Contortatallen är tålig, producerar mer än vanlig tall och kan användas på ungefär samma sätt. Men det finns också risker med trädslaget, bland annat för den biologiska mångfalden.
Contortatallen påminner om tall, särskilt i yngre ålder. Barren har en grönare nyans, och trädkronan upplevs i regel tätare och frodigare än hos tallen. Stammen får inte tallens karakteristiska tjocka skorpbark nedtill med ljusbrun glansbark högre upp, utan liknar mer en granstam. I närheten av yngre contortabestånd kan man ibland känna en tydlig citrusdoft från barren.
Kvistrensningen sker långsammare än hos tallen. Kottarna sätts tidigt och kan producera mogna frön vid lägre temperaturer än tall. I Sverige kan naturlig fröspridning ske även under normala förhållanden.
Stig Hagner, professor vid SLU och skogsvårdschef vid SCA, hade en viktig roll i den storskaliga introduktionen av contortatall i svenskt skogsbruk.
Men historien börjar tidigare. 1910 planterades ett mindre bestånd av contortatall i Finland. Redan efter tio år visade det ”en häpnadsväckande god utveckling”.
Åren omkring 1930 anlades ett antal försöksplanteringar på olika platser i Sverige. På 1950-talet var intresset större för sibirisk lärk än för andra trädslag, till exempel contortatall.
För SCA hade contortan utöver den snabba tillväxten den viktiga egenskapen att virket var mer lämpligt som fiberråvara (än lärk). Under 1960-talet startades ett introduktionsprogram i samverkan med svensk skogsforskning. Man anlade bland annat proveniensförsök, halvpraktiska försök, förbandsförsök och fröplantager.
Den storskaliga introduktionen startade 1968 på dåvarande Iggesund AB:s marker. SCA inledde sitt program 1973 med målet att skogsodla 140 000 hektar under en tioårsperiod. Även andra skogsbolag, dåvarande Domänverket och privata skogsägare har anlagt contortaskogar.
En konsekvens av skogsbrukets ambitioner är att det finns 550 000–600 000 hektar contortaskogar i landet. Det motsvarar ungefär tre procent av den produktiva skogsmarksarealen i det område där contortatallen får användas.
En intressant aspekt är att användningen inte reglerades i lagstiftningen förrän 1976. Då gavs skogsvårdsstyrelserna mandat att ange hur stor andel av årshyggena som fick skogsodlas med contortatall.
Contortatallen gav redan i de tidigaste provplanteringarna signaler om hög produktionsförmåga. Produktionsöverlägsenheten framför tall anges i dag vara 30–40 procent.
Andra positiva egenskaper:
• En stark livskraft med god förmåga att läka skador.
• Frosthärdighet som bland annat ger hög plantöverlevnad.
• I princip härdig mot vissa svampskador som knäckesjuka, törskaterost och tallskytte.
• Mindre attraktiv som älgbete än tall.
• Vedegenskaperna är snarlika tallens och kan användas industriellt på liknande sätt.
Produktionsförmågan, hög överlevnad vid skogsodling och hög motståndskraft mot vissa skadegörare har varit och är några av de bärande argumenten för att använda contortatall.
Erfarenheterna av odling av contortatall under svenska förhållanden begränsas till en mycket kort tid. Ovanliga klimatvariationer och risken att nya skadegörare kommer att uppträda kan snarare förväntas än uteslutas.
Insektsskador har hittills varit marginella och inte mer omfattande än på tall. Gremmeniellasvampen orsakade svåra angrepp, särskilt i kärva klimatlägen efter några ovanligt kyliga somrar i mitten av 1980-talet. Angrepp av smågnagare (sork) är vanligare än för tall, däremot tål contorta angreppen bättre. Jämfört med tall är den naturliga avgången dubbelt så stor i samband med förstagallring, främst till följd av snöbrott och vindskador.
Erfarenheterna hittills visar att det finns stora risker för instabilitet och stamböjar vid odling på finjordsrika och bördiga marker. Vissa undersökningar indikerar att ståndorten kan ha inverkan på risken för gremmeniellaskador och att den är högre på före detta granmark.
Vid introduktionen i Sverige ansåg man att naturlig föryngring bara kunde ske i samband med brand. Det har senare visat sig felaktigt. Mogna frön kan produceras vid lägre temperaturer än tall. Sannolikt finns också potential för spridning i mer kärva klimatlägen. Det är rimligt att utgå från att contortatall kan sprida sig in i naturliga tallbestånd.
Däremot anses contortatall inte kunna hybridisera tall. Någon ”genetisk förorening” av den inhemska arten förekommer inte.
Fågelfaunan kan påverkas av mängden contortatall inom ett område. Om contortaskogar utgör mer än 30 procent av arealen inom ett fiktivt landskapsavsnitt om cirka 25 000 hektar bedöms artmångfalden kunna påverkas mycket negativt.
För insekter, svampar, kärlväxter, lavar och mossor saknas kunskap om långsiktiga effekter på den biologiska mångfalden. Eftersom contortatallen växer snabbt och har täta kronor riskerar ljusberoende arter som till exempel renlavar att konkurreras ut av väggmossa.
Sten Edlund
Skogsskötselspecialist
FAKTA Skötselprinciper
I Sverige kan skötseln ske enligt samma grundmodell som normal tallskogsskötsel.
Contortatall bör inte användas på finjordsrika eller fuktiga marker.
Nya bestånd anläggs genom plantering eller sådd efter markberedning som ska vara anpassad till respektive metod. Till skillnad från hos tall är höstsådd lämplig. Sådd ger sannolikt en bättre rotutveckling och stabilitet, samtidigt som trängselverkan kan ge annan kronutveckling med klenare grenar och tidigare kvistrensning.
Den snabbare tillväxten gör att röjning kan göras vid tidigare beståndsålder än för tall. Lämpligt stamantal efter röjning är som för tall.
SCA anger att första- och andragallring bör göras tidigare än hos tall, gärna när beståndets övre höjd är 11–13 meter respektive 14–17 meter. Uttagen bör vara försiktiga, cirka 30 procent, för att minska risken för snöbrott och vindskador. Den snabba tillväxten gör att tiden mellan gallringarna sannolikt blir kort, ofta mindre än tio år.
Omloppstiden kommer i allmänhet att vara kortare än hos tall. I praktiken kommer slutåldern att variera mycket i befintliga bestånd.
FAKTA Contortatall
Vetenskapligt namn: Pinus contorta.
Arten härstammar från ett förhållandevis stort område i västra Nordamerika. Den växer där från 30:e till 64:e breddgraden och från havsytan upp till 3 900 meter över havet.
Arten förekommer i flera underarter med sinsemellan olika utbredning. Den nordliga inlandsformen Pinus contorta varietet latifolia, Lodgepole pine (eng.), är den enda av intresse för svenska förhållanden.
De provenienser som är aktuella för Sverige härstammar i huvudsak från inlandet av British Columbia, Yukon Territory och Alberta i Kanada.
FAKTA Ur regelverket
Under contortaodlingens tid har olika specialregler tillkommit eller modifierats. Under 1980-talet var det särskilt miljöfrågor, fjällnäradebatten och påfrestningar i klimatiskt kärva lägen som drev fram krav på begränsningsregler. De tillkom 1987 och 1991. De regler som infördes i 1993 års skogsvårdslag är oförändrade.
Contortatall betraktas som ett främmande trädslag för odling i Sverige. I skogsvårdslagstiftningen finns särskilda regler för hur främmande trädslag får användas. Vissa av reglerna gäller specifikt för contortatall.
Lag och förordning:
Främmande trädarter får inte användas i fjällnära skog. (6 b § skogsvårdslagen)
Främmande trädarter får användas endast i undantagsfall*). (9 § skogsvårdsförordningen)
Föreskrifter till 7 § skogsvårdslagen:
Skogsodling med främmande trädslag ska anmälas om arealen är minst 0,5 ha.
Contortatall får inte användas i vissa nordliga höjdlägen (enligt diagram i föreskrifterna).
Inte heller söder om lat 60o (59o30’).
Inte där det saknas tillräckligt härdiga inhemska trädslag.
Inte på marker med ståndortsindex högre än T24/G24.
Inte närmare nationalpark eller naturreservat än en km.
*) Skogsstyrelsen skrev in en fotnot och ansåg att det betydde högst 14 000 ha/år under perioden 1994–98.