som har ansvaret för att föryngringarna når upp till skogsvårdslagens minimikrav. De ska också se till att bevara den biologiska mångfalden och att träd som rönn, sälg och asp får chans att växa upp till stora träd. Det är också den som äger marken som har yttersta ansvaret för tillståndet på fastigheten när det gäller viltet.
Många skogsägare är också jägare, och alla delar inte skogssektorns bedömning av skadenivåerna.
– När det gäller skogsskador är de flesta markägare ofta rationella utifrån sin egen skog. De överblickar och känner bara till sin egen fastighet eller dess närområden. Medelarealen på privata fastigheter ligger ofta under 100 hektar, säger Martin Lundgren.
– Och betesskadorna är inte jämnt fördelade i terrängen. På många fastigheter ligger skadenivån på en acceptabel nivå medan andra har drabbats mycket hårt. Det är säkert en del av förklaringen till att privata markägare tycker så olika.
Martin Lundgren tror att de metoder som används för att kartlägga älgbetningsskadorna kan vara svåra att ta till sig, att de är för svåra att associera till.
– I stället för procent skador skulle vi kunna sätta andra mål, att det till exempel ska vara minst 1 600 oskadade huvudstammar på 90 procent av arealen när beståndet lämnar beteshöjd.
Lundgren är inte heller främmande för att belöna de jägare som skjuter fler älgar. En fast fällavgift gynnar inte högre avskjutning. En högre fast arealavgift men ingen fällavgift kan vare ett alternativ då kostnaden för att fälla ytterligare ett antal djur inte ökar.
Nu återstår att se hur många jaktlag som hörsammar uppmaningen i Västerbotten. På länsstyrelsernas hemsidor kan vi följa fällningsresultaten. Inte förrän en bit in på nästa år vet vi vilken effekt uppmaningen har gett.
Anna F Strömbäck