Det går fortsatt nedåt för miljöhänsynen vid avverkning, och skillnaderna i olika delar av landet är stora. Men försämringen går långsammare än tidigare, och vissa kurvor pekar uppåt.
Skogsstyrelsens årliga så kallade polytaxinventering visar genom stickprover vilken natur- och kulturmiljöhänsyn som tas i samband med avverkningar. Utgångspunkten är kraven i skogsvårdslagens paragraf 30.
Den senaste inventeringen, som avser avverkningssäsongen 2008–2009, visar att andelen enskilda skogsägare som uppfyller lagens krav minskar jämfört med året innan, medan andelen övriga skogsägare (bolag och offentliga) i stort sett håller samma nivå som tidigare.
Gruppen ”övriga” ligger på en något högre nivå än de enskilda.
I förhållande till sektorsmålen, som Skogsstyrelsen beslutat om efter dialog med skogssektorn, är det med något undantag en lång väg kvar att gå.
En minskad försämringstakt totalt, alltså – är det ett bra resultat?
– Nej, långt ifrån, säger Mikael Norén, enhetschef på Skogsstyrelsen. Den skogspolitik som det här ska manifestera har funnits sedan 1993, och med tanke på de diskussioner som förts med sektorsansvariga och med den kunskap vi har i dag borde praktiken kunna prestera något bättre.
Mikael Norén säger att trovärdigheten för den svenska modellen på sikt kan hotas om inte miljöhänsynen blir bättre, men tillägger också att det är viktigt att analysera vad som görs rätt där kurvorna går uppåt; för enskilda skogsägare i Götaland och norra Norrland.
Att målen inte nås behöver inte betyda att det lämnas för lite kvar efter avverkningen. Fjolårets analys visade att det snarare ofta handlade om att det mest värdefulla inte hade prioriterats.
– Vi som myndighet måste bli tydligare och duktigare, säger Mikael Norén. Beställarnas kompetens behöver höjas, och alla måste dra åt samma håll.
Skogsnäringens egna inventeringar visar en annan, mer positiv bild än Skogsstyrelsens. Det är i dagsläget inte klart vad skillnaden beror på. Också den frågan ska nu utredas närmare.
Rikard Flyckt