Barkborresäsongen är i full gång. Hur illa det blir i år vet vi inte än. Men det är viktigt att göra rätt saker även i år. Skogsstyrelsens insektsexpert ger dig här ett knippe handfasta råd för hur du bör gå till väga.
Den 24 april satte granbarkborren igång med svärmningen i södra Sverige, och den närmaste veckan var det stora mängder barkborrar ute och flög. I skrivande stund, den 5 maj, har det kommit svalare väder och ett efterlängtat regn, men så snart värmen kommer tillbaka lär barkborrarna börja svärma igen.
De tidiga granbarkborrarna har nu nosat rätt på färska granvindfällen och färskt avverkat virke i skogen och vid bilvägar. Barkborrarna avslöjar sin närvaro genom de bruna gnagmjölshögar som syns på barken.
Det är viktigt att sådant virke nu körs bort till industri så snart som möjligt. Väntar man för länge kan föräldradjuren ge sig iväg och svärma om (så kallad syskonkullsvärmning). Har man bara enstaka granvindfällen som inte lönar sig att sälja, bör man barka dem så att barkborrarnas ägg och larver torkar ihjäl. Glöm inte att barka stockarna runt om.
Granbarkborren lägger också ägg på undersidan även om det inte blir några gnagmjölshögar där. Gnagmjölet från undersidan ramlar ju ner i mossan och där ser man det inte. Att hugga upp ved är också en bra metod att torka ut barkborrar, men klyvningsarbetet måste vara färdigt i mitten av maj i så fall.
När allt liggande virke är koloniserat börjar granbarkborrarna attackera stående friska (men stressade) granar.
Här gäller det att vara uppmärksam och plocka bort rätt träd. Det är mycket vanligt att man missar de nyangripna träden. Nyangripna granar har brunt gnagmjöl kring stambasen och friskt gröna barr. Det är dessa granar man måste söka upp och plocka bort, avverka och barka eller köra bort från skogen.
Det vanligaste felet många gör är att avverka de granar som står och vissnar nu i början av maj och har vitt gnagmjöl vid stambasen, men dessa blev angripna redan i fjol och har nu inte längre några granbarkborrar kvar.
Det vita gnagmjölet produceras av den randiga vedborren, som odlar svamp i veden åt sina larver. För att klara detta måste veden ha varit död tillräckligt länge för att ha börjat jäsa. Därför är det vita gnagmjölet på stående granar ett mycket tydligt tecken på att granen angreps redan i fjol.
Man kan tycka att det är konstigt att barren på många av de granar som angreps i juli 2008 inte vissnar förrän i april–maj 2009, men det beror på att barren är anpassade att klara vintern.
Redan på högsommaren börjar barren lagra upp stärkelse i barren. Under vintern, när marken är frusen och rötterna inte kan leverera något vatten, bryter barren ner sin lagrade stärkelse till vatten under soliga dagar. De är mycket bra på att hushålla, men fram i april–maj, när vårsolen gassar, måste de få vatten via rötterna igen.
När barkborrarna angrep granen på sensommaren skar de därigenom av näringstillförseln från barren till rötterna. Under hösten kämpade rötterna vidare med att transportera upp vatten till barren i splintveden. Men utan näring går det inte så länge, och nu har rötterna svultit ihjäl.
Ofta vissnar angripna granar mycket snabbare, men det beror på att granbarkborren också brukar ha med sig en blånadssvamp som infekterar splinten. Vissa typer av blånadssvampar är mycket aggressiva och stoppar även vattentransporten uppåt i splinten. Då vissnar barren mycket fortare. Ved som är angripen av blånadssvamp får en blåaktig färgton på (delar av) splinten. Det syns mycket tydligt när man sågar i virket.
I barken på de fjolårsangripna granarna finns det också olika barkborrar, men av arter som är helt ofarliga och rent av nyttiga för den växande skogen. Vanligast av dessa är bleka bastborren och håriga barkborren. De är nyttiga för granskogen därför att de också tjänar som föda åt de rovdjur som också äter granbarkborren.
Lämnar man kvar sådana granar som granbarkborren lämnat odlar man i stället upp barkborrefiender som myrbagge, styltflugor, kortvingar med flera. Dessutom blir de stående döda granarna också med tiden lämpliga boträd åt hackspettar och andra fåglar som också äter granbarkborrar.
Resten av sommaren är svår att sia om, men om barkborrarna följer samma tidsschema som i fjol kan vi förvänta oss att andra generationen börjar svärma veckan efter midsommar om det är varmt väder då. I fjol svärmade andra generationen två månader efter föräldradjurens svärmning.
Snytbaggarna får man inte heller glömma. Det som hjälper är förebyggande åtgärder. Ju fler åtgärder desto bättre överlever plantorna. Bäst är kombinationen av markberedning, skyddsbehandlade plantor och skärmträd.
Gör man detta överlever mer än 90 procent av plantorna. Sätter man obehandlade plantor utan markberedning dör normalt 80 procent av dem.
Gunnar Isacsson
Så stoppar du borrarna i år
Nu: Sök och plock – avverka granar (liggande och stående) med brunt gnagmjöl och gröna, till synes friska barr. Kolla på www.skogsstyrelsen.se när det är extra viktigt att leta efter nyangripna granar. Barka angripet färskt granvirke. Så länge det finns ägg, larver eller puppor mellan barken och veden fungerar metoden. Töm feromonfällorna regelbundet så inte barkborrarna ligger och ruttnar i fällorna.
Från slutet av juni: Fortsätt med sök och plock fram till augusti–september. Det kan bli angrepp hela säsongen. Följ svärmningsaktiviteten på Skogsstyrelsens hemsida.
Alltid: Spara granar som dött av andra orsaker än granbarkborre. Minska riskerna inför framtiden genom att gynna olika trädslag och öka lövandelen. Minska stormrisken genom att gallra färdigt granbestånden i relativt unga år. Anlägg nya ståndortsanpassade bestånd med markberedning, skyddsbehandlade plantor och spara gärna stormfasta skärmträd.