Det är inte bara granbarkborren som härjar i de mellannorrländska skogarna. Också den dubbelögade bastborren angriper granar.
Under den senaste tiden har vi nåtts av larmrapporter om skador orsakade av granbarkborre i norra Sverige.
För att få bättre kunskap om utbrottet har SLU, tillsammans med SCA, under vårvintern 2011 genomfört en undersökning av 60 dödade träd fördelade på tolv olika bestånd i skadeområdet. Det kan därför vara på sin plats att nu sammanfatta vad vi vet om situationen.
Tyvärr saknas bra uppskattningar av skadornas storlek och tidsmässiga förlopp. Men skadade bestånd rapporteras nu från ett vidsträckt område inkluderande Medelpad, Ångermanland och Jämtland. Redan 2008 verkar en del träd ha dödats i åtminstone Medelpad. Under 2009 och 2010 har många angripna bestånd upptäckts.
En förklaring som framförts till varför utbrottet startat är den storm som drabbade delar av skadeområdet under påsken 2007, och som fällde cirka 100 000 kubikmeter skog. Uppskattningsvis hälften av denna volym blev liggande kvar i skogen i form av strövindfällen vilket kan ha bidragit till att antalet granbarkborrar ökat.
Men detta är förmodligen inte den enda förklaringen. Det verkar nämligen också som om skogens motståndskraft mot barkborreangrepp varit nedsatt.
Inte bara granbarkborre
Syftet med vår undersökning var att klarlägga (1) om andra barkborrar än granbarkborren är inblandade i utbrottet, (2) hur väl granbarkborren lyckats med sin förökning och (3) i vilken utsträckning granbarkborren övervintrar under barken på de dödade träden.
Som väntat dominerade granbarkborren i de undersökta träden. Men även en annan barkborre, den större dubbelögade bastborren, förekom i många av träden. Den arten förökar sig vanligtvis i stående kraftigt undertryckta granar eller i toppen av granar dödade av granbarkborren. Men under torra och varma somrar, som förmodligen minskar skogens motståndskraft, har den på egen hand också angripit mer vitala träd.
Därför indikerar förekomsten av den dubbelögade bastborren att det nu pågående utbrottet också till en del beror på att trädens motståndskraft varit nedsatt.
Färre granbarkborrar
Vår undersökning visar också att det i de flesta fall inte gått särskilt bra med förökningen för granbarkborren. Detta talar för att det kommer att vara färre granbarkborrar i vår än vad det var förra året. Dock verkar det också finnas angripna bestånd där det verkar ha gått bättre för granbarkborren.
Vinteravverkning ingen effektiv bekämpningsmetod
En annan intressant iakttagelse från vår undersökning är att endast 10 procent av granbarkborrarna som utvecklats i de dödade träden också stannat kvar för att övervintra under barken. Resten har lämnat träden och övervintrar i stället i marken där de är skyddade mot extremt låga temperaturer av ett isolerande snötäcke.
Tillsammans med den låga förökningsframgången innebär detta att få granbarkborrar följer med vinteravverkade dödade träd ut ur skogen.
En annan nackdel med vinteravverkning av dödade träd är att många av granbarkborrens fiender övervintrar under barken och därmed riskerar att följa med de avverkade träden ut ur skogen. Detta kan undvikas genom att man väntar med avverkningen till hösten året efter träden dödats då fienderna hunnit lämna träden.
I detta sammanhang är det viktigt att påpeka att vinteravverkning inte ska förväxlas med avverkning av nyligen angripna träd under sommaren (så kallad sök och plock) då ju granbarkborrarna med sina avkommor följer med virket ut ur skogen.
Hur kommer det då att gå under 2011?
Avgörande för hur utbrottet kommer att utvecklas framöver är trädens motståndskraft som i sin tur påverkas av vädret. Våra resultat tyder på att färre träd kommer att dödas av granbarkborre i år än förra året. Men en torr och varm sommar kan förvärra situationen och resultera i att angreppen blir lika stora eller kanske till och med större.
När det gäller den dubbelögade bastborren förväntar vi oss att angreppen upphör när trädens motståndskraft är återställd.
Det är nu viktigt att bättre kartlägga angreppens omfattning både geografiskt, och i volymer räknat. Vi hoppas också kunna upprepa den ovan beskrivna undersökningen till hösten för att följa hur det gått för barkborrarna under den kommande sommaren.
Tillsammans ger detta ett bättre underlag för bedömningar om utbrottet kommer att minska eller öka framöver.
Martin Schroeder
Inst. för ekologi, SLU i Uppsala
Fotnot: Rapporten finns att läsa i sin helhet här.