Skogsstyrelsens hantering av statistik kring miljöhänsyn hamnade i medial skottglugg i början av maj. Frågan en och annan har ställt sig är om myndigheten går i otakt med sig själv i naturvårdsfrågorna.
Det var ett reportage i P1:s Kaliber som satte stenen i rullning. Programmet tog upp frågan om hur bolag och andra hanterar naturhänsynen i skogen, och ifrågasatte bland annat Skogsstyrelsens hantering av statistiken kring miljöhänsynen vid avverkning (den så kallade polytaxen).
Det mest omdiskuterade fallet var statistiken för Dalarna, där personalen lokalt ville gå ut med siffrorna, men myndighetsledningen ansåg att det var olämpligt eftersom det inte går att göra statistiken tillräckligt tillförlitlig för ett enstaka län.
– Man kan helt klart använda materialet till att diskutera med ett skogsbolag eller en skogsägare och säga ”det här ser inte bra ut”. Det viktiga är att vi använder uppgifterna i dialog med skogsbruket och att det ska vara ett lärande i det. Men man kan inte använda dem i nationella jämförelser, då går vi utanför vad siffrorna är säkrade för, säger Skogsstyrelsens generaldirektör Monika Stridsman.
Hon tycker inte att Skogsstyrelsen har begått något fel när det aktuella materialet till slut inte lämnades ut. Men hon är självkritisk när det gäller den interna kommunikationen, och säger att värdegrundsarbetet inom myndigheten behöver bli tydligare.
– Det är en ledningsfråga, och där har jag självklart det yttersta ansvaret. Men ska jag hitta någon förklaring till det här så kan det vara att det inte är så längesedan vi blev en enda myndighet – det ställer stora krav på en nationell myndighet att jobba på samma sätt i hela landet. Vi har haft olika kulturer i olika delar av landet och det får ta sin tid, men i just det här fallet kanske det hade varit bra om vi hade kommit lite längre.
Även skogsvårdslagen som sådan har kritiserats för att vara tandlös. Monika Stridsman menar att den lag som finns ska användas fullt ut; så länge man inte gör det kan man inte bevisa att den faktiskt fungerar. Och, menar hon, den har inte använts fullt ut.
– Våra jurister är tydliga med att vi behöver många fler domar och överklaganden på våra förelägganden och beslut för att kunna säkerställa vad lagen egentligen säger. Många säger att det inte är någon idé att åtalsanmäla eftersom åklagarna ändå lägger ned, men det är inte vår sak att göra den bedömningen.
Monika Stridsman tror att det kan betyda en del att det blir känt att Skogsstyrelsen gjort en åtalsanmälan – dels sätter det press på dem som hanterar skogen, dels kan det också på lite sikt bidra till att fallen faktiskt tas upp av åklagarna.
Honnörsbegreppet för arbetet med naturhänsyn är ”frihet under ansvar”. Monika Stridsman anser att skogsbruket behöver ta ett större ansvar för att det ska bli bättre.
Hon beskriver även det som en ledningsfråga, och lägger till att det kan vara lättare i ett bolag än i en skogsägarförening, där det kanske inte räcker med medvetenhet hos ledningen för att det ska få genomslag längst ut i organisationen.
– Vi behöver också titta på varför det finns så skilda bilder av hur det ser ut i skogen – det är inte tillfredsställande att det är så.
De så kallade sektorsmål som finns tas inte riktigt på allvar, menar Monika Stridsman. ”Sektorn” är i det här fallet lika med skogsbruket.
– Vi måste kanske fokusera ännu mer på just dem och hitta de rätta drivkrafterna.
Rikard Flyckt