Förra året anmäldes 56 brott mot skogsvårdslagen, men bara sex fall ledde till åtal. Det visar siffror från 37 av Sveriges 43 Skogsstyrelsedistrikt. En stor del av brotten preskriberas innan de tas upp av åklagaren. Handläggare på Skogsstyrelsen oroar sig för att detta urholkar respekten för lagen.
Per-Anders Ingebro har jobbat på Skogsstyrelsen i södra Dalarna i 31 år. På den tiden har det varierat vad en anmälan för brott mot skogsvårdslagen har lett till.
– Vissa perioder har det ofta blivit fällande domar, men under 2000-talet har de lagts ner i stor utsträckning.
Förra året gjorde hans distrikt två anmälningar men de har ännu inte behandlats av åklagaren. Han hyser inget större hopp om att det kommer att bli några domar.
– 2006 gjorde vi också två anmälningar men de lades ner. Trots att de var klockrena – skogsägarna hade avverkat utan att skicka in avverkningsanmälan.
Det ena fallet blev liggande i två år innan åklagaren tog upp det. Därmed hann brottet preskriberas.
Det andra gällde ett bolag, som erkände att anmälan hade uteblivit och att det var ett misstag från deras sida. Åklagaren svarade: ”Det kommer inte att kunna visas annat än att berörd part avsett att göra anmälan men att sådan inte inkommit till Skogsstyrelsen på grund av något administrativt misstag. Mer än ringa gärning kommer då inte att kunna visas.”
– Det var ett väldigt konstigt skäl. Har man gjort fel så har man gjort fel. Många tycker nog att det känns lite meningslöst att anmäla när det inte leder någonstans, säger Per-Anders Ingebro.
Samma känsla har Bo Hultgren som är distriktschef i Sjuhärad i Västra Götaland.
– Har man en lag som inte får några konsekvenser så kanske man ska fundera på om man ska ha en sån lag.
Han upplever en utbredd oro för att respekten för skogsvårdslagen ska urholkas. Även om rådgivning är Skogsstyrelsernas huvudinstrument så är domar viktiga för att hålla nivån uppe, menar Bo Hultgren.
– Det behövs domar då och då som tydliggör vad som gäller. Det säger även skogsägare som jag har diskuterat det här med.
Majoriteten av brotten handlar om att markägaren inte kommit in med avverkningsanmälan till Skogsstyrelsen. Spelar det så stor roll om någon missar att skicka in en sådan?
– Det är ju vår chans att påverka avverkningar som kan skada nyckelbiotoper eller fornlämningar. I många fall får det inga konsekvenser att missa en avverkningsanmälan, men när det gäller känsliga områden kan det leda till väldigt onödiga misstag. Och enligt Murphy´s lag så är det ju ofta där det händer.
Mats Palm är chefsåklagare i Malmö med ansvar för bland annat skogsvårdsärenden, och han har full förståelse för problemet. Däremot ser han ingen enkel lösning.
– Vi har väldigt mycket att göra, helt enkelt.
De senaste tre åren har antalet ärenden ökat med drygt tio procent, och eftersom brott mot skogsvårdslagen, SVL, inte hör till de prioriterade områdena så blir de lidande.
– Till att börja med måste vi börja med de ärenden där människor sitter frihetsberövade, vilket sällan gäller för skogsvårdslagen. Sen finns det ett antal andra områden som vi är ålagda att prioritera. Bland dem finns ärenden enligt miljöbalken, men inte SVL.
Detta syns i statistiken. Av brotten mot miljöbalken klarades 48 procent upp 2007 och 52 procent lades alltså ned. Motsvarande siffror för SVL är inte framtagna men enligt SkogsEkos undersökning klaras endast elva procent av brotten upp.
En oanmäld avverkning kan i vissa fall bryta mot både skogsvårdslagen och miljöbalken, men enligt Skogsstyrelsens instruktioner ska handläggarna välja skogsvårdslagen i första hand, enligt Bertil Österberg som är chefsjurist på Skogsstyrelsen.
Är inte det en konstig prioritering, med tanke på att åklagarna reder ut miljöbrott i större utsträckning?
– Jo, vi har diskuterat det där på tjänstemannanivå och det är kanske inte så lyckat. Det kan vara aktuellt att ändra den rekommendationen,
Han och hans kollegor vill att brott mot skogsvårdslagen ska klassas som miljöbrott. Hittills har bara brott mot miljöbalken ansetts som miljöbrott, men Bertil Österberg skulle vilja vidga begreppet.
Det är dock en lång process att sprida ett nytt synsätt ute bland landets åklagare. Och även om det lyckas är det svårt att helt komma ifrån tidsbristen hos åklagare och polis. För att få fler uppklarade fall när det gäller SVL skulle det antingen behövas fler utredare eller att ärendena kunde gå en annan väg, menar Bertil Österberg.
– En lösning skulle kunna vara ett avgiftssystem för en del av brotten, så att vi inte behövde gå via polisen.
Detta är något som den senaste skogsvårdspropositionen tar upp. Direkta sanktionsavgifter för vissa brott mot skogsvårdslagen, ungefär som p-böter, är något som regeringen vill att Skogsstyrelsen ska utreda.
Det är dock tänkt framför allt för paragraf 14 om utebliven avverkningsanmälan. Majoriteten av de anmälda brotten gäller just paragraf 14, men det är relativt sett ett av de mindre allvarliga brotten. För grövre brott mot skogsvårdslagen skulle situationen vara oförändrad.
– Vi har inte sett några större problem med brotten mot de övriga paragraferna, med undantag för generella hänsynen som tas upp av paragraf 30. Men det är svårt med sanktioner eftersom den är så allmänt skriven, säger Tora Leifland Holmström som är politiskt sakkunnig åt jordbruksminister Eskil Erlandsson.
Hon hoppas att en utökad rådgivning och utbildning är lösningen, snarare än lagar och sanktioner.
Anna Froster