Regeringen vill utreda större sanktionsmöjligheter för brott mot skogsvårdslagen. Det ska dock inte gälla paragraf 30, den enda i SVL som handlar direkt om naturhänsyn. Sedan paragrafen infördes 1994 har ingen fällts för brott mot den.
Detta trots att överträdelser är mycket vanliga. En fjärdedel av avverkningarna i landet når till exempel inte upp till lagens krav på naturhänsyn enligt Skogsstyrelsens senaste inventering.
– Om du parkerar i fel ruta här utanför så får du ofta ett straff. Det får du däremot inte om du hugger ner ovärderliga naturvärden, säger Johan Nitare som är biolog på Skogsstyrelsen i Jönköping.
Han var själv med om att skriva lagen och tyckte redan då att konstruktionen var svag.
– Vi har hängt upp hela vårt skogsbruk i dag på något som är fullständigt tandlöst. Det är i stort sett omöjligt att bli dömd.
Paragraf 30 är skriven på ett ovanligt sätt. Ett direkt brott mot den ger ingen påföljd. För att någon ska kunna dömas måste Skogsstyrelsen först ha skrivit ett föreläggande, som talar om för en markägare vad han eller hon inte får göra.
Sådana förelägganden används dock relativt sällan. Förra året skrevs inte ett enda i de distrikt som svarade på SkogsEkos undersökning.
– När det väl skrivs handlar det ofta om grova fall där markägaren vägrar ta hänsyn till ett örnbo eller så. Men har man väl fått ett sånt föreläggande är väl ingen så dum att man gör precis det, säger Johan Nitare.
När lagen skrevs vägde skogsbrukets röst tungt, menar han.
– Skogsstyrelsen har historiskt haft ett nära samarbete med skogsbruket, och deras önskan är att allt som har med natur och miljö att göra ska bygga på frivillighet. Hänsynsreglerna ska finnas där som allmänna rekommendationer, som invaggar folk i tron att lagen skyddar natur- och kulturvärden.
Bertil Österberg är chefsjurist på Skogsstyrelsen. Han förklarar den ovanliga konstruktionen av paragraf 30 med att bestämmelserna är så allmänt hållna att det skulle vara svårt att avgöra i rättssalen var gränserna går.
Varför kan de inte skrivas mer preciserat?
– Man har gjort bedömningen att naturen är så svår och komplex att det är svårt att definiera det här exakt. Vad som till exempel är en hänsynskrävande biotop. Visserligen skulle några punkter kunna plockas ut och definieras, men då har man tyckt att det skulle vara konstigt om de blev direkt straffbara bara för att de är mer lättdefinierade.
Regeringen kommer att ge Skogsstyrelsen i uppdrag att utreda större sanktionsmöjligheter för brott mot SVL, men det kommer inte att gälla paragraf 30.
Utredaren Maggie Mikaelsson föreslog att paragraf 30 också skulle ingå i en sådan utredning eftersom överträdelserna mot den är så många. Regeringen sa dock nej till detta. Tora Leifland Holmström, politiskt sakkunnig på jordbruksdepartementet, förklarar varför.
– Man skulle bli tvungen att göra väldigt detaljerade bestämmelser för att det ska bli rättssäkert. Och det skulle strida mot skogspolitikens allmänna inriktning som är frihet under ansvar.
Varför är den friheten så viktig?
– Det är en ideologisk inställning kan man väl säga. Vi tycker också att skogspolitiken hittills har varit framgångsrik genom att garantera en mångfald inom skogsbruket. Frihet behöver ju inte betyda rovdrift.
Hennes recept för att komma till rätta med problemet är inte nytt: utbildning och rådgivning.
– Det låter ju inte så häftigt, men i nuläget bedömer vi inte att en mer detaljerad lagstiftning behövs. Om vi märker att utvecklingen går åt fel håll så får vi se över vad vi kan göra.
Anna Froster