Hur vill du forma din skog på tio eller 50 års sikt? Vilka beslut ska politikerna fatta? Nu finns underlaget i form av skogliga konsekvensanalyser och virkesbalanser. Fyra scenarier pekar ut möjliga vägar – för hela landet och mer lokalt.
Den svenska skogen är välskött. Tillväxten har de senaste 80 åren ökat kraftigt. Skogsägare, politiker och skogsindustri har haft ett gemensamt intresse av att "bruka utan att förbruka".
– Vi är inte i fiskebranschen, där har man inte jobbat långsiktigt och hållbart, konstaterar Magnus Fridh, chef för Skogsstyrelsens analysenhet som tagit fram analyserna. Tillväxten visar att skogen i grunden har skötts på ett ansvarsfullt sätt. Och avverkningarna kommer att fortsätta öka på sikt.
Fyra scenarier – inte att förväxla med prognoser – har tagits fram. I grova drag ser förutsättningarna ut så här:
Referensscenariot – en tänkt utveckling utifrån nuvarande ambitioner i skogsskötseln, beslutad miljöpolitik till år 2010 och en förändring av klimatet.
Miljöscenariot – samma ambitioner i skogsskötsel som i referensscenariot, men miljöambitioner som leder till att miljökvalitetsmålet Levande skogar uppnås.
Produktionsscenariot – visar potentialen för en ökad virkesproduktion utifrån "rimliga men höga" investeringsnivåer i skogsbruket.
Miljö- plus produktionsscenariot – en sammanslagning av de båda scenarierna ovan.
Under den första 20-årsperioden ligger den potentiella avverkningen i referensscenariot på ungefär samma nivå som vid konjunkturtoppen 2007 i landet som helhet. Övriga scenarier avviker en del, men i princip följer kurvorna varandra.
Det är runt 2030 det börjar hända saker. Samtliga scenarier pekar på ökad potentiell avverkning, men ju längre tiden går desto större blir skillnaderna (se diagrammen).
Skogsstyrelsen tar inte ställning till vilket som är det mest sannolika scenariot. Och hur det faktiskt blir beror på en rad faktorer – politiska beslut, skogsägarnas val, klimatutvecklingen, behovet av biobränsle, konjunkturen och människors framtidstro, för att nämna några av de viktigaste.
– Man kan hitta olika plus- och minusfaktorer i de olika scenarierna, säger Magnus Fridh. Vi har gjort det här så att det ska vara tillgängligt för många, det är förädling av statistik, och sedan får var och en grunna på det.
De regionala skillnaderna är ganska stora i scenarierna, och det är Götaland som avviker mest. Det beror på flera saker; de mest uppenbara skillnaderna är att skogen växer snabbare i syd, senare års stormskador och ålderssammansättningen i skogen.
När avverkningen ökar blir det även större möjligheter att ta tillvara hyggesrester av olika slag. Den stora framtidspotentialen ligger i stubbskörd. För att det ska bli allvar av en satsning på stubbar krävs teknikutveckling som både sänker kostnaderna och säkerställer att marken inte körs sönder.
En annan sak som det trycks på i resonemanget kring virkesbalansen är vikten av att Sverige är självförsörjande på virke.
– De ryska importtullarna har gjort det mer osäkert, och vi kan inte längre ta in samma mängd virke från Baltikum – de har byggt upp egna sågar och vill tillgodogöra sig förädlingsvärdena själva, säger Jan-Olof Bäcke, som ansvarar för virkesbalanser på Skogsstyrelsen.
Scenarierna visar också att andelen gran kommer att öka rejält i södra Sverige om man fortsätter som i dag. Magnus Fridh talar om en "granifiering" i söder och en "tallifiering" i norr.
Många tror att klimatförändringen kommer att ge granen problem i södra Sverige. Ändå planterar de allra flesta i dag gran efter stormarna.
Magnus Fridh tror att det beteendet kommer att ändras med tiden, men det finns problem.
– Nyckelfrågan för Götaland och Svealand är att åstadkomma en balans mellan skog och vilt så att man realistiskt och till rimliga priser kan föryngra även med tall och lövträd i södra Sverige, säger han. Förr föryngrade man med tall, men med nuvarande vilttryck är det i praktiken bara gran som fungerar annat än på marginella ytor.
Hittills har det varit mycket prat men lite handling för att förändra detta, menar Magnus Fridh. Han varnar för att det kan uppstå en känsla av hopplöshet hos skogsägare som ser valfriheten begränsas.
– Granifieringen är ingen slump, säger Jan-Olof Bäcke. Skogsägarna tror inte att de kan räkna hem planteringar med tall eller löv. Det kan ge gran på fel mark – det kan växa bra i 20 år, sedan stannar det av.
En farhåga som luftas ibland är att skogslandskapet ska bli tudelat – naturvårdsavsättningar å ena sidan, rena virkesplantager å andra. Magnus Fridh menar att det inte behöver bli så. Receptet heter förbättrad vardagshänsyn.
– Att bilda reservat är bra på ett sätt, men det motverkar inte tudelningen. Om den enskilda skogsägaren satsar på att sprida hänsynsytor i landskapet, då skapar man en mosaik. Det är viktigt med ett större landskapsperspektiv.
Rikard Flyckt
Långsiktig balans huvudsyftet
Det är inget nytt påfund att göra skogliga analyser och försöka skapa sig en bild av framtiden. Skogliga konsekvensanalyser och virkesbalanser (SKA-VB) görs sedan åtskilliga decennier med mellan fem och tio års mellanrum.
Den första analysen av läget presenterades så tidigt som 1857.
– Då konstaterade man att man kunde hugga 15 miljoner kubikmeter, men man förbrukade 19 miljoner. Redan då var det kris, säger Jan-Olof Bäcke, handläggare på Skogsstyrelsens analysenhet med ansvar för bland annat virkesbalanser.
Den bärande idén bakom att göra analyserna är att skogsindustrin, energisektorn och skogsägarna ska få en bild av de framtida behoven av och tillgången på virke. Avsikten på sikt är att uppnå en balans mellan en långsiktigt hållbar virkesproduktion och användning från industrin och energisektorn.
– Det är viktigt för skogsägaren att det finns någon att sälja till, och för industrin att det finns en trygg råvaruförsörjning, säger Magnus Fridh, chef för analysenheten. För politiker och samhället i stort är det också viktigt att få fram ett underlag.
Magnus Fridh säger att tidigare analyser betytt mycket i praktiken. När skogen på 1950-talet delvis var överutnyttjad bidrog analyserna till en sundare skogsskötsel.
Och när man såg att skogen i södra Sverige hade en kraftig tillväxt, men det saknades möjligheter att ta hand om den, vågade man satsa på att bygga ut industrin.
Tillförlitligheten i analyserna har ökat successivt. Den stora osäkerhetsfaktorn i SKA-VB 08 är klimatförändringen, som ökar spännvidden i scenarierna. Här behövs säkrare modeller till kommande analyser.
– Vi har fått en ökad osäkerhet på lång sikt, 30–100 år, säger Magnus Fridh. De 20 första åren är det tillförlitligt, klimateffekten är liten den perioden.
Att man gör scenarier för så lång tid som 100 år framåt beror på att det på kortare sikt, 20–30 år, inte blir någon större skillnad i tillväxt om man till exempel gjort bra föryngringar eller struntat i det.
Ska man se de verkliga effekterna måste perspektivet vara betydligt längre.
Rikard Flyckt