Sök och plock är fortfarande huvudmetoden mot granbarkborren. Ett komplement kan vara att i ett akutläge sprida björkdoft i granskogen, så att borrarna tror att de befinner sig i en lövskog och flyger någon annanstans.
Utan tvivel skulle hotet från granbarkborren minska om södra Sverige till större del bestod av bland- och lövskogar. Jactel och Brockerhoff (2007) visar i en metaanalys av 119 artiklar att blandskogar oftast uppvisar färre insektsskador – särskilt när det gäller specialister som granbarkborren.
Det är ju rätt uppenbart att specialiserade skadeinsekter har svårare att föröka sig när värdväxten blir mindre talrik. Men en stor roll spelar också doftdiversiteten: svårigheten att hitta värdväxten för en luktstyrd insekt, när lukter från olika växter blandas.
Många människor känner till att insekters egna artspecfika signalsubstanser, feromoner, är oerhört kraftfulla signaler, som kan användas för att till exempel lura en art som är skadedjur i mängder in i fällor. Att denna signal fungerar i praktiken vet alla som satt upp en barkborrefälla efter Gudrun!
Att insekter dras till dofter från sina värdväxter är ju också känt sedan länge, men att de också reagerar kraftigt på vissa dofter från icke-värdväxter är bara känt sedan drygt 15 år.
Barkborrar på barrträd både i Europa och Nordamerika är bland de bäst studerade insekterna vad gäller doftdiversitet. Anledningen är ganska uppenbar: sådana dofter skulle kunna användas för att ”lura” till exempel ett barrträdsdjur att det befinner sig i en lövskog och bör söka sig bort från området.
Även om alla aktörer inom skogs-Sverige vore överens om att ändra inriktningen bort från gran omedelbart, hade vi en verklighet med kraftig grandominans att hantera under lång tid framöver. Här skulle ”konstgjorda blandskogar” med icke-värdväxtdofter kunna erbjuda en alternativ lösning i utsatta skogspartier, särskilt när ett varmare klimat ökar hotet från barkborrarna.
Bryr sig verkligen granbarkborren om björkdofter? Omfattande grundvetenskapliga undersökningar 1995–2001 vid SLU i Alnarp identifierade en hel rad substanser från blad och bark av lövträd från asp och våra två björkarter som visade aktivitet på antenner och i fällor för den åttatandade. Parallellt arbete i Kanada med flera andra arter som visade att dessa olika barrträdsspecialister känner av delvis olika substanser från icke-värdväxterna.
Det har i vår senasteforskning visats att finns gott om känsliga mottagare (sinnesceller med specifika receptorer) på antenner och de reagerar tydligt (med minskad attraktion) på både naturliga och syntetiska dofter från björk och andra lövträd (”Non-Host Volatiles”, NHV). Dessutom finns en samverkanseffekt (synergism) med doftämnen från gammal granbark (verbenon).
Tidigare erfarenheter från Europa och Nordamerika. Redan på 1980-talet gjordes försök med en inhiberande substans från gamla angripna barrträd, verbenon, på flera arter för att avvärja attacker i både USA och Europa.
För den åttatandade granbarkborren var resultaten ur praktisk synpunkt misslyckade. Försöken visade en alltför liten effekt. Det var uppenbart att för praktisk användning behövdes flera signaler som kunde samverka, till exempel de nya NHV-substanser som vi funnit från löv och bark.
2000–2001, första försöket med granbarkborre. Det första skarpa försöket att skydda stående granar i utbrottsomåden baserat på vår NHV-blandning gjordes i Sumava nationalpark på gränsen mellan Tjeckien och Tyskland 2000 och 2001. Båda åren, med mycket olika tryck av granbarkborre, visades en reduktion av angreppet med ca 60 procent i antal dödade/angripna träd.
2006–2007, Slovakien och Sverige. Under 2006–2007 gjordes försök i Slovakien med olika doser med nyutvecklade dispensrar i beståndskanter (vartannat träd eller varje träd i ytterkant, eller varje träd i två rader).
Slovakien gav relativt bra effekt med en klar minskning av angrepp med en ökad dos NHV, trots kraftiga angrepp med mer än 50 procent dödade träd av de obehandlade. I Småland fick vi inga begrepp på behandlade avsnitt och ytterst få i obehandlade. Däremot fick vi angrepp direkt utanför försöksområdet.
2008. Under 2008 gjordes ett antal akutinsatser i naturreservat i samarbete med Skogsstyrelsen och länsstyrelser i Småland och Östergötland. De var alltför hastigt utlagda för en strikt statistisk analys, men likväl med en intressant trend. Antingen fanns ingen skillnad eller så var det färre attacker i behandlade zoner.
Nya tag 2009. Nya försök genomförs av Skogsstyrelsen i reservat i södra Småland, bland annat för att skydda särskilt värdefulla trädgrupper och av Kinesiska Skogsakademin i nordöstra Kina.
Kostnad och nytta. Försöken ovan är förvisso utförda i relativt stor skala, men inte med ekonomisk utvärdering. Metoden kan inte direkt jämföras med till exempel massfångst med fällor eftersom man här direkt skyddar träden och deras närmaste område, medan fällor/fångstvirke fungerar indirekt genom minskning av barkborreantalet i landskapsskala.
I samarbete med Högskolan i Kalmar provar vi en förenklad syntesmetod för den dyraste komponenten i NHV-blandningen.
Hur skulle man kunna använda icke-värdväxtdofter (NHV) i praktiken? Förmodligen är det effektivaste att använda NHV plus verbenon för att stabilisera utsatta skogskanter mot fortsatta angrepp, efter att första angreppen behandlats med ”Sök och plock”. Vi tror att man bör komplettera med feromonfällor för att fånga desorienterade baggar (”push’n’pull”).
Ska vi nu i framtiden ut och spruta NHV i hela skogen när det är risk för barkborreutbrott? Nej, NHV-behandling kommer alltid att vara en ren akutågärd i pågående angreppshärdar som kompletterar basåtgärden ”Sök och plock”. Metoden med ”konstgjord blandskog” är dock troligen av generellt värde. Vi har också, i samarbete med INRA i Bordeaux, testat ett likartat koncept mot tallprocessionsspinnaren med en annan substans från björk som fungerat mycket bra.
Kan vi öka doftblandningen i skogarna på annat sätt? Ja. Långsiktigt bör man av flera skäl sträva efter blandade, doftdiversa skogar. Rena granskogslandskap kommer inte att vara stabila i framtidens klimat.
Fredrik Schlyter & Christian Schiebe
Kemisk Ekologi, Växtskyddsbiologi, SLU Alnarp
Fotnot: Forskningen har genomförts genom grundvetenskapligt stöd från SJFR/Formas och EU. Anslag för de mera praktiska försöken har erhållits från Växtskyddsbiologi, Alnarp, SLU, Såg i Syd och Fonden för skogsvetenskaplig forskning (Skogsfakulteten SLU), Forskningsutveckling Kalmar, samt från Stina Werners fond.
Hur funkar ”konstgjord blandskog”? NHV-signalen (Non-Host Volatiles) ger inte ett absolut skydd, som en massiv insekticidbehandling kan ge. Snarare hjälper vi levande träd att försvara sig själva genom att minska mängden baggar som landar på trädet och testar. Man kan också se det som att metoden ökar effektiviteten hos feromonfällorna när baggarna störs i sitt sök efter värdträdet och då tvingas vara på vingarna under en längre tid.
Vi har en ”hästlös vagn". Hur långt har tekniken egentligen kommit i den tillämpade utvecklingen för praktiskt skogskydd? Om vi tänker oss att denna teknik vore bilen, så har vi inte kommit till T-Forden ännu. Vi har dock en ”hästlös vagn” som kan rulla framåt för egen maskin och som Otto och Diesel just har patenterat sina motorer för.
Mycket återstår att lära sig om dispenserutveckling (verkanstid, kostnad) och om hur vi ska allokera signalerna: dispensrar på alla träd som nu, eller färre men kraftigare dispsensrar?
Mer fakta på webben
Mera om doftdiversitet: http://www-vv.slu.se/fs/semiodiv/
Grundforskning på engelska om insekter och deras val av värdväxter: http://ice3.se/
Om granbarkborren som klimatförändringens vinnare: http://klimatantologi.slu.se/res/Vadhanderpdf/granbarkborren.pdf